Liten blir stor
Tiden går alldeles för fort! Det börjar liksom bli lite svårt att hänga med i svängarna ibland. Jag tyckte att tiden gick fort innan jag fick barn men sedan min dotter föddes har det bara eskalerat. Självklart blir ju inte jag en endaste dag äldre, bara alla andra runt omkring. Den där småbarnstiden flög förbi i ett nafs och nu stundar tonårstiden med hormoner, humörsvängningar och allt annat som hör tonårstiden till. Jag hoppas ju såklart att min dotters tonårstid går någorlunda smidigt och att jag (och hennes pappa också för den delen) lagt grunden till en god uppfostran med sunt förnuft och förmågan att kommunicera på ett hyggligt sätt och att respekten för våra medmänniskor satt sig i ryggmärgen.
I somras hade hon sin första tonårsfinne, ja det såg i alla fall ut som en sån. Mitt mellan ögonen satt den och det gick helt enkelt inte att titta på något annat än just den där finnen. Jaha tänkte jag...nu börjas det, snart dags för mens och sånt tråkigt också antar jag. För ett tag sedan deklarerade hon till mig när vi bläddrade igenom kicks medlemstidning att hon minsann behövde en Foundation. Förvånad tittade jag upp och undrade varför hon tyckte det (samtidigt som jag funderade på om hon verkligen visste vad en Foundation är). Jo minsann det är tydligen något hon behövde när hon skulle sminka sig (?!?) för det hade hennes ett år yngre plastsyster talat om och hon hade tydligen använt Foundation en längre tid. Jag fick påpeka för henne att hon ännu inte behövde sånt och att hon skulle spara på sin hud så länge det gick, för har man väl börjat med sånt så får man hålla på resten av livet för att man sliter på hudens eget försvar. Med det svaret nöjde hon sig...i alla fall för stunden. Härom veckan var det dags igen. Den här gången pratade hon om att hon luktar svett och att hon behöver en egen deo. Nej nej sa jag, inte luktar du svett...bara som du inbillar dig för det där dyker inte upp förrän i tonåren när hormonerna börjar förändras i kroppen. Hon nöjde sig i några dagar med det svaret men nu ikväll var det dags igen, hon påpekade att hon luktar svett och då sa jag efter ett tags ältande om det, att jag ville lukta. Självklart enbart för att bevisa att jag hade rätt. Men se där hade jag fel! Det luktade faktiskt svett så nu blir det till att köpa en egen liten deo till henne.
Det är alltså på gång nu, tonårstiden med kroppens förändringar och allt det där. Nu börjar jag känna att det är ganska angeläget att börja prata om de här grejerna. Vi har inte pratat om något sånt alls och det beror inte på att jag inte vill utan för att hon aldrig varit nyfiken och velat veta. Jag har då nöjt mig med det och tänkt att det där ska jag prata om när det blir dags...vips sa det och så var vi där, fortare än jag hade kunnat ana. Låt mig påminna er om att hon är 11 år, fyller 12 nästa år...ja jösses! Jag har nog förträngt det här och tänkt att det är några år kvar tills den här processen skulle börja. Har en kompis som gjort ett "mens kit" med lite grejer i en necessär som hon har gett sin dotter att ha med sig när hon är hos sin pappa osv. Jag som tyckt att det väl var i tidigaste laget måste nog omvärdera det där, det är nog inte en så dum idé ändå...mens kit...får nog suga på den karamellen en stund.
Och självklart är jag inte en dag äldre än 29... ;-)
Doratajm! TV för barn - skadligt eller inte?
Den lilla sitter just nu och tittar på sitt favoritprogram "Dora utforskaren". Själv passar jag på och bloggar o dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro. Egentligen tycker jag inte att man ska placera barn framför TV:n själva och tidigare har jag haft som regel att sitta med om hon skulle titta på nåt. Men nu har jag lättat lite på min egen regel, iaf på morgonen då ofta tiden är knapp när man ska till dagis o så. Det ger mig helt enkelt en chans att fixa mig själv eller plocka undan frukosten i lugn o ro. Dora är dessutom ett väldigt pedagogiskt barnprogram som uppmanar barnen till att interagera, funderar faktiskt på att köpa en dvd med det i julklapp. Annars är ju det här med TV-tittande ofta en källa till föräldraångest. Man läser ofta att små barn inte ska sitta framför TV:n och att det är skadligt o så och visst, det är säkert skadligt om de får sitta där i timmar...men vilka barn gör det? Inte särskillt många skulle jag gissa. Tycker det är dumt att man ska skapa ångest för föräldrar som ibland låter sina barn sitta precis som min lilla Julia gör nu. En halvtima här o där gör väl inget? Ibland behöver man faktiskt ett brejk som förälder och att låta ett (ibland ganska trött och grinigt) barn kolla på något pedagogiskt barnprogram en halvtimma medans man försöker sno ihop en middag efter jobb o dagis kan nog i vissa fall faktiskt vara mer välgörande, för alla parter, i vissa fall.
Jag måste också erkänna att jag använder bolibompa som en slags inledning på nattningen. Vi äter middag strax innan och när bolibompa börjar inleds alltid en nervarvningsfas innan det är dags för pyamas och välling. Bara för att det sammanfaller med barnprogrammet så innebär det ju inte att hon sitter klistrad framför TV:n. Snarare tvärt om många gånger, men hon vet att när bolibompa börjar så är det snart dags att gå och lägga sig. Ofta sitter vi och läser lite böcker o så då, ibland tittar hon på nåt som är för de allra minsta men när klockan är sju är det dags för pyamas och sedan vällingen (även om hon försöker förhala det hela genom att "killa mammas rygg" eller "borsta mammas hår"). Inte kan jag se något skadligt i det? Finns nog många som har helt andra åsikter än vad jag har i det här ämnet. Men jag tror bestämt att i LAGOM DOS kan nog en hel del av de där programmen faktiskt vara mer lärorika än skadliga. Kan det dessutom hålla nere stressnivån hos föräldrar någon gång ibland (inte minst hos mig som ensamstående) så må väl det vara hänt. De barnen kan nog bli begåvade och sunda vuxna ändå.
Fram för mindre "föräldraångest"!
Jag måste också erkänna att jag använder bolibompa som en slags inledning på nattningen. Vi äter middag strax innan och när bolibompa börjar inleds alltid en nervarvningsfas innan det är dags för pyamas och välling. Bara för att det sammanfaller med barnprogrammet så innebär det ju inte att hon sitter klistrad framför TV:n. Snarare tvärt om många gånger, men hon vet att när bolibompa börjar så är det snart dags att gå och lägga sig. Ofta sitter vi och läser lite böcker o så då, ibland tittar hon på nåt som är för de allra minsta men när klockan är sju är det dags för pyamas och sedan vällingen (även om hon försöker förhala det hela genom att "killa mammas rygg" eller "borsta mammas hår"). Inte kan jag se något skadligt i det? Finns nog många som har helt andra åsikter än vad jag har i det här ämnet. Men jag tror bestämt att i LAGOM DOS kan nog en hel del av de där programmen faktiskt vara mer lärorika än skadliga. Kan det dessutom hålla nere stressnivån hos föräldrar någon gång ibland (inte minst hos mig som ensamstående) så må väl det vara hänt. De barnen kan nog bli begåvade och sunda vuxna ändå.
Fram för mindre "föräldraångest"!
Helgbravader!
Det blir nästan som ett skämt när man läser rubriken, iaf om man vet vad som räknades som "bravader" i min värld förr i tiden. :-)
Hur som helst...Julia och jag tog oss in till stan igår förmiddag och för en gångs skull kunde vi strosa runt i olika butiker utan att den lilla spårade ur en enda gång, jättetrevligt. Som belöning och uppmuntran inför fler framtida stadsresor gick vi till ett ställe som heter "Herberts" för att äta lunch. Det är ett slags fik/lunch/internetcaféställe som egentligen är ganska trist om det inte hade varit för att de har en rejäl lekhörna för barnen (och dessutom är ganska billigt). Det är en klar fördel om man vill äta i lugn o ro utan rastlösa barn som vill dra vidare efter ungefär 3 minuter. Efter att ha tillbringat en dryg timma på det stället fick jag under en del protester släpat ut den lilla tjejen och då endast genom löfte om att gå till närmaste lekplats en stund. Det var ganska skönt att komma ut faktiskt och Julia bara älskar att springa o leka runt bland alla grejer. Efter det fick hon köra vagnen "schävl" som hon säger, medans vi fortsatte att strosa en liten stund till på stan. Efter den flera timmar långa vistelsen på stan somnade den lilla sötnosen i bilen på väg hem (hur hon nu lyckades med det efter att avgasröret på bilen gick av helt under hemfärden, suck!).
Väl hemma hann jag precis göra en äppelpaj och sätta in den i ugnen innan Julia vaknade igen. Hon hjälpte till att slicka visparna efter att jag vispat vaniljvispen och sedan mumsade vi paj till fikat dagen till ära.
Med andra ord...en riktigt lyckad dag i mammavärlden (jaja...skratta ni, men kraven är inte så höga nu för tiden).
Idag har vi mest softat...eller ja...efter att "vi" städat på förmiddagen. I skrivandets stund är J ute på promenad med sin pappa o vovven och jag passar lämpligt på att blogga en sväng. Strax är det dags att ta itu med kvällens middag som troligtvis blir klyftpotatis och ugnsbakad laxfilé med lime och kokt broccoli.
Hur som helst...Julia och jag tog oss in till stan igår förmiddag och för en gångs skull kunde vi strosa runt i olika butiker utan att den lilla spårade ur en enda gång, jättetrevligt. Som belöning och uppmuntran inför fler framtida stadsresor gick vi till ett ställe som heter "Herberts" för att äta lunch. Det är ett slags fik/lunch/internetcaféställe som egentligen är ganska trist om det inte hade varit för att de har en rejäl lekhörna för barnen (och dessutom är ganska billigt). Det är en klar fördel om man vill äta i lugn o ro utan rastlösa barn som vill dra vidare efter ungefär 3 minuter. Efter att ha tillbringat en dryg timma på det stället fick jag under en del protester släpat ut den lilla tjejen och då endast genom löfte om att gå till närmaste lekplats en stund. Det var ganska skönt att komma ut faktiskt och Julia bara älskar att springa o leka runt bland alla grejer. Efter det fick hon köra vagnen "schävl" som hon säger, medans vi fortsatte att strosa en liten stund till på stan. Efter den flera timmar långa vistelsen på stan somnade den lilla sötnosen i bilen på väg hem (hur hon nu lyckades med det efter att avgasröret på bilen gick av helt under hemfärden, suck!).
Väl hemma hann jag precis göra en äppelpaj och sätta in den i ugnen innan Julia vaknade igen. Hon hjälpte till att slicka visparna efter att jag vispat vaniljvispen och sedan mumsade vi paj till fikat dagen till ära.
Med andra ord...en riktigt lyckad dag i mammavärlden (jaja...skratta ni, men kraven är inte så höga nu för tiden).
Idag har vi mest softat...eller ja...efter att "vi" städat på förmiddagen. I skrivandets stund är J ute på promenad med sin pappa o vovven och jag passar lämpligt på att blogga en sväng. Strax är det dags att ta itu med kvällens middag som troligtvis blir klyftpotatis och ugnsbakad laxfilé med lime och kokt broccoli.
Inte alltid som man tänkt sig och trotsiga barn
Lördagens projekt blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Det tog något längre tid att röja ut skrubben än jag hade räknat med vilket innebar att jag bara hann med ett projekt till och det blev planteringen av blommorna. Jag blev riktigt nöjd faktiskt och nedan kommer en bild för att visa resultatet....Bilden gör inte arrangemanget rättvisa riktigt, men har man en halvtaskig kamera så har man :-) Men det ger hur som helst en liten bild av hur det ser ut.
Söndagen blev ganska lugn och min mamma och hennes särbo var här o fikade och vi åt äppelkaka med vaniljvisp. Julia tyckte att det var så gott att hon åt hela tre portioner! (Man får passa på när det bjuds eller vadå? ;-) Sedan hade hon fullt upp med att visa sin mormor hur man leker med tåget och hur man ritar av händer, den lilla tjejen älskar verkligen sin mormor.
Igår hade vi en sån där "mellandag", ganska trist och inga större händelser. Var och handlade och självklart skulle Julia köra egen shoppingvagn (envis som få) och den här gången gick det ganska bra. Hon var t om så duktig att hon snällt gick förbi godiset på väg till kassan. Hon frågade visserligen om vi inte skulle köpa godis, men när jag sa nej accepterade hon det till min stora glädje såklart. Hon kan vara ganska jobbig annars i en del situationer nu för tiden. Men vilka barn är inte det när de är mitt i trotsåldern? Saker som man får stå ut med dagligdags nu för tiden är gap och skrik, speciellt då att lägga sig ner på golvet precis var som helst o bara banka o skrika för att hon inte får som hon vill eller för att något går fel. Sedan har vi det här nej-sägandet som hon kör med heeela tiden, till allting. Jag har lärt mig att inte ställa frågor utan komma med raka konstateranden för att undvika det här nejet, men jag glömmer mig hela tiden och det får ju sina konsekvenser. Dessutom har hon hamnat i skarven mellan att sova middag och inte och det är inte alls kul ibland. Speciellt inte dagar som igår då hela eftermiddagen blev en trotsig kamp med en mamma som försöker vara sådär rätt o riktig och konsekvent som man ju ska vara, men åh vad frustrerande det kan vara. Ibland undrar jag vart min snälla lilla tjej tog vägen? Men samtidigt älskar man ju henne mer än allt annat och hon kan vara precis lika go som hon är trotsig ibland och tur är väl det (men det kan svänga väldigt fort mellan varven vill jag lova).
Nähe, nu väntar annat...osså var det ju bilden, får jag ju inte glömma :-)
Söndagen blev ganska lugn och min mamma och hennes särbo var här o fikade och vi åt äppelkaka med vaniljvisp. Julia tyckte att det var så gott att hon åt hela tre portioner! (Man får passa på när det bjuds eller vadå? ;-) Sedan hade hon fullt upp med att visa sin mormor hur man leker med tåget och hur man ritar av händer, den lilla tjejen älskar verkligen sin mormor.
Igår hade vi en sån där "mellandag", ganska trist och inga större händelser. Var och handlade och självklart skulle Julia köra egen shoppingvagn (envis som få) och den här gången gick det ganska bra. Hon var t om så duktig att hon snällt gick förbi godiset på väg till kassan. Hon frågade visserligen om vi inte skulle köpa godis, men när jag sa nej accepterade hon det till min stora glädje såklart. Hon kan vara ganska jobbig annars i en del situationer nu för tiden. Men vilka barn är inte det när de är mitt i trotsåldern? Saker som man får stå ut med dagligdags nu för tiden är gap och skrik, speciellt då att lägga sig ner på golvet precis var som helst o bara banka o skrika för att hon inte får som hon vill eller för att något går fel. Sedan har vi det här nej-sägandet som hon kör med heeela tiden, till allting. Jag har lärt mig att inte ställa frågor utan komma med raka konstateranden för att undvika det här nejet, men jag glömmer mig hela tiden och det får ju sina konsekvenser. Dessutom har hon hamnat i skarven mellan att sova middag och inte och det är inte alls kul ibland. Speciellt inte dagar som igår då hela eftermiddagen blev en trotsig kamp med en mamma som försöker vara sådär rätt o riktig och konsekvent som man ju ska vara, men åh vad frustrerande det kan vara. Ibland undrar jag vart min snälla lilla tjej tog vägen? Men samtidigt älskar man ju henne mer än allt annat och hon kan vara precis lika go som hon är trotsig ibland och tur är väl det (men det kan svänga väldigt fort mellan varven vill jag lova).
Nähe, nu väntar annat...osså var det ju bilden, får jag ju inte glömma :-)
Klara, färdiga....GÅ!
Idag tog min lilla tjej sina allra första steg. Hon tog ganska många steg på en gång faktiskt och sedan fortsatte hon öva resten av eftermiddagen. Stabil var hon också måste jag säga, men kanske inte så konstigt med tanke på att hon varit nära att gå i ett par, tre månader nu. Det hela utspelade sig på en filt ute i trädgården, i skuggan av päronträdet. Det är precis som att hon väntat tills nu, precis lagom innan födelsedagen (som är på torsdag för den som undrar).
Födelsedagen ja....den är ett kapitel för sig må jag säga. Den STORA 1:års dagen som jag sett fram emot så verkar landa i ett enda kaos. Vi bor (hör o häpna) i ett enda stort virrvarr av ouppackade lådor, fortfarande. Den delen av huset som vi ska bo i är inte klar ännu...jo det är sant....den är INTE klar! Vi har bott i ett flyttkaos i närmare ett halvår nu och det känns....
Alla planer jag hade för den speciella dagen har grusats och ersatts med fullständig panik, ångest o jag vet inte allt. All shopping för att göra dagen så fin och speciell det bara går känns fullständigt bortkastat. Allt jobb jag har lagt ner för att få hit lillans släkt på pappans sida, som jag ju faktiskt också lyckats med, faller pladask rakt framför fötterna på mig...
Vad människor runt omkring mig inte verkar förstå är hur speciell den här dagen faktiskt är. Inte bara för att lillan fyller år utan för den har ett oerhört stort symbolvärde för mig. Dessutom så vill jag, som ensam mamma, faktiskt ge min tjej en dag vi sent ska glömma. Inte för att hon kommer att minnas den själv direkt men bildbevis lär väl finnas och jag vill visa de för henne o säga att mamma gjorde det finaste kalaset av alla för henne och att hela hennes familj var där...mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, gamlamormorna, kusiner, morbröderna..ja hela tjocka släkten..
Den här dagen var menad som en ny start på nåt sätt....nu när farmor o farfar kommer in i bilden också. Jag ville visa mig från min allra bästa sida så att släkten på lillans pappas sida minsann inte skulle ha något att klanka ner på (med tanke på hur det kändes när vi träffade lillans farmor inetsat i bakhuvudet dårå).
Ja jag ska inte gå in på mer detaljer i den här historien mer än att jag aldrig kommer att förlåta de inblandade för att lillans födelsedag är förstörd hur det än blir. Dessutom vet jag inte ens om det blir kalas som läget ser ut just nu...jag pendlar mellan att packa väskan o dra, typ gå under jorden ett par dagar med lillan...eller att ha ett kalas här ändå med alla o må skit för att inget blev som jag ville och att jag också får skämmas för hur det ser ut här och leva med den minnesbilden resten av mitt liv. Hur jag än gör känns det som att det blir skit, för jag får dåligt samvete vilket val jag än gör.
OBS!
Lyckliga gatan-familjer med äppelkäcka kommentarer o tips på hur "enkelt" allt är undanbedes vänligt men bestämt!
Födelsedagen ja....den är ett kapitel för sig må jag säga. Den STORA 1:års dagen som jag sett fram emot så verkar landa i ett enda kaos. Vi bor (hör o häpna) i ett enda stort virrvarr av ouppackade lådor, fortfarande. Den delen av huset som vi ska bo i är inte klar ännu...jo det är sant....den är INTE klar! Vi har bott i ett flyttkaos i närmare ett halvår nu och det känns....
Alla planer jag hade för den speciella dagen har grusats och ersatts med fullständig panik, ångest o jag vet inte allt. All shopping för att göra dagen så fin och speciell det bara går känns fullständigt bortkastat. Allt jobb jag har lagt ner för att få hit lillans släkt på pappans sida, som jag ju faktiskt också lyckats med, faller pladask rakt framför fötterna på mig...
Vad människor runt omkring mig inte verkar förstå är hur speciell den här dagen faktiskt är. Inte bara för att lillan fyller år utan för den har ett oerhört stort symbolvärde för mig. Dessutom så vill jag, som ensam mamma, faktiskt ge min tjej en dag vi sent ska glömma. Inte för att hon kommer att minnas den själv direkt men bildbevis lär väl finnas och jag vill visa de för henne o säga att mamma gjorde det finaste kalaset av alla för henne och att hela hennes familj var där...mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, gamlamormorna, kusiner, morbröderna..ja hela tjocka släkten..
Den här dagen var menad som en ny start på nåt sätt....nu när farmor o farfar kommer in i bilden också. Jag ville visa mig från min allra bästa sida så att släkten på lillans pappas sida minsann inte skulle ha något att klanka ner på (med tanke på hur det kändes när vi träffade lillans farmor inetsat i bakhuvudet dårå).
Ja jag ska inte gå in på mer detaljer i den här historien mer än att jag aldrig kommer att förlåta de inblandade för att lillans födelsedag är förstörd hur det än blir. Dessutom vet jag inte ens om det blir kalas som läget ser ut just nu...jag pendlar mellan att packa väskan o dra, typ gå under jorden ett par dagar med lillan...eller att ha ett kalas här ändå med alla o må skit för att inget blev som jag ville och att jag också får skämmas för hur det ser ut här och leva med den minnesbilden resten av mitt liv. Hur jag än gör känns det som att det blir skit, för jag får dåligt samvete vilket val jag än gör.
OBS!
Lyckliga gatan-familjer med äppelkäcka kommentarer o tips på hur "enkelt" allt är undanbedes vänligt men bestämt!
Bilddagbok
Idag har lillan fått sin egen lilla blogg! En bilddagbok där man laddar upp bilder som fotats under dagen. En bra idé tycker jag och kanske speciellt kul för släktingar som bor på andra platser i landet och inte kan träffa lillan lika ofta som de som bor här. Dessutom kan jag ju dokumentera saker som händer i utvecklingen o så och det blir som en slags minnesbok för mig själv också att gå tillbaka o titta i. För den som är nyfiken så kan ni gå in o kolla här.
Annars så har det väl inte hänt så mycket idag mer än att jag varit hos frissan. Har klippt av håret i nacken men sparat lite långt fram på sidorna. Funderar på att tona håret imorgon innan mammorna o jag ska ut på krogen o svira...hoppas att det blir tid till det för jag känner mig så blaskig i håret just nu. Dessvärre (eller kanske bättre) har jag inga bilder på frisyren som den blev idag. Får se om jag fastnar på foto någon annan dag eller så ;-)
Träffsäker
Ibland är det nästan läskigt hur jag kan förutse vad som kommer att hända...
Tror att vi just nu upplever det där bakslaget jag misstänkte kunde inträffa. Inte bekräftat ännu till 100%, men nåt skumt är det.
Nu ska jag sova gott...nattinatt :-)
Tror att vi just nu upplever det där bakslaget jag misstänkte kunde inträffa. Inte bekräftat ännu till 100%, men nåt skumt är det.
Nu ska jag sova gott...nattinatt :-)
Rytmikdags igen
Idag har vi varit på babyrytmiken igen, väldans trevligt tycker jag. Lillan fick dock en lite dålig start där då en liten kille försökte flirta med henne genom att riva i ansiktet o sno hennes napp. Julia som inte var så lättflörtad började gråta och startade en våg av sympatigråt hos en del av de andra barnen...inte lätt att vara eftertraktad :-)
Efter rytmiken gick A och lille L med på en promenad. Det var först meningen att vi skulle ta en sväng i gallerian...men vi bestämde oss för att ta en sväng runt fästningen, vilket slutade med att vi gick till ankaret och tillbaka in till stan. Ganska skönt med en promenad faktiskt och lillan sov hela tiden. Sprang på A med lilla H också som promenerade med en annan kompis och vi bestämde att vi ska gå ut o käka, dricka lite vin o ha det allmänt mysigt den 10:e februari (om jag får barnvakt vill säga). Vill ju passa på innan vi flyttar till landet. Blir ju lite svårare då att ta sig hem o så...ja svårare blir det ju inte utan mer dyrt om man ska ta taxi eller så.
På tal om flytten då ja...packningen går otroligt seeeegt!! Jag är så fruktansvärt trött och jag tror att förkylningen hänger kvar i kroppen. Som nu t ex...somnar nästan över tangentbordet, helt otroligt! Kanske gör sitt till också att man inte sover ordentligt på nätterna just nu. Lillan har vaknat av sin förkylning ganska ofta och gör fortfarande...eller inte riktigt lika ofta men det räcker ändå att bli väckt ett par tre gånger per natt. Inatt fick jag gå upp halv tre o plocka upp henne o lägga henne i min säng. Hon vaknade helt plötsligt o bara gallskrek. Förmodligen hade hon drömt någon mardröm eller nåt och det gick inte att få henne o sova igen. Men när hon väl ligger bredvid mig så kryper hon ihop riktigt riktigt nära, helst med sitt ansikte mot mitt o somnar, vilket ju är ganska mysigt på ett sätt....men jag får inte så mycket sömn sedan utan jag sover bara lätt o vaknar av minsta lilla. Ja det är förmodligen det som påverkar och gör mig så himla trött på dagarna.
*pack- o flyttångest*
Efter rytmiken gick A och lille L med på en promenad. Det var först meningen att vi skulle ta en sväng i gallerian...men vi bestämde oss för att ta en sväng runt fästningen, vilket slutade med att vi gick till ankaret och tillbaka in till stan. Ganska skönt med en promenad faktiskt och lillan sov hela tiden. Sprang på A med lilla H också som promenerade med en annan kompis och vi bestämde att vi ska gå ut o käka, dricka lite vin o ha det allmänt mysigt den 10:e februari (om jag får barnvakt vill säga). Vill ju passa på innan vi flyttar till landet. Blir ju lite svårare då att ta sig hem o så...ja svårare blir det ju inte utan mer dyrt om man ska ta taxi eller så.
På tal om flytten då ja...packningen går otroligt seeeegt!! Jag är så fruktansvärt trött och jag tror att förkylningen hänger kvar i kroppen. Som nu t ex...somnar nästan över tangentbordet, helt otroligt! Kanske gör sitt till också att man inte sover ordentligt på nätterna just nu. Lillan har vaknat av sin förkylning ganska ofta och gör fortfarande...eller inte riktigt lika ofta men det räcker ändå att bli väckt ett par tre gånger per natt. Inatt fick jag gå upp halv tre o plocka upp henne o lägga henne i min säng. Hon vaknade helt plötsligt o bara gallskrek. Förmodligen hade hon drömt någon mardröm eller nåt och det gick inte att få henne o sova igen. Men när hon väl ligger bredvid mig så kryper hon ihop riktigt riktigt nära, helst med sitt ansikte mot mitt o somnar, vilket ju är ganska mysigt på ett sätt....men jag får inte så mycket sömn sedan utan jag sover bara lätt o vaknar av minsta lilla. Ja det är förmodligen det som påverkar och gör mig så himla trött på dagarna.
*pack- o flyttångest*
Fullt ös!
Nu är det fullt ös på dagarna i den roliga gåstolen, därav den lite suddiga bilden. Att springa efter mamma o undersöka alla spännande saker man kan komma åt är det bästa hon vet. Visst är hon underbar, min lilla tjej?
:-)
Dags att sova...är tröttare än tröttast idag.
Snor, tänder och middag
Lillan är fortfarande jätteförkyld och har t om haft feber även om den inte var så hög. Var ju ute på stan en sväng igår för jag orkade helt enkelt inte vara inne längre. Dessutom sken ju solen och då vill man ju passa på att få lite luft och ljus. Hur som helst, när vi kom hem och efter att lillan ätit sin gröt tyckte jag att hon såg lite glansig ut i ögonen. Det hade hon ioförsig gjort tidigare på dagen också men hon är ju sjuk så jag tänkte inte mer på det. Tänkte att jag skulle kolla tempen när jag ändå skulle byta blöja och då visade det sig att hon hade feber...inte så mycket men ändå. Fick lite dåligt samvete för att jag hade släpat ut henne i kylan när hon var så dålig och såklart så anklagar man sig själv för att hon fick feber. Den höll i sig idag också men nu ikväll hade den givit med sig och det hade blivit lite bättre. Hoppas verkligen att hon är på bättringsvägen nu.
Som om inte förkylning o sånt var nog så har hon fått en liten tand...sin allra första och jag är sååå stolt! Det har säkert gjort sitt till också på humöret på henne. Säkert därför som hon inte sovit så bra heller för tandköttet har säkert varit ömt och gjort ont och i kombination med snorig o tät näsa kan det ju inte bli annat än oroligt.
Pratade med A tidigare ikväll som ringde för att prata om vår utekväll som vi ska planera. Det här med att laga middag kom på tal och vi pratade om hur det brukar bli. Man tänker att man ska laga en extra god middag till kvällen men så kommer det något emellan...som nattning av de små. Ska man laga middag innan de ska nattas, ja då får man stå ut med en halvtrött bebis som inte alls tycker att det är kul när mamma ska laga mat och inte en chans att mamma ska få äta maten heller medans den är varm för då är det nämligen dags för välling! Väljer man, som jag gjorde ikväll, att laga maten efter att man nattat den lilla så hinner det ofta bli för sent...vilket i sin tur resulterar i att man struntar i att laga mat o så sitter man där med sina gamla mackor igen. Ikväll valde jag, trots att klockan sprungit iväg, att laga middag. Orkade t om göra klyftpotatis till min kycklinggryta och det var verkligen längesedan. Gott blev det men hade blivit ännu godare om jag orkat gå till systemet idag o inhandlat något gott rödvin till eller kanske en öl. Men jag kände inte för att släpa ut lillan idag så jag fick vara utan. Det är föresten år o dar sedan jag var på systemet. Har ju liksom inte behövts eftersom jag inte kunnat dricka på grund av graviditet och sedan på grund av ammning. Har inte varit sugen heller för den delen och det är egentligen först nu som jag börjar känna att det hade varit gott med ett glas vin någon gång då och då.
Börjar längta efter sommaren nu och grillkvällar ute...o med ett glas gott rödvin i handen...mmmm....
Som om inte förkylning o sånt var nog så har hon fått en liten tand...sin allra första och jag är sååå stolt! Det har säkert gjort sitt till också på humöret på henne. Säkert därför som hon inte sovit så bra heller för tandköttet har säkert varit ömt och gjort ont och i kombination med snorig o tät näsa kan det ju inte bli annat än oroligt.
Pratade med A tidigare ikväll som ringde för att prata om vår utekväll som vi ska planera. Det här med att laga middag kom på tal och vi pratade om hur det brukar bli. Man tänker att man ska laga en extra god middag till kvällen men så kommer det något emellan...som nattning av de små. Ska man laga middag innan de ska nattas, ja då får man stå ut med en halvtrött bebis som inte alls tycker att det är kul när mamma ska laga mat och inte en chans att mamma ska få äta maten heller medans den är varm för då är det nämligen dags för välling! Väljer man, som jag gjorde ikväll, att laga maten efter att man nattat den lilla så hinner det ofta bli för sent...vilket i sin tur resulterar i att man struntar i att laga mat o så sitter man där med sina gamla mackor igen. Ikväll valde jag, trots att klockan sprungit iväg, att laga middag. Orkade t om göra klyftpotatis till min kycklinggryta och det var verkligen längesedan. Gott blev det men hade blivit ännu godare om jag orkat gå till systemet idag o inhandlat något gott rödvin till eller kanske en öl. Men jag kände inte för att släpa ut lillan idag så jag fick vara utan. Det är föresten år o dar sedan jag var på systemet. Har ju liksom inte behövts eftersom jag inte kunnat dricka på grund av graviditet och sedan på grund av ammning. Har inte varit sugen heller för den delen och det är egentligen först nu som jag börjar känna att det hade varit gott med ett glas vin någon gång då och då.
Börjar längta efter sommaren nu och grillkvällar ute...o med ett glas gott rödvin i handen...mmmm....
Förkylning
Igårkväll vaknade lillan vid halv tolv och skrek som en stucken gris. Det hjälpte varken med nappen eller att sjunga, hon bara fortsatte att skrika sådär riktigt hjärtskärande. Plockade upp henne o lade henne i min säng bredvid mig. Där tystnade hon på en gång o efter en stund somnade hon gott. Sådär sov vi hela natten, ja det vill säga lillan sov och jag vaknade lite då och då. Hon har fått hosta nu och jag har fått ont i halsen. Verkar vara rundgång på förkylningar här hemma. Detta blir min tredje i ordningen sedan lucia och Julias andra. Första gången klarade hon sig undan och det var skönt eftersom jag var ganska dålig då med feber o så. Förkylning nr 2 bröt ut som hosta hos mig och kraftig nästäppa på lillan. Den här gången har jag fått ont i halsen och hostar lite, lillan hostar rejält och det hörs att hon har massa slem i halsen. Fattar inte varför det blir så här, jag brukar sällan bli sjuk annars...känns som att vi har någon elak bakterie i kroppen som ploppar upp med jämna mellanrum. Förhoppningsvis blir det inte så farligt den här gången men man blir ju lite dassig ändå. Jobbigast är det för lillan som ju inte kan varken harkla eller snyta sig. Får hålla tummarna nu på att vi är bättre imorgon.
Idag har vi inte gjort så mycket mer än att umgås med A och lilla H. Vi var här hos oss idag o fikade hela eftermiddagen, mysigt. Babblade en hel del om jobbiga "svärmödrar" och annat. Inte för att jag har en svärmor men ändå ;-) Vi kom hur som helst fram till att det finns väldigt många konstiga människor och av någon anledning råkar väldigt många vara just svärmödrar...märkligt!
Imorgon blir det till att handla o förbereda inför onsdagens tjejmiddag. Har ingen aning om vad jag ska bjuda på mer än att det kanske blir kladdkaka till efterrätt. Det lutar åt kycklingfilé till varmrätten och kanske couscous eller nåt...vi får se vad man känner för imorgon.
Idag har vi inte gjort så mycket mer än att umgås med A och lilla H. Vi var här hos oss idag o fikade hela eftermiddagen, mysigt. Babblade en hel del om jobbiga "svärmödrar" och annat. Inte för att jag har en svärmor men ändå ;-) Vi kom hur som helst fram till att det finns väldigt många konstiga människor och av någon anledning råkar väldigt många vara just svärmödrar...märkligt!
Imorgon blir det till att handla o förbereda inför onsdagens tjejmiddag. Har ingen aning om vad jag ska bjuda på mer än att det kanske blir kladdkaka till efterrätt. Det lutar åt kycklingfilé till varmrätten och kanske couscous eller nåt...vi får se vad man känner för imorgon.
Framåt
Idag tog Julia sina första små medvetna steg framåt i sin lilla gåstol. Hon blev överlycklig över att hon kunde klara det alldeles själv och man såg hur stolt hon var. Hitentills har hon mest rullat runt lite på måfå och mest bakåt eftersom det är lättast att putta sig bakåt när man trycker ifrån med fötterna i golvet. Nu kunde hon alltså gå efter mig lite och lyckades ta sig från vardagsrummet mot sovrummet när jag höll på o bädda. Som mamma kan man ju inte bli annat än stolt! :-)
Strålande sol föresten, en sån där klar och härlig vinterdag med alldeles blå himmel. Borde egentligen gå ut på promenad, men jag känner inte riktigt för att gå ut idag. Känner för att vara hemma o ta det lugnt. Min mamma ringde nyss o frågade om vi skulle komma dit idag o äta middag eller nåt...men som sagt, jag är inte sugen på att ge mig ut idag. Har varken riktiga vinterskor eller någon varm jacka så jag fryser som tusan bara det är några få minusgrader. Det där med skor föresten har blivit ett stort problem efter min graviditet då fötterna svullnade upp nåt fruktansvärt. De har aldrig riktigt återhämtat sig och ändrat form så jag får knappt på mig några nya skor alls. Det i sin tur resulterar i att jag får ångest bara jag går in i en skoaffär eftersom det är jobbigt att prova det ena paret efter det andra och inse att inga passar. Jag tror att mina fötter blivit bredare, vilket är det sämsta...för köper man skor som är en storlek större så blir de ju faktiskt inte bredare utan de är bara större på längden o det hjälper ju inte mig! Typiskt alltså för jag älskar skor och att inte kunna köpa det jag vill ha är en plåga.
Nu hör jag att lillan vaknat efter sin tupplur. Hon ligger i sin säng o jollrar sådär härligt. Det är så olika dag från dag för ibland vaknar hon o är ledsen o ibland är det som idag...när hon ligger i sängen o pratar/sjunger för sig själv. Mysigt.
Strålande sol föresten, en sån där klar och härlig vinterdag med alldeles blå himmel. Borde egentligen gå ut på promenad, men jag känner inte riktigt för att gå ut idag. Känner för att vara hemma o ta det lugnt. Min mamma ringde nyss o frågade om vi skulle komma dit idag o äta middag eller nåt...men som sagt, jag är inte sugen på att ge mig ut idag. Har varken riktiga vinterskor eller någon varm jacka så jag fryser som tusan bara det är några få minusgrader. Det där med skor föresten har blivit ett stort problem efter min graviditet då fötterna svullnade upp nåt fruktansvärt. De har aldrig riktigt återhämtat sig och ändrat form så jag får knappt på mig några nya skor alls. Det i sin tur resulterar i att jag får ångest bara jag går in i en skoaffär eftersom det är jobbigt att prova det ena paret efter det andra och inse att inga passar. Jag tror att mina fötter blivit bredare, vilket är det sämsta...för köper man skor som är en storlek större så blir de ju faktiskt inte bredare utan de är bara större på längden o det hjälper ju inte mig! Typiskt alltså för jag älskar skor och att inte kunna köpa det jag vill ha är en plåga.
Nu hör jag att lillan vaknat efter sin tupplur. Hon ligger i sin säng o jollrar sådär härligt. Det är så olika dag från dag för ibland vaknar hon o är ledsen o ibland är det som idag...när hon ligger i sängen o pratar/sjunger för sig själv. Mysigt.
Vaccination
Idag har min lilla tjej blivit vaccinerad. Det var nr 2 i hennes 6 månader långa (eller kanske korta) liv. Det gick bra men jag tror att hon blev lite påverkad av den den här gången. Hon blev lite orolig o hade svårt för att komma till ro, somnade en stund efter att vi varit på BVC och det var tidigare än vad hon brukar sova på dagarna. Nu ikväll har hon också haft lite svårt att komma till ro den lilla stackaren. Jättetrött men svårt att komma riktigt till ro utan vänt o vridit sig och verkade riktigt frustrerad faktiskt. Nu har hon dock somnat vilket är skönt. Hoppas på att det inte blir en orolig natt så att vi får sova. Känns inte som jag sovit ikapp mitt sovkonto ännu. Är otrligt trött både på morgonen o kvällen och har ingen större ork till någonting. Hur som helst...lillan hade föresten gått upp till 8115g vilket var bra, hon följer sin kurva exakt nu. Hon hade inte vuxit på längden, men det kan också bero på att de har mätt fel förra gången så hon ligger kvar på sina 67 cm.
Var o handlade idag igen. Mest för att bunkra upp lite så att vi klarar oss ett par dagar om vädret är skit med snö o så. Lite jobbigt att gå ut i snöstorm med vagnen, för att inte tala om att gå ner för min hemska trappa här..hu! Det ska bli sååå skönt när man slipper trappor när vi har flyttat. Glömde föresten att köpa tonic water såklart, så nu blir det troligtvis ingen gin o tonic som jag hade tänkt unna mig efter den förmodligen mentalt tröttande eftermiddagen på lördag ;-) Nåväl, får väl bli en screwdriver istället eller nåt...nåt stärkande blir det säkert. Tvättat har jag föresten också gjort idag och för ovanlighetens skull flöt det på riktigt bra och jag hämtade sista tvätten innan tvättiden var slut.
Nu tänkte jag ta tag i lite saker här hemma. Dammsuga o torka golv får jag göra imorgon och sen...ska jag bara njuuuuuuta hela helgen.
Var o handlade idag igen. Mest för att bunkra upp lite så att vi klarar oss ett par dagar om vädret är skit med snö o så. Lite jobbigt att gå ut i snöstorm med vagnen, för att inte tala om att gå ner för min hemska trappa här..hu! Det ska bli sååå skönt när man slipper trappor när vi har flyttat. Glömde föresten att köpa tonic water såklart, så nu blir det troligtvis ingen gin o tonic som jag hade tänkt unna mig efter den förmodligen mentalt tröttande eftermiddagen på lördag ;-) Nåväl, får väl bli en screwdriver istället eller nåt...nåt stärkande blir det säkert. Tvättat har jag föresten också gjort idag och för ovanlighetens skull flöt det på riktigt bra och jag hämtade sista tvätten innan tvättiden var slut.
Nu tänkte jag ta tag i lite saker här hemma. Dammsuga o torka golv får jag göra imorgon och sen...ska jag bara njuuuuuuta hela helgen.
Babyrytmik
Idag var det säsongspremiär på babyrytmiken. Roligt att träffa alla igen, både mammor och barn. En del nya ansikten blandat med mer bekanta. I den åldern som lillan är händer det ju väldigt mycket och det var stor skillnad på de flesta barnen nu om man jämför med innan juluppehållet. Julia tyckte att det var jätteskoj, men så har hon ju vanan inne sedan i höstas. Hon var ju bara 8 veckor när hon började och var då yngst i gruppen, det ska börjas i tid! :-)
M ringde föresten nyss och meddelade att han och hans mor kommer på lördag vid 14-tiden. Ingen fråga om han skulle köpa med något till fikat eller nåt, dålig stil tycker jag. Vet inte om det är typiskt killar i allmänhet (sorry killar, jag VET att inte alla är så) eller om det är mer typiskt för honom, men det hade inte skadat att bjuda till lite...för det är ju inte MIN mamma och det är ju faktiskt han som bjudit in dem hit till mig, inte jag. Nåväl, jag får väl slänga ihop nån kaka o visa att jag minsann kan...trots att jag är ensam.
Nåt mer har jag inte riktigt hunnit med idag...eller föresten...var ju o handlade också efter babyrytmiken. Lillan har blivit så stor nu att hon minsann ska börja med välling. Maten går ju kanonbra och hon har inte haft problem med nåt utan verkar gilla all mat...så här långt iaf. Tänkte att jag ska börja göra egen barnmat nu så småningom. Blir ju betydligt billigare om man säger så. Fick kontoutdrag från ica idag och lillans mat kostar nästan lika mycket som min mat i månaden och det känns ju helt skevt. Roligare kan man ju ha för stålarna.
M ringde föresten nyss och meddelade att han och hans mor kommer på lördag vid 14-tiden. Ingen fråga om han skulle köpa med något till fikat eller nåt, dålig stil tycker jag. Vet inte om det är typiskt killar i allmänhet (sorry killar, jag VET att inte alla är så) eller om det är mer typiskt för honom, men det hade inte skadat att bjuda till lite...för det är ju inte MIN mamma och det är ju faktiskt han som bjudit in dem hit till mig, inte jag. Nåväl, jag får väl slänga ihop nån kaka o visa att jag minsann kan...trots att jag är ensam.
Nåt mer har jag inte riktigt hunnit med idag...eller föresten...var ju o handlade också efter babyrytmiken. Lillan har blivit så stor nu att hon minsann ska börja med välling. Maten går ju kanonbra och hon har inte haft problem med nåt utan verkar gilla all mat...så här långt iaf. Tänkte att jag ska börja göra egen barnmat nu så småningom. Blir ju betydligt billigare om man säger så. Fick kontoutdrag från ica idag och lillans mat kostar nästan lika mycket som min mat i månaden och det känns ju helt skevt. Roligare kan man ju ha för stålarna.
