Doratajm! TV för barn - skadligt eller inte?
Jag måste också erkänna att jag använder bolibompa som en slags inledning på nattningen. Vi äter middag strax innan och när bolibompa börjar inleds alltid en nervarvningsfas innan det är dags för pyamas och välling. Bara för att det sammanfaller med barnprogrammet så innebär det ju inte att hon sitter klistrad framför TV:n. Snarare tvärt om många gånger, men hon vet att när bolibompa börjar så är det snart dags att gå och lägga sig. Ofta sitter vi och läser lite böcker o så då, ibland tittar hon på nåt som är för de allra minsta men när klockan är sju är det dags för pyamas och sedan vällingen (även om hon försöker förhala det hela genom att "killa mammas rygg" eller "borsta mammas hår"). Inte kan jag se något skadligt i det? Finns nog många som har helt andra åsikter än vad jag har i det här ämnet. Men jag tror bestämt att i LAGOM DOS kan nog en hel del av de där programmen faktiskt vara mer lärorika än skadliga. Kan det dessutom hålla nere stressnivån hos föräldrar någon gång ibland (inte minst hos mig som ensamstående) så må väl det vara hänt. De barnen kan nog bli begåvade och sunda vuxna ändå.
Fram för mindre "föräldraångest"!
Första natten utan...
Igår eftermiddag efter att M hämtat den lilla, satte jag igång att fixa med gardinerna i vardagsrummet. Något som jag tänkt göra i flera veckor utan att det blivit av. Jag blev riktigt nöjd måste jag säga, speciellt efter att jag fick lagt på nya mattan och nya kuddar i soffan. Känns sådär härligt höstigt mysigt med tända ljus. Precis när jag var klar fick jag ett sms från M där han skrev att den lilla sov gott och att allt gått bra. Kändes skönt att få det meddelandet, precis som om han visste att jag behövde veta. Det är ju inte det att jag tror att det inte skulle gå bra eller att hon inte vill vara hos honom, det är bara jag som får lite sådär ångest för att jag inte är med och kan försäkra mig själv om att hon inte är ledsen eller orolig eller så. Äsch, det är ju inte det heller egentligen för jag tror inte att hon är så ledsen när hon är hos sin älskade pappa, det är helt enkelt jag som har svårt att släppa taget om det finaste jag har, min älskade dotter! Hon har ju alltid varit hos mig och så vill man ju egentligen ha det alltid även om man vet att det ju inte funkar så i verkliga livet. Man kan kanske inte tro det, men det var faktiskt mitt eget förslag att hon skulle sova över hos honom. Jag ville liksom ge honom det, för det är han värd, M alltså. Vi har verkligen kommit en lång väg efter en start som kunde fått vem som helst att gå under.
Kom föresten på mig själv igår kväll med att sänka TV:n lite då och då, så som jag gör ibland när Julia ligger o sover för att jag ska höra så att hon inte vaknat eller så. När jag kom på mig själv så höjde jag faktiskt TV:n lite extra, bara för att jag kunde det. Stannade uppe extra länge också eftersom jag visste att jag kunde sova så länge jag ville idag :-) Vaknade föresten ett par gånger sådär riktigt tidigt, vilket antagligen berodde på att jag brukar vakna så tidigt när J är här. Kanske var det så att hon faktiskt vaknade samtidigt fast hos M? Måste fråga när han kommer.
Usch, jag kan inte sluta prata om det. Det är verkligen en märklig känsla att ha varit borta från J så här länge. Att kunna sitta o äta frukost så här sent och så länge och dessutom blogga under tiden är något som jag aldrig kunnat göra sedan hon kom. Saknar hennes sällskap och finurliga kommentarer på allt och inget. Saknar att vi inte haft söndagsmorgonen ihop i soffan när vi myst tillsammans samtidigt som vi kollat på hennes favoritprogram "Dora utforskaren" på TV:n. Saknar tassandet av tår när hon springer o hämtar en en bok som vi ska läsa....Ja det är tur att hon kommer hem idag. Måste bara hitta på något najs att göra för mig själv idag också. Ska nog bara skrota omkring i mysbyxor, läsa drömhem och trädgårds stora julnummer som jag köpte häromdagen eller kanske läsa klart boken eller kanske alltihop :-) Fundera lite på något julpyssel att göra kan jag ju också göra eller nåt helt annat. Jag ska hur som helst bara göra saker som jag tycker är kul idag, inget annat, bara mys hela dagen. Sedan blir det nog till att göra middag tills M kommer tillbaka med J igen...så det finns nog tillräckligt för mig att distrahera mig själv med...om inte annat så får jag väl sätta mig ner o blogga heeeeeeeeela dagen.
Med kaffemuggen till höger...
Lillan är med sin pappa för dagen och de ska ut i skogen och plocka svamp igen, mysigt. Har jag tur får jag lite svamp den här gången också. Själv ska jag åka in till stan o köpa present till A:s son som ska ha kalas imorgon. Jättesvårt o veta vad man ska köpa till en liten kille som nog har det mesta? Måste också handla lite nya kläder till J som dragit iväg på längden igen tror jag för hennes kläder glipar över magen. Själv skulle jag också behöva nya kläder, speciellt en vinterjacka, skor och byxor men jag får nog vänta lite eftersom min kassa är ganska skral. Sedan ska jag dessutom handla fuskgrejor till att lägga upp gardiner med. Någon slags band som man stryker på längst ner för att lägga upp gardiner. Känns som fusk, men jag idds helt enkelt inte plocka fram symaskinen och nu känner jag att jag verkligen vill ha upp mina nya gardiner i vardagsrummet.
Sedan är det dags att fundera på kvällens middag tillsammans med lillan och M. Det lutar åt lite indiskinspirerat med naanbröd eller kanske pompodoms (har ingen aning hur det stavas egentligen, men goda är de). Får väl se vad jag hittar i affären :-)
Nu dags att plocka ur tvätten och sedan in i duschen så att jag hinner in till stan i hyfsad tid.
kram till alla som vill ha
Jag behöver råd - julkris del 1
Jag vet varken ut eller in just nu och jag blir så himla ledsen för att allting alltid bara ska strula. Vet inte varför allting blir så himla fel för mig, vad är det jag gör/säger/tycker som är så himla galet? Det här med familje- eller egentligen alla relationer är aldrig helt lätt. Men nu känner jag att jag börjar få nog. Varför ska jag bli överkörd och tillplattad hela tiden, varför kan ingen lyssna på det jag har att säga och vad är det för fel med ödmjukhet och att kompromissa?
Igår slängde min mamma ur sig att hon pratat med min bror (han som äger huset vi bor i) och han hade sagt att de nog inte skulle komma ner hit och fira jul (de bor i Uppsala till vardags) för att som hon sa "Camilla inte verkar vilja det"... ? .......VA? Jag vet nog var det där utmynnar från. Det var nämligen så att när min andra bror med familj var nere i höstas och hälsade på (för att de skulle delta i ett bröllop, de bor i Sthlm till vardags) så kom julen på tal. I år har (hade?) de tänkt fira här nere allihop, inklusive några svärföräldrar o så. Jag råkade säga att jag kanske inte såg fram emot det lika mycket som dem eftersom jag av erfarenhet vet att de inte visar någon som helst hänsyn till att jag faktiskt bor här och att det är mitt hem som alla bor i. Det stökas ner, läggs prylar överallt och pratas ovanför mitt huvud och så fort jag påtalar något (för allas trevnad) så får jag en svordom tillbaka eller något spydigt i stil med att jag minsann kan göra allt själv (ungefär som ett hembiträde eller nåt, trots att ingen ens frågat eller informerat att de kommer på besök), känner mig behandlad som en jobbig inneboende i mitt eget hem. Är det så himla konstigt att jag kanske inte ser fram emot besök när det blir på det viset? Är det för mycket begärt att man åtminstonde frågar hur jag skulle vilja ha det eller hur jag brukar göra på julafton t ex? Är det verkligen för mycket begärt, i mitt eget hem? Tydligen. Det har t om hamnat på den nivån att om jag ens föreslår något som vi ev skulle kunna äta till middag eller så, så förkastas det om det ens är någon som tar en notis om att jag faktiskt hade något att säga. Oftast ignoreras jag helt o hållet förutom om det är något negativt, då kan man kasta skit eller slänga ur sig något så okonstruktivt som "ja nu är du precis som morsan", som känns så himla förnedrande. Jag är inte alls som hon och om de tror det så visar det bara på hur lite de känner mig om de ens känner mig alls. Vad ska jag göra? Hur handskas man med sånt här?
Jag försökte säga ifrån i somras men det var ingen som lyssnade eller tyckte att jag hade något viktigt att säga utan de tycker att det är självklart att de bara dyker upp här utan att ringa i förväg o tala om att de kommer och att de ska stanna i ett par månader. De tycker att det är helt ok att bjuda in egna kompisar hit utan att kolla med mig först om kanske jag hade några egna planer eller så. Fattar ni, jag sa till i somras att "ni kan väl fråga mig eller åtminstonde informera mig om att ni bjudit in kompisar på middag/fika så att jag vet"...till svar får jag "varför då?" ...Är det normalt? Att de kommer o använder mitt kök, badrum o vardagsrum utan att visa någon som helst hänsyn eller respekt för att det är i MITT (så kallade) HEM. Jag har ingenstans att ta vägen när de är här, jag har inte en chans att föra ett privat samtal med någon eller få någon som helst egen tid. Är det så j-la konstigt att jag kanske inte JUBLAR när de säger att de ska vara här över julen?
Självklart vill jag fira med familjen och de får mer än gärna vara här egentligen, men inte med den attityden! Jag ska inte behöva känna mig överkörd o tassa på tå i något som ska föreställa mitt hem. Varför är det så JÄVLA (ursäkta språket, jag svär sällan men nu kunde jag helt enkelt inte låta bli) svårt att sätta sig ner o KOMMUNICERA, LYSSNA och KOMPROMISSA??? Eftersom de verkar ha bestämt sig för att vara tjurskalliga i jul och inte ens diskutera eller prata med mig om saken så innebär det ju att de inte vill gå med på ovanstående och jag tycker att det är skit! Faktiskt.
Finns hur mycket som helst att säga om det här (det mesta av dagens dravvel är nog förvirrande för alla utom de som är någorlunda insatta) och jag kommer med största säkerhet att återkomma till ämnet, men nu orkar jag inte skriva mer om det för idag. Var bara tvungen att spy lite galla en stund, få ur mig lite ilska och frustration. Förlåt.
Hosta, bredband och vuxenpoäng
Förutom hostan så är den här onsdagen ganska grå faktiskt och glädjen över det mobila bredbandet har mättats något av att det hackat hela förmiddagen. Antar att täckningen här på landet är lite si och sådär, precis som jag anade att det kanske kunde vara. Tur att man har 30 dagars provtid för jag vet inte om det är värt att ha ett bredband som kopplar ner hela tiden.
I eftermiddag när jag hämtat Julia på dagis ska vi hem till en kompis till henne som vi känner via dagis. Ska bli trevligt att hitta på något så slipper vi vara hemma o ha tråkigt nu när vädret är så trist. Blir lätt att man bara blir trött och irriterad en sån här dag och det är ju inte så kul.
Föresten, ska på mitt allra första föräldramöte imorgon. Visste inte ens att man hade föräldramöten på dagis så det ska bli spännande och se vad de har att säga. J ska vara hos sin pappa under tiden, kändes liksom inte som att det var någon idé att skaffa annan barnvakt för att vi skulle gå båda två. Båda två ska vi däremot gå när det är dags för utvecklingssamtal som ska bli riktigt roligt att gå på.
Alltså, hur många vuxenpoäng har man inte nu för tiden egentligen? Jag menar, föräldramöten, utvecklingssamtal, sitta o klaga över hosta och se fram emot lekdejter för barnen....kan det bli mer vuxet än så egentligen. Känns nästan overkligt att man över huvud taget haft ett annat liv, märkligt hur fort livet kan förändras.
Bara jag igen...
Kvällen har annars varit ganska lugn. M har varit här och idag hade han med sig färsk spättafilé, färskpotatis, en kall örtsås och broccoli. Det blev jag som tillagade maten idag. Han hade haft en jobbig dag på jobbet idag och sedan hade han otur när han skulle handla så jag erbjöd mig. Tyckte riktigt synd om honom och kände för att ge honom en uppmuntrande kram...Men då hade han väl dött stackarn, för C-baciller kan man ju inte ha *fnissar som en tonåring*
mobilt surf via 3G
Sitter här vid köksbordet och testar mitt nya BREDBAND! Fick mitt trådlösa modem idag efter en lååååååång väntetid. Ska bli så skönt att kunna surfa var som helst nu och med bredband som tydligen var svårt att leverera hit till vischan på annat sätt. Tänk er att jag suttit med ett gammalt modem på min bärbara och försökt surfa, blogga...ja you name it. Inte kul alls och inte undra på att allt blir lite si o sådär när man knappast orkar ladda ner en webbsida när det tar en hel evighet. Har verkligen saknat min fasta lina som jag hade när jag bodde inne i stan. Men nu ska det hur som helst bli andra bullar, säger de, tele2 som jag surfar med.
Var bara det jag ville berätta för tillfället, nu ska jag surfa vidare en stund o testa sidor som varit alldeles för seeega för mig att besöka tidigare....weehooo!
Helgbravader!
Hur som helst...Julia och jag tog oss in till stan igår förmiddag och för en gångs skull kunde vi strosa runt i olika butiker utan att den lilla spårade ur en enda gång, jättetrevligt. Som belöning och uppmuntran inför fler framtida stadsresor gick vi till ett ställe som heter "Herberts" för att äta lunch. Det är ett slags fik/lunch/internetcaféställe som egentligen är ganska trist om det inte hade varit för att de har en rejäl lekhörna för barnen (och dessutom är ganska billigt). Det är en klar fördel om man vill äta i lugn o ro utan rastlösa barn som vill dra vidare efter ungefär 3 minuter. Efter att ha tillbringat en dryg timma på det stället fick jag under en del protester släpat ut den lilla tjejen och då endast genom löfte om att gå till närmaste lekplats en stund. Det var ganska skönt att komma ut faktiskt och Julia bara älskar att springa o leka runt bland alla grejer. Efter det fick hon köra vagnen "schävl" som hon säger, medans vi fortsatte att strosa en liten stund till på stan. Efter den flera timmar långa vistelsen på stan somnade den lilla sötnosen i bilen på väg hem (hur hon nu lyckades med det efter att avgasröret på bilen gick av helt under hemfärden, suck!).
Väl hemma hann jag precis göra en äppelpaj och sätta in den i ugnen innan Julia vaknade igen. Hon hjälpte till att slicka visparna efter att jag vispat vaniljvispen och sedan mumsade vi paj till fikat dagen till ära.
Med andra ord...en riktigt lyckad dag i mammavärlden (jaja...skratta ni, men kraven är inte så höga nu för tiden).
Idag har vi mest softat...eller ja...efter att "vi" städat på förmiddagen. I skrivandets stund är J ute på promenad med sin pappa o vovven och jag passar lämpligt på att blogga en sväng. Strax är det dags att ta itu med kvällens middag som troligtvis blir klyftpotatis och ugnsbakad laxfilé med lime och kokt broccoli.
Krasslig
Hur som helst så blir det nog riktigt lugnt i helgen. Hade lite små planer om att ev åka till Gbg o hälsa på Y, men det får nog va. Dessutom funderade jag lite på att bjuda in J:s farbror med sambo på fika i helgen. Men det blir inget med det heller. De har inte varit här tidigare så då vill man ju ha lite sådär extra städat när de anländer och som det känns nu orkar jag inte städa. Vill helst ligga o sova eller möjligtvis ligga i soffan o kolla film och dricka något varmt men med en tjej på drygt två år blir det inte så mycket av den varan. M är inte hemma i helgen heller så J kommer inte vara hos honom imorgon som egentligen var planen. Men men....Jag får väl proppa i mig några treo o köra på så gott det går.
Nähe...nu känner jag att det blev lite gnälligt här, tror jag ska lägga mig i soffan med min första nyinköpta jultidning för året och bara mysa tills det är dags att åka till dagis o hämta hem det lilla busfröet (eller stavas det busfröt?...hmm?...orkar inte tänka med mitt onda huvud).
Inte alltid som man tänkt sig och trotsiga barn
Söndagen blev ganska lugn och min mamma och hennes särbo var här o fikade och vi åt äppelkaka med vaniljvisp. Julia tyckte att det var så gott att hon åt hela tre portioner! (Man får passa på när det bjuds eller vadå? ;-) Sedan hade hon fullt upp med att visa sin mormor hur man leker med tåget och hur man ritar av händer, den lilla tjejen älskar verkligen sin mormor.
Igår hade vi en sån där "mellandag", ganska trist och inga större händelser. Var och handlade och självklart skulle Julia köra egen shoppingvagn (envis som få) och den här gången gick det ganska bra. Hon var t om så duktig att hon snällt gick förbi godiset på väg till kassan. Hon frågade visserligen om vi inte skulle köpa godis, men när jag sa nej accepterade hon det till min stora glädje såklart. Hon kan vara ganska jobbig annars i en del situationer nu för tiden. Men vilka barn är inte det när de är mitt i trotsåldern? Saker som man får stå ut med dagligdags nu för tiden är gap och skrik, speciellt då att lägga sig ner på golvet precis var som helst o bara banka o skrika för att hon inte får som hon vill eller för att något går fel. Sedan har vi det här nej-sägandet som hon kör med heeela tiden, till allting. Jag har lärt mig att inte ställa frågor utan komma med raka konstateranden för att undvika det här nejet, men jag glömmer mig hela tiden och det får ju sina konsekvenser. Dessutom har hon hamnat i skarven mellan att sova middag och inte och det är inte alls kul ibland. Speciellt inte dagar som igår då hela eftermiddagen blev en trotsig kamp med en mamma som försöker vara sådär rätt o riktig och konsekvent som man ju ska vara, men åh vad frustrerande det kan vara. Ibland undrar jag vart min snälla lilla tjej tog vägen? Men samtidigt älskar man ju henne mer än allt annat och hon kan vara precis lika go som hon är trotsig ibland och tur är väl det (men det kan svänga väldigt fort mellan varven vill jag lova).
Nähe, nu väntar annat...osså var det ju bilden, får jag ju inte glömma :-)
Fixardag
Idag har jag en hel lördag för mig själv. Ringde M igår och frågade om han kunde tänka sig att ha Julia hela dagen idag istället för att vara här under eftermiddagen och det ville han ju såklart. Nu har de åkt (efter att vi ätit frukost ihop alla tre) och jag kan börja fokusera på dagens plan som ser ut enligt följande:
- Rensa och organisera i skrubben under trappan i köket
- Lägga upp de nya gardinerna till vardagsrummet och hänga upp dem samt städa och lägga in nya mattan, byta ut gröna detaljer mot de plommonlila.
- Plantera höstblommorna i krukor att ha utanför dörren
- Röja i sandlådan och plocka in en del av Julias sommarleksaker i ladugården för vintern
- Röja i hallen och framför allt i det gamla skrivbordet som sedan ska bäras ut innan hallen ska göras klar (med foder runt dörr och fönster, målning mm)
Vi får väl se hur mycket av det här jag hinner med idag. De tre första punkterna har högst prioritet för dagen, hinner jag med någon av de andra också är det en bonus.
Ikväll när M o J kommer tillbaka har jag lovat att fixa mat. Blir nog en kycklinggryta med kokosmjölk, lite av min hemmagjorde plommonchutney, curry, massor av grönsaker och ris idag.
Nähe, dags att sätta fart nu om jag ska hinna!
Hösten är här, äntligen!
I år har det dock varit lite si och sådär med starten av hösten. Efter en hel sommar med huset invaderat av syskon med familjer som bokstavligen talat tagit över mitt hem och tryckt på pausknappen på mitt liv, såg jag fram emot en härlig höst med återhämtning för själen och förhoppningsvis få ett nytt jobb. Det skulle dessvärre visa sig att betydligt dramatiska saker skulle inträffa... Min mamma råkade nämligen ut för en akut blodförgiftning i hela kroppen som gjorde att hon svävade mellan liv och död i över en vecka, nedsövd i respirator. Skitjobbigt! Jag fick ringa efter mina syskon som fick åka ner direkt eftersom vi inte visste om hon skulle klara sig, läkarna kunde bara ta timma för timma och ingen kunde sia om chanserna som ett tag såg riktigt dåliga ut. Snacka om att allting ställdes på sin spets, livet bara vändes upp och ner över en natt kändes det som. Till saken hör att hon bara hade fyra dagar kvar på strålningen för bröstcancern som hon drabbades av tidigare i år. Livets ironi, när det är som värst. Tycker jag.
Hur som helst...mamma klarade pärsen och håller nu på att återhämta sig, vilket kommer att ta flera månader innan hon får tillbaka krafterna helt o hållet. Men hellre det än alternativet.
Finns massor egentligen som jag har i tankarna och som jag skulle vilja säga om det här. Men jag väljer nog att lägga locket på just nu och försöker gå vidare. Men en sak måste jag ändå nämna och det gör jag för att den känns så himla positiv i sammanhanget. Lillans pappa har verkligen visat sina goda sidor och ställt upp till 110% under den där jobbiga tiden. Känns jättebra och samtidigt lite otippat måste jag säga. Den man räknade med minst, har ställt upp mest och gett mig stöd och kraft...märkligt. Det gör mig alldeles varm inombords och jag hoppas att jag kan ge detsamma tillbaka någon gång.
Föresten så har han gjort framsteg på andra håll också och har vid några tillfällen nu lagat mat till mig och lillan istället för att jag ska stå i köket o slava varje gång. Känns kanske självklart för vissa, men för mig eller egentligen oss, känns det som en lyx. Det känns verkligen bara bättre o bättre hela tiden och har egentligen gjort så sedan förra julen, vilket känns så himla bra...inte minst för lillan som får en fin uppväxt på det här sättet. Vem hade kunnat gissa det för tre år sedan? ...inte jag, det är ett som är säkert! :-)
Nog om det!
Det är snart JUL! ....och som väntat har jag gått o fått julkänslor. Det är inget ovanligt alls för mig, för de brukar infinna sig någon gång i oktober. Men i år har de kanske infunnit sig lite lite tidigare än vanligt och det får jag nog tacka "dalatjejen" för. Min x-klasskompis som bor i dalarna och som nog är lika förtjust i alla julförberedelser som jag är. När jag tänker efter är det nog själva förberedelserna inför själva julen som jag tycker är allra roligast. Fixa o dona o pyssla, baka pepparkakor, dricka glögg..ja allt det där. I år blir det nog extra kul eftersom Julia börjar bli så stor nu att hon nog kan hjälpa till lite o baka pepparkakor o pyssla. Jag har samlat lite kottar i en burk och tänkte att hon och jag ska göra något litet julpyssel tillsammans när det börjar närma sig. Små änglar eller nåt som vi kan hänga i granen eller ge bort som julklapp till mormor o farmor. Det ska verkligen bli jättekul!
*drömmer mig bort en stund*
