Solisen fnular

Min första semestervecka, veckan efter midsommar, var toppen. Soligt och varmt även om inte alla kvällar var sådär varma och sköna så blev det i alla fall några grillkvällar.

Tyvärr blev det bara den veckan för veckan därpå kom regnet. Som det regnade och som det blåste. Just då brydde jag mig inte så mycket eftersom jag ändå skulle jobba ett par veckor innan semester del två. När nästa semester infann sig så var vädret fortfarande sisådär. Det blåste löjligt mycket, nästan som höst och regnskurar var och varannan dag och så höll det på hela min semester. Två och en halv vecka. Men så plötsligt vände det, såklart på min första arbetsdag i torsdags. Nu har vi haft runt 30 grader i flera dagar och även om det nästan är FÖR varmt på dagen i solen så måste jag säga att jag njuter. De härligt ljumma kvällarna men i princip ingen vind alls är underbart, så efterlängtat! 

Äntligen sommar! 

Ett glas vin vid datorn en fredag...en after work för en, sånt man kan unna sig när man jobbat hemma första dagen av många. Igår fick alla i lönegruppen mail av chefen där det stod att vi från och med nu skulle jobba hemifrån på grund av covid-19 och det gäller tills vidare. Känns lite overkligt allt det här på något vis, att vi ska undvika kontakt med andra människor i största möjliga mån. Jag bor ju ändå inte i storstan där spridningen är som värst just nu. Förstår ju att spridningen finns överallt, även här och det kommer ju bara bli värre framöver innan det blir bättre. Tycker det är viktigt att vi följer de råd och rekommendationer som våra myndigheter ger, som ju är för allas vårt bästa och för att vi ska kunna ta oss ur det här på ett så bra sätt som möjligt.

 

Så nu tar jag mig ett glas vitt, funderar på vad jag ska göra nu när min dotter är hos sin pappa i helgen. Kanske köper jag nya utemöbler? Jag var sugen redan förra året men i år känns det än mer angeläget att göra det mysigt på uteplatsen eftersom det verkar bli en vår och sommar med mycket hemmatid. Blir nog hur som helst mycket fix utomhus i helgen, skönt!

 

 

 

 

Vaknade tidigt i morse, låg vaken en stund innan jag kollade på klockan och då var den bara strax efter kl 6 så jag låg kvar en stund till innan jag gick upp. Ganska skönt att bara ligga kvar och fundera på allt och inget. Det är så härligt tyst och stilla på morgonen, rogivande.

 

När jag gick upp var det fortfarande ganska mörkt ute så jag tände lite levande ljus i köket och gjorde mig lite frukost. Skönt att komma upp i tid på helgen faktiskt, utnyttja den lediga tiden man har då. Hade tänkt att göra lite ärenden idag men när jag såg hur mycket snö det kommit under natten och att det fortfarande är mer eller mindre snöstorm gjorde att jag gav upp den tanken ganska snabbt. Tror inte att jag ska ge mig ut och slira med bilen idag alls. Jag får göra lite shopping i min lilla affär här hemma och kanske ut och borsta undan snön som yrt in framför ytterdörren. Det vräker verkligen ner och enligt väderleksrapporten ska det fortsätta så hela dagen...kan bli ganska mycket snö då, hu. Snön i sig är väl inget problem, det är fint och så, men halkan...det är den som är problemet, avskyr det!

 

Nåväl, jag får sysselsätta mig inomhus idag och sluta bekymra mig över halkan imorgon när jag ska till jobbet.

 

Jag älskar att läsa böcker. Tyvärr läser jag inte lika ofta längre men senaste tiden har jag försökt komma igång igen. Det är en fantastisk avkoppling att ligga och läsa en bok. Bäst är det när man hittat en bok som gör att man bara vill ha mer och just så är det med den här boken...eller ja, det är ju faktiskt en serie om tre böcker som alla är lika charmiga tycker jag. Jag sorterar in dem under "feelgood" kategorin eftersom de kanske inte riktigt tillhör den mer erkända och seriösa sortens böcker, vad det nu innebär egentligen? Jag tycker för min del att de där "feelgood" böckerna fyller sin funktion mer än väl eftersom de inte kräver någon djupare analys utan man kan bara gotta sig i det lättsamma inehållet, gråta en skvätt ibland, skratta ibland men på det stora hela bara fyllas med en varm känsla inombords och en längtan att få åka till den platsen det utspelar sig på och drömma om att våga bryta upp och göra något helt annat (och lyckas) i livet.

 

Hur som helst, handlingen utspelar sig i ett ö-samhälle utanför Cornwalls kust. Huvudpersonen, en tjej, flyttar efter en konkurs och ett havererat förhållande till det lilla samhället och hyr in sig i ett gammalt bageri och börjar baka. Den här tjejen brinner för att baka och så småningom blir det till hennes nya karriär. Böckerna handlar om livet i det lilla ö-samhället och hennes kamp för att slå sig in och bli en del av befolkningen där, inte helt lätt visar det sig. Självklart dyker det upp lite romantik också i lagom dos och en liten lunnefågel som av någon anledning blir människans bästa vän.

 

Låter kanske helt anspråkslöst och som en enkel och förutsägbar handling, vilket det kanske är till viss del, men författaren skicklighet med orden gör att man dras in och ser hela scenariot som en film i huvudet och jag ville hela tiden veta mer och följa karaktärerna i livet som om jag vore en del av det. En perfekt bokserie för mig som behöver lättsam avkoppling för hjärnan och de här böckerna levererade precis det. Mysigt helt enkelt. Det kanske allra mysigaste är slutet då författaren bjuder på några av de bröd- och bakrecepten som karaktären bakar. Nya recept i varje bok och jag bara älskar det. Kommer definitivt att prova några recept och tänka mig tillbaka till böckerna och livet vid Cornwalls kust. Prova du också :-)

 

 

 

 

Ja han ja, det är jättejobbigt. För att över huvud taget kunna få någon distans till honom och för att få möjlighet att andas över huvud taget så behöver jag få vara ifred. Det är ganska svårt. Just nu är jag hård, jag måste vara det eftersom jag annars skulle börja gråta titt som tätt, och möter inte hans blick. Gör vad jag kan för att slippa heja på morgonen, svarar knappt på tilltal om det inte är något som är jobbrelaterat och det är väldigt ansträngande eftersom han hela tiden försöker och liksom söker kontakt. Jag ser i ögonvrån hur han tittar på mig, ofta. Han iaktar mig väldigt mycket och förmodligen fattar han inte varför jag är som jag är just nu. Vilket egentligen är ganska märkligt i så fall eftersom han borde förstå, han är ju själv en grubblare. Men å andra sidan så verkar han ju fullständigt sakna självinsikt och inte förstå sin egen roll i någonting. Han verkar ju hur som helst inte inse hur mycket den här situationen påverkar mig eller hur mycket känslor jag har. Det är så konstigt alltihop, för jag vill ju inte ha känslor för honom men i det här fallet har mitt hjärta valt åt mig, antingen jag ville det här eller inte.

 

En vän till mig var här igår och fikade en stund med sin lilla bebis. Vi pratade en del om det här, jag förklarade i stora drag hur situationen sett ut de senaste veckorna och hon kunde inte heller förstå varför han beter sig som han gör. Varje normal människa hade ju backat, tagit sig en rejäl funderare på sitt eget agerande och tagit ett samtal om situationen, bitit i det sura äpplet och rett ut saker och ting istället för att bete sig som en struts och blåneka till saker som är fullständigt uppenbara, det är liksom inte trovärdigt någonstans och är inte heller särskilt snällt mot mig eftersom det lämnar mig någonstans i limbo. Det bli så mycket svårare för mig att komma vidare eftersom jag inte får svar på de funderingarna jag har och har haft.

 

Alltså, det här är så himla sorgligt alltihop. För innerst inne saknar jag ju honom också och de små samtalen vi hade om än det ena än det andra. Han hade kunnat dra sig ur situationen på ett mycket smidigare sätt och vi hade fortfarande kunnat ha en okej relation då. Nu kan vi inte det och det kommer med största sannolik aldrig bli bra igen. Indirekt har han ju behandlat mig som skit i det här och därtill kränkt mig genom att stirra på mina attribut och bara utnyttjat min goda vilja och mina känslor, så fruktansvärt fult. Det är ju så det måste vara, om det stämmer som han uttryckte när han blånekade. Vad har jag gjort för att förtjäna det där? Det gör mig så fruktansvärt ledsen.

 

I veckan så hade jag en tanke om att jag skulle överraska min dotter med frukost på stan på lördagen med lite tillhörande shopping. Det blev nu inget med det eftersom hon i torsdags kom på att hon glömt meddela mig att det var skötarridning på ridskolan på lördagen och hon skulle vara borta hela förmiddagen och till efter lunch, så det blev till att ändra mina planer och tänka om. Det där med frukost på stan får vi ta en annan helg helt enkelt. Lite synd eftersom jag sett fram emot en mysdag på stan och samtidigt få gjort lite ärenden, nåja det får bli en annan gång.

 

I stället tvättade jag lite, städade lite lätt så att vi skulle kunna ha en härlig helg. Jag blir annars lite småstressad när det är stökigt hemma, jag vill liksom ha lugn och ro och iordningplockat för att kunna koppla av när det är helg. Funderade lite under tiden som jag gick och fixade och tänkte på att en sväng till stora gula huset (Ge-Kås i Ullared) inte hade varit dumt på söndagen och  min dotter skulle säkert tycka att det var kul också. Men även den planen gick i stöpet en stund senare när hon messade och skrev att hon skulle ha "unghästridning" på söndagen och även det på förmiddagen. Jaha tänkte jag, så fick jag massor av oplanerad egentid igen och vad ska jag göra då tänkte jag? Det hade ju varit kul att komma iväg på något i helgen istället för att bara gå hemma och skrota. Vilket i och för sig är ganska trevligt också tycker jag men just den här helgen hade jag lust att göra lite annat.

 

Bestämde mig för att kolla öppettiderna i helgen och såg att de hade öppet till klockan åtta på kvällen under lördagen så sagt och gjort, vi åkte iväg dit efter att min dotter kommit hem och efter att hon fått duschat och fräschat till sig efter ridskolan.

 

Det blev en del shopping, mest till min dotter...som vanligt. Inte för att det gör något, det är ganska kul att kunna skämma bort henne ibland. Vi handlade extra ridbyxor till henne vilket är bra med tanke på att hon är i stallet så ofta nu är det svårt att hinna tvätta ridkläderna så ombyte är ett måste. Sedan köpte vi också en ridjacka som är lite gott skydd mot vind och regn och ett par extra ridstrumpor. Efter det gick vi en sväng på klädavdelningen och där hittade hon en Sveatröja, en hoodie såklart. Min dotter är inne i någon slags hoodiefas och har hur många sådana som helst men just den här var jättesnygg och hade den funnits i min storlek hade även jag önskat mig en sådan. Sedan blev det lite böcker till oss båda och lite annat smått och gott. Jag köpte en mörkgrön tröja till mig själv och ett par nya växter till jobbet. Min dotter, som jag fört över en extra slant till så att hon kunde shoppa lite eget också, köpte en t-shirt, nya hörlurar till mobilen och lite annat smått o gott...Vi blev väldigt nöjda båda två men var helt slut efter flera timmars rundtur i det numera jätte STORA gula huset.

 

När vi hade betalat och gått ut köpte vi lite mat i gatuköket utanför så att vi skulle slippa tänka på det när vi kom hem och det var nog tur eftersom vi båda var helt slut när vi kom innanför dörren här hemma någon gång strax efter klockan åtta...men en skön lördag konstaterade vi båda.

Det där med nya skor alltså. Ibland är det lite svårt att komma igång att använda de nya som inköpts. Så är det för mig i alla fall. I mitt fall beror det nog på att de vid iköpstillfället kändes liiiten aningens obekväma, för trånga eller att de skavde någonstans men att de var för snygga för att bara hoppa över. Så var det med ett par gympaskor som jag hittade i somras. Jag föll för dem på direkten, de var liksom som finskor fast gympaskor samtidigt, men de var aningens trånga men vad gjorde väl det? De går jag snart in tänkte jag. Nu blev det kanske inte riktigt så, de har stått i skohyllan ett bra tag, ja faktiskt sedan i juni då de inhandlades för att...ja det var ju just det, de behövdes ju "gå in". Till mitt försvar har ju sommaren varit både solig och supervarm så det kanske inte heller känts så lockande att ta på sig ett par gympaskor över huvud taget. Men nu har jag gjort slag i saken och sitter faktiskt i skrivande stund med de nya skorna på. De klämde åt riktigt ordentligt när jag tog på dem, faktiskt mer än jag mindes i butiken men å andra sidan kanske det var många som provat just den skon och hade därför vidgats ut lite. Inser att jag för tillfället inte skulle kunna gå särskillt långt med dem utan att mer eller mindre tappa känseln i fötterna men skam den som ger sig. Får använda dem här hemma ett tag, gå till affären som ligger ett par hundra meter bort och testa hur det känns.

 

Passade på att färga håret idag också. Hade färg kvar sedan tidigare och tänkte jag skulle använda den då det solblekta och med världens utväxt i håret såg jag för bedrövlig ut. När jag väl satte igång så blev jag först lite orolig för att färgen inte skulle räcka, hade jag kortare hår sist? Sedan såg jag på färgen att det gick åt det lila hållet och funderade på om jag haft den på redan färgat hår för att få en lila nyas i det bruna och tänkte för mig själv att jag kanske skulle se ut som ett lila troll när jag var klar. Så blev det dock inte, det blev mörkbrunt och precis så som jag hade hoppats och ganska jämnt dessutom, vilket kändes skönt eftersom jag gjorde infärgningen utan glasögonen på vilket hade kunnat sluta hur som helst. Men som sagt, det blev riktigt lyckat och de ljusa partierna som jag haft i mitt gamla blev aningens ljusare även nu så det ser ut som att jag har effekter i det vilket bara gjorde att det såg mer proffsigt utfört ut, tycker i alla fall jag.

 

När jag var klar med håret fick jag för mig att piffa naglarna också. Just för tillfället är det den perfekta längden och dagen till ära blev det mörk lila, min absoluta favoritfärg när det kommer till nagellack.

 

Hade tänkt åka till Mio idag och kolla möbler inför kommande piff av vardagsrummet för nu ska det äntligen bli av, omtapetseringen. Nu blev ju klockan nästan två och kände att, nej jag hoppar nog över det. Måste ju iväg och rösta idag också och så kommer min dotter snart hem. Det får helt enkelt bli en annan dag.

 

Men den som väntar på något gott....

 

 

Idag har jag varit hemma från jobbet. Känner mig riktigt krasslig med ont i halsen´, huvudvärk och känner mig sjukt trött. Känt mig halvdassig i veckan men i morse när jag vaknade kände jag att nej, det får nog bli hemmadag. Ändå är det precis som att jag får dåligt samvete för att jag är hemma, jättekonstigt. Velade innan jag ringde och sjukanmälde mig i morse och liksom dividerade med mig själv. Jag är helt enkelt inte uppfostrad med att vara hemma sådär hur som helst. När jag var yngre, ja ganska ung så ville jag liksom få bekräftelse på att det var ok att vara hemma och då ringde jag alltid till mamma. Sa mamma att det var ok att vara hemma, ja då hade jag gjort rätt val. Nu lever ju inte mamma längre och jag är gammal nog att fatta besluten själv. Nu är det min tur att vara det stödet åt min dotter. Vilket jag ju var i veckan då hon låg hemma sjuk ett par dagar. Hon var väldigt osäker själv och det blev jag som tog beslutet och sjukanmälde henne. Så sjukstuga här hos oss i veckan...o jag som hade tänkt ha en myshelg med lite härlig läsning, tända ljus, god mat och ett härligt glas rött. Just nu lockar det inte ett dugg så det blir nog till att bara försöka bli frisk istället.

 

 

 

 

Vaknade tidigt idag. Skönt. Solen skiner och det är en sådan där höstlik dag med dagg i gräset och ett lugn som ofta är på höstmornar. Det är den bästa tiden för mig som älskar höst eller i alla fall tidig höst. Att få tända ljus i mörkret på kvällen eller som nu vakna tidigt är underbart. På hösten brukar ett lugn sänka sig över mig och allt känns klarare på något vis. En bra tid för mig att starta nya projekt. 

 

Den här hösten hoppas jag på att få omtapetserat i vardagsrum och kök efter en lång väntan då jag valde tapet någon gång i april redan. När det är klart ska jag troligtvis köpa ny soffa och definitivt ett nytt soffbord. Hittade ett jättesnyggt på em möbler i våras med svart underrede i metall och en mörk grå granitskiva ovanpå. Inte jättebilligt men jag föll för det på en gång så då gäller det att slå till. Soffa däremot är svårt, den ska ju vara både snygg, bekväm och tåla en del. Tänker på när min dotter sitter i soffan och äter (när jag inte är hemma) eller om det skulle råka spillas något när man har gäster eller för den delen när jag själv klantar mig. Soffan ska också vara skön att ligga i, så att jag kan ligga där och läsa bok exempelvis.Hyfsat tidlös också eftersom en soffa ändå ska hålla sig i ett antal år...och så lagom dyr då också förstås. Den soffan jag har nu, en Ektorp från IKEA, har varit jättebra och snygg också för den delen men känns nedsutten och inte så bekväm längre. Ett stort plus för den soffan är ju att klädseln går att byta ut och att man dessutom kan tvätta klädseln vilket känns fräscht emellanåt. Så ja, soffa tål att tänkas på. 

 

Något annat som blir annorlunda i vardagsrummet är ju att jag vill ha in ett matbord där, ett runt matbord med några coola stolar. Om jag ska få plats med det gäller det att vara smart med placeringen av möblerna och att jag dessutom gör mig av med sånt jag inte behöver. Har ett skrivbord som jag nog måste sälja, tycker egentligen jättemycket om det men har helt enkelt inte plats för det...tyvärr. Så ja, det finns en del att tänka på och fixa med i höst, men det är ju roliga saker så det känns bara bra. 

 

 

Det är så himla kallt i mitt kök. Jag vet inte riktigt varför men det är fruktansvärt kallt här. Det har inte alltid varit så utan det är något som blivit det senaste året skulle jag säga. Jag har i alla fall inte upplevt det som så här kallt tidigare. Tror att det har att göra med min golvvärme på något sätt. Det är inte längre lika varmt på golven utan jag får ha sockar på sig alltid om jag inte ska bli fullständigt isfrusen om tårna. För mig som bara har golvvärme är ju det här ett problem som jag måste ta upp med min hyresvärd. Det är ju inte direkt något som jag är supersugen på eftersom jag precis bett om att få omtapetserat i vardagsrummet och köket så det får nog vänta till hösten när det börjar bli kyligare igen. Just nu hoppas jag på att det ska bli tillräckligt varmt ute att det upplevs som skönare inomhus också plus att solen värmer upp också de dagar som den visar sig.

 

 Det där med omtapetsering...det ska bli så kul! Äntligen! Jag har längtat efter det sedan den dagen jag flyttade in för drygt sju år sedan. Nu har jag äntligen blivit lovad och jag har tittat ut tapeter på den lokala coloramabutiken. Det blir grått både i kök och vardagsrum. I vardagsrummet blir det en riktigt mörk grå nyans, jättehärlig och jag tror att det kommer att bli riktigt mysigt och ombonat med en sådan färg. Tavlor och annat kommer att göra sig fint mot den gråa färgen och allt annat i rummet kommer att framhävas också tänker jag. Hoppas det blir som jag tänker. Jag ska byta ut både soffa och soffbord också men det får bli när omtapetseringen är gjord. Har också tänkt att sälja mitt gamla skrivbord för att få plats med ett matbord i vardagsrummet. Har alltid velat ha ett matbod i vardagsrum och nu ska det äntligen bli av. Det kommer nog att ta resen av det här året att få ordning där inne och det mesta kommer säkert att ske efter sommaren men det gör inget för det är kul att ha något att se fram emot.

 

 

Köket då? Ja det blir en slags grå nyans också men mycket ljusare än vardagsrummet. Lite svårt att beskriva men tror att även den kommer att göra köket så mycket ljusare och ombonat. Gillar det där matta enfärgade för det är så mycket trevligare att sätta upp något på väggen då, det framhävs på ett mycket bättre sätt. Måste hitta en möbel också till köket...ett sideboard eller liknande och så har jag ju funderingar på att sätta in en vinkyl också. Mycket spännande grejer alltså. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra när jag är klar. Visst kommer det att bli värsta kaoset (igen) och kommer säkert att vara det ett tag tills jag kommer iordning, men det får det vara värt eftersom jag är säker på att det kommer att bli SÅ snyggt!

 

Häromdagen skrev jag ett ganska långt inlägg. Det handlade kanske inte om så viktiga saker men jag lyckades ändå vara lite småkul och underfundig för en gångs skull. Jag lyckades hitta den gamla andan i just det inlägget och det behövs sannerligen efter de senast årens sorgliga och deppiga texter. Ett tecken kanske på att det äntligen börjar gå åt rätt håll igen (vågar jag ens skriva det utan att jinxa trenden?). Av någon anledning hände något i slutet på inlägget, jag smattrade på i snabb takt på tangentbordet på min bärbara jobbdator och vips så försvann allt. Jag gissar att jag kommit åt någon knapp av misstag, markerat inlägget och sedan tryckt på enter så att allt försvann. Skit alltså. Inte orkar man skriva ett nytt och det hade ju knappast blivit sådär kul igen.

 

Det där har hänt tidigare också även om det var längesedan nu. Då tog jag för vana att kopiera inlägget lite då och då under tiden jag skrev så att inte precis allt skulle försvinna om jag råkade göra det igen. Det är nog något som jag får ta och börja med igen tror jag *pausar lite här och kopierar*.

 

Imorgon ska min dotters klass sälja bakverk på en tipspromenad och vi ska baka en del och ta med till försäljning. För en stund sedan skulle jag kolla i ICA:s app för recept som jag ofta använder mig av. Döm av min förvåning över hur de gjort senaste uppdateringen. Kändes inget bra alls och år av sparade recept var som bortblåsta. Det gjorde mig skitirriterad eftersom den appen är den jag tyckt är allra bäst när det gäller receptappar. Nu blev den helt plötsligt väldigt omständlig och svår att hitta på och alla recept som fanns tidigare finns tydligen inte kvar. Den får ett stort minus av mig nu och hamnar i botten istället för toppen! Skärpning ICA!

Vilken trist rubrik egentligen, fönsterputsning och tvätt x 2...men ibland är livet inte mycket mer än så. Idag känner jag att jag måste ta tag i saker som jag inte gjort på ett tag och av någon anledning verkar söndagar vara en bra dag för det så inte så mycket till vilodag idag inte. Det var ett tag sedan jag putsade fönsterna, jag tror att jag putsade i köket någon gång i januari när jag bytte julgardinerna mot lite ljusare vårgardiner. De ser förskräckliga ut måste jag säga det är som om det vore en hinna av grus på som virvlat runt i vinden och som satt sig på rutorna. Ska bli skönt när det är gjort men troligtvis putsar jag bara i köket och eventuellt i dotterns rum som vetter åt samma håll och kanske mitt sovrum...eller så sparar jag det till senare då jag ska göra vardagsrumsfönsterna som jag måste gå ut och fixa då de inte går att öppna.

 

Sedan är det tvätten, det tar aldrig slut och jag verkar aldrig komma ner till botten av tvättkorgen. Det är väldigt skönt att ha egen tvättmaskin, enda nackdelen med det är att jag oftast bara tvättar en maskin tvätt då jag har begränsat med utrymme att hänga tvätten på tork. Dessutom är det inte så kul att nästan alltid ha tvätt hängandes i badrummet men jag skulle ändå inte vilja vara utan för det är SÅ tråkigt med tvättid i tvättstugan och att behöva offra en hel dag/kväll på det. Idag har jag dock planerat att köra två maskiner så att högen med tvätt äntligen kan sjunka något i tvättkorgen.

 

Tvätten x 2 ja...tänkte tvätta bilen också. Hade ju egentligen tänkt göra det igår men det blev inte och jag kände mig så...ja inte på humör för det helt enkelt. Tidigare var jag ju helt maniskt när det handlade om att tvätta bilen. Nu är jag inte lika manisk men vill ändå ha en ren bil. Förra årets katastrofår gjorde att det där med att tvätta bilen bortprioriterades nästan helt. Jag orkade helt enkelt inte då jag hade fullt upp med att bara orka gå upp och andas varje morgon. Nu är jag dock på bättringsvägen och då är det dags att ta tag i de där sakerna igen.

 

Jag borde dessutom ta tag i min uteplats och vårfixa lite. Den gamla julgranen ligger kvar sedan den åkte ut efter jul och det har samlats en enorm hög med löv och allmänt skräp runt om och i min rabatt och det borde rensas bort nu. Nu är det hög tid att göra fint så att man kan sitta där ute på soliga dagar och njuta lite. Som i fredags t ex då det var dryga 20 grader ute och det kändes som en sommardag...men inte hade jag någon lust att sitta på den där skräpiga uteplatsen liksom. Då hade jag bara fått ångest att jag inte gjort iordning den...och varför jag inte tog tag i den och fixade i fredags kan man ju verkligen undra?

 

 

 

Under seneftermiddagen bestämdes det att två av kompisarna skulle sova över och jag började klura på vad vi skulle äta till kvällsmat. Oftast har de redan bestämt innan vad de vill äta men den här gången blev det alltså jag. Kände inte riktigt för vare sig tacos eller pizza som brukar ingå i deras ordinarie utbud när det ska övernattas. Själv var jag mer sugen på ostbricka och lite annan plockmat så att jag kunde njuta av ett glas vin till också. Sagt och gjort och så blev det. Det blev diverse ostar, hemmagjord hummus, grönsaker, frukt, ostfyllda pepparfrukter, ölkorv, grillade kycklinglår, kex och lite bröd. Jättesmarrigt om ni frågar mig och det verkar ha gått hem även hos de unga små damerna. Lite som tacos men ändå något helt annat...eller som en av tjejerna uttryckte sig, lite lyxigare.

 

Efter maten bestämde de sig för att hyra en skräckfilm via apple TV  och det blev en läskig avslutning på kvällen med de tre tjejerna ihopkurade i soffan tillsammans, mumsandes på godis och kakor som inhandlats för tillfället. Jag får passa på att njuta av tiden nu då de fortfarande vill vara hemma hos någon och mysa...mys!

 

 

Idag har jag varit och handlat lite vårblommor. Jag har längtat efter det hela veckan eftersom prognosen lovat sol och vårtemperatur i helgen. Idag är det dock så blåsigt att det känns lite kyligt i vinden och det är inte heller riktig sol utan den gömmer sig bakom lite slöjmoln. Tror att jag planterar i krukorna utanför dörren imorgon istället och hoppas på lite soligare väder då.

 

Jag har, precis som många andra, verkligen längtat efter vår. Den här vintern har varit kall och dragit ut på tiden och senaste tiden har jag nästan blivit deppig bara för att det kommit lite snö eller för att det visat minus tio på termometern. Nu tror jag dock att jag vågar hoppas på lite värme, riktig värme och att våren spricker ut med sin härligt vårgröna färg. Passade på att handla lite blommor till jobbet också när jag ändå var i farten då det varit tomt i vasen sedan före påsk.

 

HAN ni vet, var inne på mitt kontor häromdagen och påpekade att det var tomt i vasen och fick jag för ovanlighetens skull in en snygg replik att han minsann kunde köpa blommor till mig och sedan fyllde jag i på slutet att det var precis det jag väntade på...typ...hoppas att det satte igång grubblerier hos honom eller vred om kniven lite. Det kan han liksom ha för att han vrider om kniven hela tiden i mig och får mig att grubbla dygnet runt...Usch, nu lät jag nästan elak men jag menar inte det på något elakt vis utan jag vill mer ha en reaktion och att han ska ta upp ämnet för diskussion...

 

Hur som helst, blommorna för årets vårblommor i krukorna kommer att gå åt det rosa och aprikos hållet. Såg en instagrambild på den kombinationen i morse och det var jättefint. Dock svårt att hitta den färgen på blommorna som kunde funka ihop i blomsterbutiken. Får kanske bjussa på en bild på det när jag planterat och hoppas att det jag valde blir en fin kombination.

 

Tills dess blir det en bild på blommorna till kontoret...som också går i rosa och aprikos även om man inte ser så mycket ännu då det mest är knoppar.

 

Idag regnar det här hos mig. Ibland är det ganska befriande med regn. Det blir liksom helt ok att vara hemma och inomhus på något vis. Ganska mysigt på en söndag kan jag tycka. Idag hade jag i och för sig tänkt att dra iväg till jobbet en sväng, fixa lite, titta till mina liljor och se om det är dags att byta ut dem...men nej, tror att jag hoppar det idag och stannar här hemma och myser lite. Kanske ska passa på och blogga lite, baka en kaka eller kanske t om plocka upp en bok och läsa lite.

 

Vaknade hyfsat tidigt idag och det tycker jag är ganska skönt även om jag har möjligheten att sova lite längre på helgen. Att komma upp tidigt på helgen är mysigt eftersom det är så tyst då, inte så många som är uppe eller ute vid den tiden. Härligt att tassa upp och göra lite frukost som idag bestod av en bagel med Philadelphia ost, ett kokt ägg och en mugg med kaffe. Min dotter är ju hos sin pappa i helgen då passar jag på att bara vara med mina egna tankar. Hade tänkt fika med någon kompis i helgen men det blev inte riktigt så...men det är helt ok det också. Jag har ju inte riktigt återhämtat mig efter att ha dundrat rakt in i väggen förra året så några större grejer orkar jag inte alltid med och att bara umgås med mig själv ibland är bara skönt.

 

Grubblar mycket på han med stort H, hur jag ska ställa frågan om vad det här egentligen är och vad allt betyder. Jag måste ställa frågan, hur jobbigt det än är. Det måste redas ut på ett eller annat sätt för att jag ska kunna komma vidare. Jag vänder ju just nu allt till min egen nackdel i mitt huvud eftersom han inte pratar om det öppet så tänker jag att då måste ju jag ha fel? Det blir ju, när jag tänker så, konflikt i min hjärna när han utstrålar, säger eller gör saker som pekar på motsatsen. Som i fredags t ex, då blev han nästan som "svartsjuk" för att jag satt och pratade med en kollega i telefon när han egentligen ville komma in och prata med mig. Då undrar ju jag i mitt huvud hur han tänker, vill han att jag ska vara standby och finnas för honom hela tiden för att han vill ha mig där eller vad handlar det där om? Varför gör han så? Jag bad min kollega hänga kvar i telefonen så att ha kunde säga vad han ville men det ville han inte utan vi skulle "ta det sen". Han vill alltså ha min odelade uppmärksamhet och står inte ut med tanken på att någon annan pockar på min uppmärksamhet? Men varför gör han så? Varför kan han inte säga hur han känner? Vad känner han egentligen? Alltså...det här äter upp mig...jag orkar inte för det tar energi och så åker jag hem och är ledsen igen efter en sån grej...det är inte klokt alltså!

 

*suckar djupt*

Ibland när jag tänker att jag ska blogga går det jättetrögt innan jag kommer igång. Jag har tusen saker att blogga om men det är väldigt segt innan smattrandet drar igång på tangentbordet. Ibland startar jag datorn och stänger av den en stund senare eftersom jag aldrig kom till skott. Jag kanske borde ha en plan när jag sätter mig och för att skriva? Jag kan få nästan som cravings efter att få uttrycka mig i skrift och när jag väl kommer igång flyter det oftast på ganska bra, snudd på för bra och inläggen kan blir lite långa ibland. En anledning till att det är trögstartat kan också vara att ämnet jag vill avhandla är för känsligt. Hur djup och hur personlig ska jag vara i min blogg? Hur mycket av mig själv vill jag dela med mig av? Å ena sidan känns det bra att skriva om saker som tynger längst där inne men å andra sidan är det ganska jobbigt att lämna ut så mycket om mig själv vilket ju också gör mig mer sårbar. Jag måste hitta en balans och kanske bestämma mig för vilken inriktning min blogg ska ha? Eller förresten, är inte kombinationen av lite allt möjligt det som gör det hela intressant? Högt och lågt i en salig blandning?

 

Jag får nog ta och grubbla vidare på just det ämnet och återkomma när jag eventuellt kommer fram till något svar på frågan. Tills dess blir det nog fortsättning i samma stil, högt och lågt, kort och ibland jättelångt.

 

Väl mött!

 

 

 

Om ett par dagar infaller min födelsedag. Ett år före det "the big 50". Hujeda mig! Kan inte riktigt fatta att jag är i den åldern jag är. Visserligen har jag gått igenom mer saker än många gör under en hel livstid, men ändå? Jag har levt mer än halva livet nu...det är nästan 30(!) år sedan jag var tjugo och jag hade hela livet framför mig, hur kunde tiden gå så fort?

 

Det som känns jobbigast nu för tiden är ju att jag inte känner att jag nåt de målen jag en gång hade. Livet blev inte riktigt som jag tänkt. Inte för att det egentligen gör något på sätt och vis men det finns ändå en del saker jag inte uppnått och som gör mig ledsen. Visst finns det väl fortfarande tid att nå de där målen men för varje år som går tappar jag hoppet lite bit för bit och en del saker känns mer avlägsna än någonsin tråkigt nog.

 

Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag befinner mig på en helt annan plats, rent fysiskt. Jag hoppas att jag är i ett varmt land tillsammans med min dotter. Målet är att åka till Marrakech och jag följer ett antal konton på instagram därifrån för att få tips och inspiration på boende. Det verkar vara en perfekt tid att åka dit med en medeltemperatur på 25 grader och sol. Jag längtar efter att bo på någon fin riad, göra en del fynd på marknaderna och bara njuta av den vackra arkitekturen...och allt underbart kakel. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg dit, min dotter och jag. Så långt från det här landet som möjligt hur som helst. Tänker inte fira något alls hemma utan försöka hålla mig undan allt det där så mycket jag kan.

 

Nåja...det är ju nästa år, först har jag det här året framför mig och födelsedag på tisdag. Det blir inte så mycket till födelsedag egentligen då jag ska på körträning på kvällen. Den enda som egentligen kommer att fira mig är min dotter och det räcker gott och väl.

 

 

 

Så slog den till, influensan. Det var längesedan jag var så dålig och så länge. Dryga 39 graders feber knockade mig totalt och de första dagarna spenderade jag mest i sängen. Feberyr blev jag nästan gråtfärdig de gångerna jag var tvungen att lämna sängen. Orkade inte ens förflytta mig till soffan och TV:n. Som tur är har jag en fin dotter som är stor nog att gå till affären på egen hand och kan fixa enklare mat till sig själv. Tur också att vi faktiskt bor så pass nära en butik att hon kan springa dit precis när som helst.

 

Så här en vecka senare drygt är jag fortfarande inte riktigt återställd utan dras fortfarande med ont i halsen, nästäppa och tappade smaklökar och hosta. Det där med tappade smaklökar är ju ingen hit direkt. Att inte känna smaken av det jag äter är ju pest för att inte tala om att det där med att krydda maten blir näst intill omöjligt eftersom jag inte kan smaka av och känna om det är lagom.

 

Jag längtar efter att bli frisk igen, helt återställd så att jag får lite energi. Just nu är ju energin ganska låg att göra någonting alls och det känns jättetrist. Jag längtar efter värme också. Det känns dock väldigt långt borta med tanke på den isande kyla som råder i landet just nu och ska göra så långt som väderleksrapporten visar. Idag blåser det dessutom även om solen är framme så känslan är ju att det är närmare minus 15 istället för ett par grader minus som det kanske är just nu på dagtid. Vintern är helt klart inte min tid på året, I just don´t like it!

 

 

 

Söndag, sitter och skriver i sängen idag. Mitt fina sovrum som är omgjort sedan i höstas och jag är supernöjd. Det saknas en matta och kanske en fåtölj eller någon bänk att ha i fotändan av sängen men förutom det är jag supernöjd. Mitt sovrum är nog det tystaste och lugnaste rummet i vårt hem. Det ligger mot baksidan och där är ingen trafik eller någonting så det upplevs som väldigt tyst. Skönt. Nu när jag har ett så fint sovrum känns det kul att faktiskt vistas i det ibland och inte bara sova där. Det är ett sovrum för avkoppling, precis så som jag vill ha det.

 

Innan jag kröp upp i sängen för att skriva lite satt jag på en maskin tvätt och diskmaskinen som var full. Måste rensa kylen också och frosta av frysen...och dammsuga, byta sängkläder och tvätta lite till...och handla. Inte så lugn och avkopplande söndag som jag skulle önska men det är saker som jag behöver göra för att kommande veckan ska funka och för att jag inte tagit tag i det övriga dagar i helgen. Önskar att jag bara kunde hänga i min säng hela dagen eller i alla fall tills min dotter kommer hem efter att ha varit hos sin pappa. Nåja, det får bli en annan helg och när jag förberett och fixat innan och inte bara skjutit upp saker till sista dagen. Kanske lär mig tills dess...kanske?

 

 Bjussar på en liten bild idag på hur det blev med ljuslyktorna jag skrev om igår