Solisen fnular

Idag ska det bli fullt ös här hemma. Måste plocka ihop allt i kök och vardagsrum eftersom målaren kommer imorgon och ska äntligen tapetsera. Tydligen ska det målas tak också och jag är liiite orolig för att det ska skvätta både här och där. Det är helt otroligt hur lång tid det tagit efter att jag faktiskt var och beställde tapeter tills att de faktiskt kommer och utför jobbet. Åter igen tycker jag att det där med kommunikation fallerar. De kunde ju informerat mig i april om att de inte skulle ha tid att komma förrän i oktober så att jag var inställd på det. Kan ju förstå att de inte kommer mitt i sommaren på grund av semester och på grund av utomhusjobb, men ändå...lite information om det hade ju inte skadat, eller?

 

Hur som helst, det ska verkligen bli superkul med nytt. Det kommer att förändra hela känslan här hemma tror jag. Ser fram emot att köpa matbord till vardagsrummet, som jag alltid velat ha men inte haft plats till eller haft råd att köpa. Det blir ett svart, runt bord från IKEA och stolar blir eventuellt några från mio. Sedan gäller det att skaffa rätt belysning också. Eftersom väggarna i vardagsrummet är mörkgrå kommer det verkligen att behövas rätt och framför allt mycket belysning i det rummet, jag tror att det kommer att bli jättebra och ge en mysig känsla vilket är det jag är ute efter.

 

Köket då, ja jag hoppas att det blir en ljusare känsla där med den ljusgråa tapeten vi valt. Hoppas också på att få bytt skåpsluckor till vitt vilket skulle göra underverk för ljusets skull. Köket är ett av de mörkaste rummen i vår lägenhet. Det är bara morgonsol där och stora tunga träd utanför skuggar ganska mycket med sina bladverk större delen av året. Även köket behöver en ny möbel och det är en skänk som går i samma stil som matmöbeln som jag köpte förra hösten.

 

Ja mycket förändringar på gång och jag hoppas att det piggar upp mig lika mycket som lägenheten.

Idag har jag varit hemma från jobbet. Känner mig riktigt krasslig med ont i halsen´, huvudvärk och känner mig sjukt trött. Känt mig halvdassig i veckan men i morse när jag vaknade kände jag att nej, det får nog bli hemmadag. Ändå är det precis som att jag får dåligt samvete för att jag är hemma, jättekonstigt. Velade innan jag ringde och sjukanmälde mig i morse och liksom dividerade med mig själv. Jag är helt enkelt inte uppfostrad med att vara hemma sådär hur som helst. När jag var yngre, ja ganska ung så ville jag liksom få bekräftelse på att det var ok att vara hemma och då ringde jag alltid till mamma. Sa mamma att det var ok att vara hemma, ja då hade jag gjort rätt val. Nu lever ju inte mamma längre och jag är gammal nog att fatta besluten själv. Nu är det min tur att vara det stödet åt min dotter. Vilket jag ju var i veckan då hon låg hemma sjuk ett par dagar. Hon var väldigt osäker själv och det blev jag som tog beslutet och sjukanmälde henne. Så sjukstuga här hos oss i veckan...o jag som hade tänkt ha en myshelg med lite härlig läsning, tända ljus, god mat och ett härligt glas rött. Just nu lockar det inte ett dugg så det blir nog till att bara försöka bli frisk istället.

 

 

 

 

 

Just idag är inte en sån där slappardag utan direkt efter bloggandet är det dags att ta tag i jobb som ska göras. Igår var jag inne på jobbet och jobbade men eftersom regnet vräker ner idag väljer jag att jobba hemifrån. Tur att jag har sådana arbetsuppgifter som går att göra hemifrån. Att sitta på jobbet är förstås allra bäst eftersom jag där har alla pärmar, skrivare och annat som jag kan tänkas behöva men det som ska göras i systemet  kan jag lätt göra hemifrån och det känns skönt.

 

Nu när jag sitter här hemma kan jag också passa på att göra andra saker samtidigt som att tvätta t ex. Jag kan också ta paus och städa lite eller göra något annat. Kan ta lunchpaus också vilket jag sällan gör när jag är inne på jobbet under helgen och jobbar för då tänker jag oftast att jag inte ska sitta så länge men det slutar oftast med att jag gör det ändå och så åker jag hem sedan och är helt slut för att jag suttit nästan en hel dag utan att ta paus. Så var det lite igår och på vägen hem var jag och handlade lite och köpte mig en "Amelia sommar" tidning som jag tänkte mysa med när jag kom hem...men då var jag alldeles för trött så efter att jag ätit min middag hamnade jag framför TV:n istället, vilket egentligen var helt meningslöst eftersom det ändå inte gick något bra program eller film för kvällen.

 

Nu blev det istället en mysig sen frukost idag istället där jag kunde sitta och bläddra i min tidning och dricka mitt kaffe i lugn och ro, tända lite ljus och bara mysa inne och höra regnets smattrande utomhus.

 

 

 

Igår satt jag hela dagen på jobbet och bara längtade hem. Fullständigt omotiverad kände jag mig. Hade behövt en helt ledig dag igår kändes det som. Bara vara ute i solen, få lite färg på kinderna och lapa lite energi. Istället satt jag på jobbet och fick ingenting vettigt gjort. Gjorde lite här och lite där men eftersom vårt lönesystem låg nere på grund av uppdatering kunde jag inte göra det jag egentligen tänkt med dagen. Kanske därför jag blev så ofokuserad?

 

 

När jag kom hem gick jag till affären som ligger alldeles nära där jag bor och köpte mig lite vattenmelon. Finns inget godare än att äta en riktigt god, söt och kall vattenmelon i solen så jag satte mig en stund för att sola. Det blev ganska snabbt väldigt varmt där i solen, det verkligen stekte och inte var det mycket till vind heller, så jag passade på att gå in och förbereda lite det jag tänkt äta på kvällen lite emellanåt.

 

Kvällen till ära gjorde jag lite Bruschetta med marinerade tomater, mozzarella och färsk basilika. Jag gjorde också en liten variant med en kycklingröra som jag gjorde på den överblivna grillade kycklingen som jag köpt dagen före och purjolök, majonnäs och gräddfil. Blev riktigt gott och självklart drack jag kall prosecco till. En riktigt avkopplande kväll där jag samtidigt satt och läste i min bok på uteplatsen...jag önskar mig fler kvällar av det slaget.

 

Imorgon ska jag åka på konferens till Lysekil med övernattning till onsdagen. Borde egentligen sova nu med tanke på att jag måste gå upp runt fyra snåret och göra mig iordning och hinna till arbetsplatsen där en kollega möter upp för samåkning. Sitter förvisso i sängen nu men har varken packat eller förberett mig särskilt noga. Det är något som kryper i kroppen och jag känner ett jättemotstånd att åka, känner mig lite rastlös och orolig sådär, har verkligen ingen lust alls. Konstigt egentligen, jag som normalt brukar tycka att det är skönt att vara på vift ibland. Nu känns det mest jobbigt och stressande. Har för mycket annat i huvudet just nu tror jag.

 

Ikväll är sån där härlig kväll, vindstilla och ljummet i luften...ja som en riktig sommarkväll. Inte konstigt egentligen att jag inte har lust att gå in och förbereda för resan till Lysekil liksom. Eftersom vädret ska bli toppen här hemma hade jag hellre velat vara på hemmaplan och fixat med uteplatsen, kanske äntligen målat om utemöblerna och gjort klart inför sommaren så att när vi kommer hem från Stockholm hade allt varit redo att bara njuta av. Men nej, så blir det alltså inte.

 

Nu kan det väl absolut bli jättetrevligt, det är inte det men jag är inte riktigt in the mood för den typen av aktivitet. Sedan skickade min chef ett mail i helgen där hon skrev att vi kanske kunde ha ett ca 10 minuters lönesamtal någonstans emellan vilket jag faktiskt tycker är en ganska dålig idé. Ett sånt samtal vill jag ju ha när jag sitter på mitt kontor och kan fokusera på just det. Men å andra sidan, i år tycks alla mina argument för högre lön vara som bortblåsta och jag kan inte motivera mig själv, än mindre någon annan, alls. Tyvärr innebär ju det att jag inte lär kunna förhandla fram något bra för mig själv då jag inte har den självkänslan just nu och särskilt inte när vi sitter på en konferens med en massa andra människor och bara ska gå undan några få ynka minuter. Jag får väl ligga lågt i år och mobilisera mig inför nästa år istället tänker jag, ja så får det helt enkelt bli.

 

Nähe...det här duger inte, kan inte sitta här och svamla. Måste packa ner datorn nu så att jag orkar upp i natt/morgon...seeeeeegt!

Häromdagen skrev jag ett ganska långt inlägg. Det handlade kanske inte om så viktiga saker men jag lyckades ändå vara lite småkul och underfundig för en gångs skull. Jag lyckades hitta den gamla andan i just det inlägget och det behövs sannerligen efter de senast årens sorgliga och deppiga texter. Ett tecken kanske på att det äntligen börjar gå åt rätt håll igen (vågar jag ens skriva det utan att jinxa trenden?). Av någon anledning hände något i slutet på inlägget, jag smattrade på i snabb takt på tangentbordet på min bärbara jobbdator och vips så försvann allt. Jag gissar att jag kommit åt någon knapp av misstag, markerat inlägget och sedan tryckt på enter så att allt försvann. Skit alltså. Inte orkar man skriva ett nytt och det hade ju knappast blivit sådär kul igen.

 

Det där har hänt tidigare också även om det var längesedan nu. Då tog jag för vana att kopiera inlägget lite då och då under tiden jag skrev så att inte precis allt skulle försvinna om jag råkade göra det igen. Det är nog något som jag får ta och börja med igen tror jag *pausar lite här och kopierar*.

 

Imorgon ska min dotters klass sälja bakverk på en tipspromenad och vi ska baka en del och ta med till försäljning. För en stund sedan skulle jag kolla i ICA:s app för recept som jag ofta använder mig av. Döm av min förvåning över hur de gjort senaste uppdateringen. Kändes inget bra alls och år av sparade recept var som bortblåsta. Det gjorde mig skitirriterad eftersom den appen är den jag tyckt är allra bäst när det gäller receptappar. Nu blev den helt plötsligt väldigt omständlig och svår att hitta på och alla recept som fanns tidigare finns tydligen inte kvar. Den får ett stort minus av mig nu och hamnar i botten istället för toppen! Skärpning ICA!

Vilken trist rubrik egentligen, fönsterputsning och tvätt x 2...men ibland är livet inte mycket mer än så. Idag känner jag att jag måste ta tag i saker som jag inte gjort på ett tag och av någon anledning verkar söndagar vara en bra dag för det så inte så mycket till vilodag idag inte. Det var ett tag sedan jag putsade fönsterna, jag tror att jag putsade i köket någon gång i januari när jag bytte julgardinerna mot lite ljusare vårgardiner. De ser förskräckliga ut måste jag säga det är som om det vore en hinna av grus på som virvlat runt i vinden och som satt sig på rutorna. Ska bli skönt när det är gjort men troligtvis putsar jag bara i köket och eventuellt i dotterns rum som vetter åt samma håll och kanske mitt sovrum...eller så sparar jag det till senare då jag ska göra vardagsrumsfönsterna som jag måste gå ut och fixa då de inte går att öppna.

 

Sedan är det tvätten, det tar aldrig slut och jag verkar aldrig komma ner till botten av tvättkorgen. Det är väldigt skönt att ha egen tvättmaskin, enda nackdelen med det är att jag oftast bara tvättar en maskin tvätt då jag har begränsat med utrymme att hänga tvätten på tork. Dessutom är det inte så kul att nästan alltid ha tvätt hängandes i badrummet men jag skulle ändå inte vilja vara utan för det är SÅ tråkigt med tvättid i tvättstugan och att behöva offra en hel dag/kväll på det. Idag har jag dock planerat att köra två maskiner så att högen med tvätt äntligen kan sjunka något i tvättkorgen.

 

Tvätten x 2 ja...tänkte tvätta bilen också. Hade ju egentligen tänkt göra det igår men det blev inte och jag kände mig så...ja inte på humör för det helt enkelt. Tidigare var jag ju helt maniskt när det handlade om att tvätta bilen. Nu är jag inte lika manisk men vill ändå ha en ren bil. Förra årets katastrofår gjorde att det där med att tvätta bilen bortprioriterades nästan helt. Jag orkade helt enkelt inte då jag hade fullt upp med att bara orka gå upp och andas varje morgon. Nu är jag dock på bättringsvägen och då är det dags att ta tag i de där sakerna igen.

 

Jag borde dessutom ta tag i min uteplats och vårfixa lite. Den gamla julgranen ligger kvar sedan den åkte ut efter jul och det har samlats en enorm hög med löv och allmänt skräp runt om och i min rabatt och det borde rensas bort nu. Nu är det hög tid att göra fint så att man kan sitta där ute på soliga dagar och njuta lite. Som i fredags t ex då det var dryga 20 grader ute och det kändes som en sommardag...men inte hade jag någon lust att sitta på den där skräpiga uteplatsen liksom. Då hade jag bara fått ångest att jag inte gjort iordning den...och varför jag inte tog tag i den och fixade i fredags kan man ju verkligen undra?

 

 

Idag är jag taxi kan man säga, skjutsar runt min dotter och hennes kompisar än hit och än dit. De är ett gäng som sovit över hos oss natten till idag och då fick de för sig att hitta på något tillsammans innan de skiljs åt för lördagskvällen. Just nu pausar jag på jobbet en stund innan jag hämtar dem efter att de bowlat. Jag köpte de ordinarie blommorna till mitt kontor medans de var och käkade och eftersom de är och bowlar nu och jag har lite väntetid passade jag på att smita hit en sväng.

 

Soligt och fint väder idag men hujeda mig så kallt. Det blåser som attans och är väl någon minusgrad ute så det känns som minst minus tio. Skönt att jag kan åka till jobbet då så att jag slapp dra runt på stan. Lugnt och fridfullt här kan man säga. Inte en kotte på plats denna lördag vilket känns hur bra som helst.

 

Hoppsan, där drog klockan iväg och det är dags att hämta tjejerna igen så att vi kan åka hem.

 

Snipp snapp snut, så var det här korta inlägget slut.

 

 

Söndag idag och här sitter jag och slappar i soffan efter att ha ätit en överbliven kall pizzabit av den hemmagjorda pizzan till "brunch". Känns helt galet egentligen eftersom jag har tusen saker att göra här hemma. Det är mycket som jag ska ta tag i idag men på något sätt har jag svårt att få fart på mig själv denna gråa söndag.

 

De senaste veckorna har vårt hem förvandlats till ett totalt kaos, minst sagt. Det började kanske redan när vi rensat mammas hem som det startade med ett gäng lådor med pryttlar som flyttade in i vardagsrummet. I samband med det bestämde jag mig för att rensa mitt eget för att få plats med de grejerna som jag tagit hem från mammas hem. Nu är det ju så att starten på det rensandet tagit väldigt god till sig och någonstans längs vägen fick jag ett ryck och tänkte att jag nog skulle ta och unna mig den där nya köksmöbeln jag velat införskaffa en längre tid. Sagt och gjort, åkte till Mio där jag tidigare tittat ut möbeln och ja...jag gjorde slag i saken. Tyvärr var det nån dryg månads leveranstid, men äsch tänkte jag, då får jag ju tid på mig att piffa lite hemma först.

 

När jag väl köpt köksmöbeln såg jag att de hade en kampanj med sängar för halva priset. Hmm...och jag som känt ett ganska långt tag att jag behöver en ny säng, en riktigt skön säng. Ja och så blev det så att jag köpte mig en säng också. Fylld av energi tänkte jag att nu ska jag göra mitt sovrum riktigt fint. Ända sedan vi flyttade till lägenheten vi bor i nu har mitt sovrum blivit ett slags "skräprum". Varje gång vi haft något som vi inte vetat vart vi ska göra med något så har jag sagt något i stil med "vi ställer det i mitt sovrum så länge". Det trista med den kommentaren är ju att allt mer eller mindre fått en permanent plats hos mig eftersom vi inte haft någon annan stans att göra av eländet. Det har ju resulterat i ett gaska stökigt rum som jag inte trivts i alls. Nu skulle det minsann bli ett riktigt fint rum och aldrig har jag haft en bättre anledning till att ta tag i rensandet. Eftersom sängen också, hör och häpna, var försenad tänkte jag att jag fick gott om tid att piffa och göra rummet klart. När jag väl började klura på saken tänkte jag lite som så att varför inte tapetsera en ny fondvägg när jag nu ändå ska ha en ny säng. Byta ut den där bubbelgumrosa fondväggen mot en snygg tapet i lite mer vuxen stil. Sagt och gjort, åkte och köpte tapet och frågade min dotters pappa om inte han kunde vara snäll och hjälpa mig få upp den och det kunde han. Tapeten skulle komma på några dagar, högst en vecka senare och det var ju perfekt tänkte jag eftersom vi då skulle hinna tapetsera innan nya sängen anlände. Jag skulle dessutom få några dagar på mig att göra mig av med min gamla säng och allt annat där inne som skulle bort.

 

Ja nu bar det sig inte bättre än att tapeten också blev försenad och vid det här laget började jag tappa stinget lite. Hur står det till i inredningsbranschen egentligen? Hade jag jobbat som inredare hade jag blivit fullständigt galen över alla förseningar till höger och vänster, inget kommer ju i tid. Allt fick planeras om.

 

Hur som helst, tapeten kom till slut och jag skyndade mig att bli av med sängarna, en bokhylla och lite annat smått och gott. Resten fick flytta in till mitt redan stökiga vardagsrum så länge tills jag kan ta ett beslut om vi ska behålla eller slänga. Efter en veckas tjänsteresa var det då dags för tapetsering, för sängen skulle ju anlända veckan därpå och då ville jag ju ha sovrummet redo. Tapeten blev jättefin, perfekt fondvägg! Trots att jag hade stora bokhyllan, min fina stora expedit IKEA hylla, kvar i rummet så blev det jättefint.

 

Veckan därpå alltså vecka 37 skulle min säng komma, så var det sagt, men när nästan hela veckan gått ringde jag för att kolla när sängen skulle anlända eftersom det ju kan vara bra att veta om jag ska vara hemma från jobbet då. Döm om min förvåning när killen i andra änden säger att sängen inte kommer förrän vecka 40?!? Men på riktigt alltså, en säng som enligt kampanjen skulle anlända inom tio dagar men var försenad till vecka 37 och nu var försenad ytterligare flera veckor. Vilket skämt alltså! Inte ett endaste dugg kul. Det skulle alltså betyda att jag behöver sova på soffan i flera veckor till. Helt bedrövligt. När jag samtidigt frågade om min köksmöbel som jag hoppades kunde komma i samma leverans då kom nästa chock, den skulle inte anlända förrän i november!!! Men hallå, jag ska alltså stå utan säng och utan köksmöbel i flera veckor. Jag säger det igen, tur att jag inte jobbar som inredare för då hade jag nog exploderat vid det här laget.

 

Kontentan av allt det här är att mitt hem är ett fullständigt kaos. Grejer överallt, för mycket grejer som måste bort på ett eller annat sätt. När vi förra helgen dessutom bestämde oss för att min dotter skulle få stora vita expedithyllan som jag haft i sovrummet blev kaoset ännu ett snäpp värre eftersom allt som fanns i hyllan nu ligger på mitt golv i sovrummet. Det enda rummet som är fint just nu är min dotters. Hon blev överlycklig över hyllan och vi möblerade om lite och hon har städat och piffat och gjort jättefint. Men resten av hemmet alltså...

 

 Ja det är det som jag borde satt igång med för längesedan den här söndagen istället för att skriva ett supermegalångt inlägg i min blogg som uppdateras allt för sällan. Bättre att skriva lite oftare och lite kortare, men ja det kommer väl. Likaså bild på vårt hem när vi piffat klart och alla nya möblerna är på plats. Därefter är det säkert dags att köpa ny soffa efter att den använts som säng i över en månad...men ja...det projektet blir säkert inte förrän 2018. Först måste vi göra klart det vi redan påbörjat...dags att börja...nu!

I förra veckan var jag på tjänsteresa. Vi i lönegruppen skulle träffas under torsdagen och fredagen för att dels gå igenom hur 2017 kommer att se ut för oss samt utbildning i en del av vårt lönesystem. Jag fick börja min resa redan på onsdagen eftersom det ju är så att jag annars inte hade hunnit fram i tid till starten på torsdagen. Ibland är det lite irriterande att det är så eftersom det går många dagar för mig så fort jag ska iväg på en sån tjänsteresa men ibland är det ganska skönt också. Jag anländer kvällen innan och får lite egen tid att landa och fundera på allt och inget, reflektera över livet.

 

Just den här gången var det ganska skönt, i alla fall när jag väl kommit iväg. Jag brukar åka tåg och det är väldigt avkopplande. Jag älskar att ha lurarna i öronen och lyssna på musik...bara försvinna lite i mig själv och man kan fundera på saker utan att bli avbruten. Just nu passade det mig extra bra eftersom jag är inne i en grubblande period och helst skulle vilja lämna allt och alla och bara vara för mig själv ett tag. Jag orkar inte riktigt med omgivningen just nu, det är för mycket och det har jag nämnt i tidigare inlägg också. Jag har inte lust med någonting alls, orkar inte ens med mig själv...

 

Hur som helst...den här gången skulle jag till Stockholm och bo på The Winery Hotel. Det är mitt absoluta favorithotell hitintills. Jag älskar inredningen och hela känslan på hotellet, very stylish! Att de dessutom har sin egen vintillverkning på hotellet blir liksom grädden på moset. De har supersköna sängar och jag som sällan sover gott på hotell sover som en liten gris i just deras sängar. Tycker att de har väldigt trevlig och tillmötesgående personal dessutom. Man skulle kunna tro att alla hotell har det, men det har de inte!

 

Dagens bild får bli en bild på mitt hotellrumet som jag hade den här gången...snyggt eller hur?

 

Så blev det höst, på riktigt den här gången! Det var en isande kyla i morse när jag skulle gå till bilen och ingen jacka hade jag på mig heller. Nu är det ju faktiskt oktober och det här är ju vad man kan förvänta sig av årstiden men det där med att hänga med i klädväg och anpassa utstyrseln efter temperaturen är kanske inte min starka sida. Nu måste jag nog ändå ge med mig och i alla fall ta på mig en jacka...eller väst för den delen. Ganska så skönt med höst förresten, mysigt att tända ljus och kura ihop sig med en filt och kanske byta sommarens rosé mot ett glas rött till helgen.

 

Förresten, apropå det jag skrev igår angående att så många saker har blivit tillägnade egna dagar och att jag eventuellt skulle försöka klämma in en egen dag och fira just "ingenting". Föga anade jag då att alla dagar på året redan är upptagna med allt och inget. Hittade en sida på nätet som man kan kolla på för att se om det finns något kul att fira just den där dagen när man är på firahumör. Personligen tänker jag nog fira dagar som exempelvis räckmackans dag, internationella champagnedagen och de prestigelösas dag. Kan hända att jag också firar kramens dag som infaller den 21 januari eller varför inte tankens dag i februari.  HÄR hittar du en länk så att du också kan hitta en favorit, vad vill du fira?

 

Nu tar jag kväll och tänder lite ljus, tar fram ett par kanelbullar till min dotter och mig som vi kan värma i ugnen och mysa med när hon kommit hem från ridskolan.

 

 

Föresten det där med olika dagar för olika saker egentligen, vad är det med det? Snart finns det ju en dag för precis allting...eller ja...i alla fall 365 saker. Häromdagen läster jag t ex att det var kaffets dag och kladdkakan har ju också fått en alldeles egen dag, när den nu är? Vem är det som bestämmer allt det här egentligen? Är det egentligen bara handeln som uppfinner det här för att vi ska konsumera mera? Göra slut på våra surt förvärvade slantar? Är det kanske för att vi ska försöka liva upp den där grå vardagen en smula? Då tycker jag nog snart att vi har förbrukat den där känslan, för om alla dagar är något speciellt för att fira våfflan, bullen eller mor för den delen så är det ju snart inget speciellt med de där dagarna utan det blir mer som att "jaha, chokladens dag...jaja men igår var det ju våfflans dag och jag orkar inget mer sött nu". Det blir helt enkelt inte så kul längre och vad ska vi hitta på då? Snart får vi väl fira "ingentingdagen". Dagen då ingenting händer, ingenting varken görs eller firas. Dagen då vi alla kan ligga på sofflocket med gott samvete utan att vare sig göra eller tänka på någonting alls...gud så skönt! Jag kanske helt enkelt ska bestämma ett datum (och för guds skull låt det inte krocka med bullens, kladdkakans eller någon annan bemärkelsedag), börja sprida ordet att "idag firar jag ingentings dag och det firar jag med att göra just ingenting", ropa så högt jag kan så kanske...men bara kanske den där dagen också blir inskriven i almanackan. Jag får nog dock skynda mig eftersom dagarna försvinner i en rasande takt.

 

Avslutar med en bild på de där bullarna vi bakat till kanelbullens dag imorgon. Så gott att få en ursäkt att svulla i kanelbullar en hel dag!

 

Jomen så är det, stått och stekt pannkakor hela kvällen...eller ja i alla fall halva. Dottern har friluftsdag imorgon och ska tillsammans med andra klasser åka in till stan och hålla till på vallen hela dagen och köra friidrott. Självklart ska de ha matsäck som ska räcka hela dagen och snäll som jag är gör jag pannkakor enligt önskemål. Ganska bra utflyktsmat om man gillar kalla sådana, vilket jag inte gör men tursamt nog är det ju inte jag som ska äta dem heller. Oturligt nog ska det regna större delen av dagen ser det ut som nu och tyvärr har vi inte hunnit köpa nya regnkläder till den lilla hönan för säsongen så jag hoppas att det inte blir så illa som det ser ut, kan ju bli kallt och eländigt. Just nu är hon på ridskolan med sin pappa och jag passar på att blogga en liten stund.

 

Dagen har varit ganska så bra för övrigt...ovanligt lugnt på jobbet och jag har haft tid att göra sånt som jag inte hinner med annars. Reflektera över saker, fundera på sånt som man borde göra mer av och läsa på lite avtal, lagar och regler. Önskar verkligen att jag hade mycket mer av sån tid, det här är liksom första gången på flera månader...eller ja kanske ett helt år! Jag vill vara påläst och kunna ännu mer än vad jag kan idag. Preliminärbokade ett besök i november till vår avdelning i Lysekil. Vet bara inte hur jag ska lägga fram det till min närmsta chef som egentligen inte tycker att jag ska ut och lufta vingarna. För mig känns det viktigt att vara ute på kontoren någon gång ibland. Det är nyttigt att vara ute i verkligheten för att förstå deras verksamhet och för att jag ska kunna serva dem på ett ännu bättre sätt i framtiden. Det ger också ett mervärde för dem som får möjlighet att fråga på sånt som de kanske inte gör annars och bra att få ett ansikte på den som hanterar löner, ackordslistor, sjuklöner och allt annat. Det blir inte så jobbigt för dem att ringa om de vet vem som sitter i andra änden av luren, de får se att jag är ingen "farlig" person utan ganska hygglig även om jag måste vara hård ibland ;-) Jag får dessutom energi av att träffa dem och ger ju även ett mervärde för mig för att de får information om hur de ska hantera vissa saker, vilka underlag jag behöver och på lång sikt gör det livet enklare för mig för att de lär sig att göra rätt från början och vi slipper jobbiga misstag...från båda håll. Bara "win win" enligt mitt sätt att se det. Bara att få min chef att se samma som mig...haha.

 

En annan sak dök upp idag också...en av mina kollegor, som också är en av de två tjejerna från jobbet som var här i fredags...hade frågat i bilen när de var  på väg hem om det är något mellan mig och han med stort H. HJÄLP säger jag!! Hon är relativt nyanställd och om hon känner "vibbar" av något slag...ja då är ju risken stor att flera andra gör det också. Jag får panik alltså, nu måste jag verkligen ta mig i kragen och prata med mr H. Hur ska det gå? ...o så var han så gullig på jobbet idag. Varje gång han tittar mig i ögonen känns det som att jag bara vill smälta ihop i en stor rosa hög med hjärtan. Det är helt sjukt det här, hur gick det här till och hur kunde det bli så här...jag är fortfarande lika chockad!

 

Nä nu avslutar jag med en bild på mina pannkakor. Gjorda på bästa pannkaksreceptet ever från den gamla hemkunskapsboken.

 

Det där med semester alltså, är det ändå inte lite överskattat? Jag menar, man får ju ändå jobba in det både före och efter man kommit tillbaka till jobbet. Däremellan har man (läs: jag) ångest över allt jag inte gör eller borde göra och kollar maniskt på mobilen varje gång den surrar till. Jo jag har ju stängt av den...eller ja, jag menar stängt av ljudet, jag kan ju faktiskt missa något viktigt mail eller något akut som måste lösas på en endaste gång, av just mig då såklart! Det spelar ingen roll att det ligger ett autosvar på mailen med hänvisning till kollegor eller ett frånvaromeddelande på telefonen, jobbskypen eller allt annat man gör för att "koppla bort". Det enda som faktiskt inte är bortkopplat är min hjärna, någon som har en manual för hur man gör?

 

Nu hade jag bara en veckas ledigt, förra veckan då. Självklart valde jag den veckan, efter hur många veckor som helst utan en droppe regn, då det skulle regna och blåsa som mest. Ja nu bor jag ju på västkusten och här blåser det ju nästan jämt men att det måste regna också och var knappt 15 grader var väl lite väl trist...på just den veckan. Inte kände jag mig som någon supermorsa heller för den delen. Hade tänkt åka till Liseberg med min dotter men det blev inget med det. Brist på kompisar som ville hänga på och dåligt väder hoppade vi över det, får bli senare i sommar. Min dotter hade nog en ok vecka ändå även om den inte riktigt blev som vi tänkt, eller snarare som jag tänkt. Jobbångesten tog helt enkelt över och jag kände mig mer eller mindre handlingsförlamad. J hann både baka, hänga med kompisar som hon normalt inte hinner hänga med annars och sedan tog vi en sväng till Ge-Kås med svägerskan och alla barnen + min mamma och det är alltid uppskattat...av alla inblandade. På fredagen var det dags för J att åka till sin pappa och de fick en riktigt bra start på de två veckorna hon ska vara där. Ett besök på Liseberg redan samma kväll hon blev hämtad och till sin stora glädje fick hon åka Helix! 

 

Själv hade jag planer för helgen. Stora planer. På att storstäda hela lägenheten, plantera växter utomhus som ännu inte hamnat i sina rätta krukor och så skulle jag tvätta allt i tvättkorgen så att jag var fullständigt redo för jobbet på måndagen...och vad gjorde jag? Ja inte städade jag i alla fall och inte planterade jag heller men tvättat fick jag gjort i alla fal, phu! Tur det för vem vill komma tillbaka till jobbet med skitiga kläder? Alltså, nåt är allvarligt fel med den här bilden. Varför är det så svårt att varva ner, ta dagen som den kommer och göra något kul...bara för mig själv liksom. Umgås med någon annan än min tvättmaskin eller dammsugaren för den delen?

 

Idag har jag gjort min första arbetsdag efter "semestern". Jobbade bara över 2,5 timme...weee...eller inte. Resten av veckan lär gå i samma stil, bara att dagarna på jobbet lär bli betydligt längre än de två och en halv timmarna jag jobbade över idag. Jag måste ju jobba in den veckan jag var ledig först...och sedan måste jag också hinna jobba in de TRE veckorna jag ska vara ledig sedan. Hur ska det gå?

 

Manual någon? Kurs i avslappningsmetodik?

 

 

Det där med bil alltså. För mig som bor strax utanför stan och har barn känns bilen alldeles nödvändig. Det ger ju frihet att åka vart man vill precis när man vill, behöver inte ha några som helst tider att passa. Det är också bra att packa i när man varit och shoppat. Helst vill man ju ha en riktigt snygg bil också...ska ju se snyggt ut att glida om kring. Sen har vi ju det här med färgen, också viktig, jätteviktig faktiskt. Det ska vara en cool färg och den ska också "dölja" smuts så att man komma undan med att inte ha tvättat bilen den senaste månaden...eller för den delen...året!

 

Min första bil, en mörkblå 142:a årsmodell -73...automat var den...köptes av en kompis precis efter att jag kommit hem efter att ha bott i USA i 1,5 år. Jag var 20 år, livet lekte och självklart skulle jag ha en bil. Den höll i 6 månader. Låt mig säga att vi inte är kompisar längre. Den stod länge på parkeringen innan jag till slut hittade en köpare, en kompis till en granne. Ung och dum som jag var överlät jag överflytten åt min granne och dennes kompis som självklart skulle "fixa". Och här står jag nu X antal år senare och betalar fortfarande avställningsavgiften på bilen, som inte finns, men som fortfarande står i mitt namn. För er som undrar så har jag försökt under perioder i mitt liv att få tag på han som köpte den så att vi kan göra överföringen, jag har ringt polisen för att få råd i ärendet...men ingen kan hjälpa mig.

 

Efter den där misslyckade bilaffären undvek jag under många år att köpa bil, dessutom bodde jag mitt inne i stan så vad skulle jag med bil till? Kunde ju låna av föräldrar eller kompisar om jag behövde. Tågstationen låg ju dessutom bara några hundra meter bort så vad var problemet liksom?!?

 

Sedan fick jag barn. Då var det plötsligt inte så bekvämt utan bil, otympligt och jävligt med att lyfta barnvagn på både tåg och buss. Detta gjorde att, när min älskade morfar gick bort och jag fick erbjudandet att överta hans gamla bil, ja då tackade jag helt enkelt ja till det. Få en bil gratis liksom, klart man säger ja. Det var en tuff liten sak. En Opel Corsa Swing, svart med gröna stripes på sidan. I den swingade vi iväg, dottern och jag. Trots att den var väldigt liten fick jag plats med både barnvagn och annat i bilen och den var riktigt smidig, bensinsnål och kvick. Den höll i några år och fick vara med om både det ena och det andra. Diverse roadtrips till Stockholm, Astrid Lindgrens värld...tyvärr var jag inte alltid så snäll och tålmodig mot den. En gång hade jag sönder vindrutetorkarna, råkade visst rycka i dem för hårt när jag skulle byta torkarblad eftersom jag blev förbannad när jag inte fick till det...Men det var ändå en väldigt kär bil. Det var med sorg i hjärtat som jag tog avsked från den...den där vintern. Det hade snöat jättemycket och låg stora drivor på vägarna och jag och min dotter som vid det laget flyttat ut på landet tuffade på i maklig takt hem. När vi kom till vår lilla väg mot vårt hus, stod grannarna där med sin stora tunga V70 mitt i vägen, den hade kört fast i de halvmeterhöga drivorna. De sa något om att jag skulle köra runt en annan väg och ställa bilen vid deras hus och gå sista biten eftersom det var så höga drivor och min lilla bil skulle ju inte klara det. Tji fick de (eller kanske jag i sista änden), jag körde runt som de sa...men när jag kom dit tänkte jag...äsch, jag provar. Sagt och gjort, gasen i botten och hej vad det gick...hela vägen hem gick det! Snön yrde runt bilen men den tuffade på som om den aldrig gjort något annat. Lite skadeglad var jag när jag anlände hemma och sneglade mot grannens nya fina stora tunga V70...så mycket för fin bil tänkte jag. Efter den där dagen blev bilen inte riktigt sig lik, orkade liksom ingenting...lämnade in den på verkstan som inte kunde hitta vad felet var...så ja...det blev till att köpa mig en ny(are) bil.

 

Nästa bil, ja då tog jag i, en stor Ford Mondeo, ljusgrå (fungerar urbra mot smuts, syns nästan inte alls) årsmodell -00. Gigantisk bil i jämförelse med min lilla Opel, men ska det va så ska det vara rejält tänkte jag. Måste ju kunna få plats med julgranar vid jul och möbler och annat när man är på ikea exempelvis och i den här bilen har det inte vara några problem alls, bara att kasta in det i mitt stoooora bagage, inga problem! Första tiden var jag överlycklig, tänk att jag nu hade en bil där jag inte behövde veva på en spak för att få ner rutorna....det räckte att trycka på en knapp...weehooo!...typ...Den här bilen har varit en riktigt trofast vän, trots en del kostsamma reparationer. Men nu har tiden kommit, att kanske tänka lite...ännu nyare...

 

Jag är kär! Ja faktiskt....lite...i en mörkblå Volvo V60, årsmodell -12. Ja så är det, provkörde igår och jag är såld! Bilen också kanske? Jag är 47 år och jag känner att det är dags för lite mer komfort (okej, nu lät jag ju som om jag vore pensionär...komfort...hmpfr). Jag vill också ha en fin bil, med USB, Bluetooth och AC. Nu har jag ju ett bra jobb och sparade pengar...varför inte sätta sprätt på dem liksom. Bil som är en sån bra affär...eller inte! Nåja, bara tanken på att slippa oroa sig för nästa gång bilen tänker rasa och knappast våga åka utanför kommunens gränser är värt en hel del för mig som ensamstående. Jag har inte heller någon i min närhet som kan bilar och som kan hjälpa till att fixa och trixa med bilen när det blir problem. Så...jo...jag har nog motiverat till mig själv varför jag ska få göra det här stora inköpet, det största jag gjort i mitt liv hitintills. Kanske blir jag lite snyggare också...eventuellt...med snygg sportig bil i rätt färg...jo...så får det nog bli! :-)