Juletid = struletid

Jaha...så har julen mer eller mindre anlänt....eler ja, det är ju faktiskt några dagar kvar till själva huvuddagen och jag har fullständig panik, känner mig fruktansvärt besviken och oändligt pank. Varför? Jo, för vad som först verkade bli en underbart härlig och mysig jul har nu förbytts i fullständigt kaos...iaf i min hjärna.

Det hela har nog smugit sig på till att börja med, men började nog dra igång ordentligt i helgen med något som kanske egentligen kan tyckas vara en bagatell för utomstående. Y hade varit här från fredag till lördag vilket var väldans mysigt, känns som en evighet sedan jag umgicks med en vuxen o hade riktigt tjejsnack sådär som bara tjejer har (tror jag). På lördagen skulle jag köra henne till tåget men innan dess tänkte vi passa på att ta en fika utan barn o eftersom M ändå skulle komma o umgås med lillan så passade det ju fint. Hur som helst...när jag kommer hem igen så säger M att lillan hade slagit sönder julkulorna jag hade i min (enda) julgrupp som jag knepat o knåpat ihop själv och som jag dessutom var väldigt nöjd med. Åh nej va trist sa jag o tänkte väl att ok...saker kan hända av misstag o ibland hinner hon göra saker innan man hinner göra något åt det. Men vad som väckte en stark irritation hos mig var när han sedan sa "jag trodde de var gjorda av plast eller nåt annat okrossbart"! ....eh...ja OCH?! Även om de hade varit det så innebär väl inte det att hon får leka med dem ändå, de är faktiskt inga leksaker. Han satt alltså bara o tittade på och STRUNTADE i vad hon gjorde...i mitt hem! Jag tycker det  är en jäkla brist på respekt för mig och mitt hem att låta henne göra precis vad som helst när jag inte är där. Att han dessutom var hur bakis som helst och inte orkade umgås med henne gjorde inte direkt saken bättre...grrrrrrrrr! Låt henne ha sönder dina egna saker i ditt hem istället för bövelen...men nej just det, det går ju inte....för VI FÅR INTE KOMMA DIT.

Vad som sedan hände som gjort att jag fullständigt slagit bak ut tänker jag bara skriva lite kortfattat om....

Måndag:
Ringer mormor angående julafton och får då beskedet att hon inte trodde att jag skulle klara av (?!?) att fixa inför julafton själv så hon har gjort andra planer och ska till min morbror o hans familj (som också skulle vara hos oss)...dessutom är vi inte bjudna dit.

Tisdag:
Jag är jättekrasslig och vaknar med feber, värk i kroppen, ont i halsen och huvudvärk. Julia ska vara hos sin mormor hela dagen för att jag ska kunna röja här hemma o få någorlunda iordning inför jul. Går upp tidigt, ger lillan välling, bytar på henne, packar väskan, tar på kläder o så ut i bilen i iskylan. Startar bilen...o inget händer...eller jo...det börjar dofta bränt gummi och ryker inuti bilen från där pedalerna sitter och sedan är bilen precis stendöd. Ut med lillan, in igen, av med kläder o ringa farsan som i sin tur ringer en kompis som kommer för att hjälpa mig med bilen. Han kommer o domen lyder att bilen måste in på verkstad.

Där står jag, känner mig skitkass o så får man det beskedet. Jag vet inte vad reparationen kommer att kosta eller ens om jag hinner få tillbaka bilen innan jul så det är ju ganska lätt att förstå hur jag kände i det läget med tanke på allt som ska hinnas med innan jul.

Efter lunch samma dag ringer min bror och meddelar att det nu är dags att betala elräkningen...på 4800 kr! Jaha men va kul!!! *not* Jag får lust att bara lägga mig ner o lipa i en vecka. Han säger sedan att den inte skulle betalas förän den 29:e...nähe...men var han tvungen att meddela mig nu, kunde han inte ha väntat till efter julafton åtminstonde??

Senare ringer jag M som ska komma till kvällen o frågar om han möjligtvis skulle kunna handla lite mat till lillan o mig eftersom jag inte har någon bil o inte har möjlighet att komma till någon affär själv. Visst säger han o skriver ner en shoppinglista. Innan vi lägger på säger jag nåt om att om han har tid och hinner innan stängningsdags så får han gärna handla värktabletter på apoteket eftersom mina är slut o eftersom jag känner mig så himla dålig...visst säger han, det skulle han minsann fixa. När han sedan anländer på kvällen...jättesent, så är han sur, på mig såklart, men det nämner han inte förän precis när han ska gå då han slänger ur sig att han missat apoteket i stan med två minuter och blivit så arg (på mig för att jag bett honom förmodligen) att han blev tvungen att åka hem o lugna ner sig lite innan han kunde köra ner till oss.... Ja vad säger man? GOD JUL?

Onsdag:
Ingen bil o tiden bara rinner iväg o jag har varken handlat klart julklapparna eller hunnit handla julmat...o den där toningen till mitt hår som jag så desperat behöver lär väl inte bli av i år. Just nu känner jag mig bara så himla ledsen o besviken på hela grejen att jag inte känner för att fira alls...men det går ju inte...jag vill ju att Julia ska ha en fin jul o en glad mamma och det ska hon få, även om det inte blir med tomte som mamma har lovat. Att jag sitter o lipar när hon sover behöver hon ju aldrig få veta.

Jag vet inte varför...men det känns som att jag kämpar i motvind ALLTID och för ALLTING....ska det vara så? ...och isåfall varför?

Bara sådär...

OJ! Redan december och snart är tiden som mammaledig slut, hu vad fort det har gått. Lillan är snart 1,5 år och är ju faktiskt inte så liten längre. Full rulle är det här hemma nu för tiden och varenda liten leksak ska släpas fram miljarder gånger varje dag...o mamman ska plocka bort...typ. Känns inte som jag gör något annat nu för tiden faktiskt...jag städar o plockar bort o ändå känns det mest som kaos här hemma hela tiden. Är det det som är att vara småbarnsförälder?

För de som inte vet kan jag berätta att vi numera bor i "vår" del av huset. Känns JÄTTEskönt och det är såååå mysigt. Det finns fortfarande saker som inte är klara som t ex att vi inte har några element, att hallen inte är klar o mitt blivande sovrum lär få vänta tills nästa sommar eftersom det ska bytas ut fönster i grejer. Men på det stora hela känns det jättebra o jag är helnöjd med de rummen som är klara.

Och nu kommer julen!...med stormsteg! Känns som att jag inte hänger med och att tiden går alldeles för fort, vart tar dagarna egentligen vägen? En sak är jag ganska nöjd med iaf och det är att jag redan köpt årets första julklappar...till Julia såklart! ;-) I år ska vi fira här hemma hos oss. Ska bli skönt att vara hemma o slippa åka någonstans. Vi blir inte så många i år eftersom mina syskon inte kommer hem i år utan firar med sina respektives föräldrar istället. Men nästa år blir vi många! Då kommer båda syskonen ner med familjer o då lär det verkligen vara full rulle här hemma med alla barnen!

Har tänkt baka lussekatter den här veckan, men får se när jag hinner...kanske till helgen eller så. Lussekatter är det som jag verkligen prioriterar att göra varje år, de är så goda...med saffran i. Resten får vi se hur det blir med, jag ska hur som helst försöka lägga ribban lågt och försöööööka att inte få prestationsångest och stressa för att hinna med ALLT man egentligen vill göra och som man gjorde innan man fick barn. Det får helt enkelt bli som det blir o så får det bli bra med det....typ.

Nyår har jag knappast funderat på ännu, men fick frågan från M om jag ville fira med henne och hennes kille. Har sagt att det ju vore trevligt men vet ännu inte under vilken konstallation. Min ena bror och hans familj kommer ner till nyår o ska väl ev fira här med oss tror jag o så vet jag inte om F har planer på att komma ner? Har du det föresten? (om du nu fortfarande läser den här ouppdaterade bloggen alltså) F har firat nyår här nere i flera år nu så det känns som tradition så det skulle nästan kännas konstigt om det inte blev så. Hur som helst så löser väl det sig när det är så dags...o på tal om dags så är det hög tid att väcka lillan nu :-)

RSS 2.0