Solisen fnular

Eller ska jag egentligen kalla det för julklappshetsen? Det är hysteriskt med julklappar alltså, jag som i år dessutom saknar allt vad julkänsla heter kan inte förstå hur jag ska få ihop allt innan jul. Jag har bara köpt klart julklappar till tre av mina syskonbarn, påbörjat till mitt eget barn och inte ens börjat för mina andra fyra syskonbarn och idag är det fjärde advent. Blev irriterad på stan idag eftersom jag trodde att butikerna skulle öppna kl 11...men se det gjorde de inte så jag fick gå runt på stan och stressa upp mig till kl 12 och inse att jag bara hade två timmar på mig tills tiden på parkeringsmätaren på bilen skulle gå ut.

 

Gick runt lite här och där men eftersom jag inte riktigt bestämt vad det är jag ska köpa till någon så blev det inte så mycket shoppat. När jag sedan sprang på han med stort H:s fru (som för övrigt tyckte att det var jättekul att se mig) och döttrar så fick jag nog och åkte hem. Så nu sitter jag här med panik, hur ska jag få ihop allt innan onsdag? Hur ska jag ens få ihop mig själv? Det är kaos inuti nu. Blev ju inte bättre direkt när mamma ringde berättade att hon har fått någon typ av förändringar på ena lungan och ska in på röntgen i veckan så nu ska jag oroa mig för det också förutom all annan skit jag går och grubblar på.

 

Det måste få ett slut nu allt det här grubblandet. Något måste hända och någon förändring måste till för jag orkar i ärlighetens namn inte längre. Jag ska ta mig en ordentlig funderare fram till nyår, göra en plan för hur jag vill att nästa år ska bli. Göra nästa år till mitt (och min dotters också såklart) år. Nästa år måste bli en nystart på något vis, början på något nytt och förhoppningsvis ljusare år än 2016 har varit.

 

Men först ska jag överleva julen...

I söndags bakade min dotter och jag lussekatter. Äntligen skulle man väl kunna säga med tanke på att jag lovat henne i ett par veckor att vi skulle göra det men hela tiden skjutit upp det av olika anledningar. Egentligen har väl lusten inte riktigt infunnit sig och jag är på ett väldans rastlöst och oroligt humör nu för tiden, ganska ledsen egentligen och vill ju som bekant helst inte fira jul över huvud taget. Men i söndags hände det alltså, vi bakade våra lussebullar.

 

Egentliga anledningen till att jag fick tummen ur och satte igång baket som utlovat var ju att jag hade en hemlig plan. Planen gick ut på att jag skulle ta ledigt på luciadagens morgon och fixa lite lussemys framför SVT:s luciamorgon som i år sändes från Varbergs Fästning, min hemstad alltså.

 

Sagt och gjort, upp tidigt på morgonen för att duscha och göra mig iordning för dagen och därefter fixa frukosten så tyst som jag bara kunde för att inte väcka den lilla sötnosen. När jag var klar och hade dukat upp frukosten med tomtegröt, skinkmackor med vörtbröd, färskpressad apelsinjuice och självklart var sin lussekatt framför TV:n gick jag för att väcka henne lagom till kl 7. Upp o hoppa sa jag ganska bestämt och sa att hon måste skynda sig upp och komma och kolla på en grej i vardagsrummet. Yrvaket rusade hon upp och blev riktigt förvånad när hon såg frukosten och tända ljus och TV:n där luciamorgon precis inleddes. En riktigt lyckad och mysig morgon tillsammans måste jag säga. Det är hon verkligen värd med tanke på hur totalt jättetråkig jag varit senaste tiden. Känns gott i mammahjärtat att åtminstone ha skapat ETT mysigt minne den här julen.

 

Nu återstår att se huruvida jag kommer att skapa något mer minnesvärt innan året är över...ett steg i taget...

 

Ibland känns det som att jag vill krypa ur skinnet och bara dra. Ingen go känsla det där när den dyker upp. Just nu är jag inne i en period av precis den där känslan. Jag orkar helt enkelt inte att ha människor omkring mig, har ingen lust att umgås med någon alls, inte ens mig själv även om det förmodligen är precis det jag behöver...egentligen. Lite socialt umgänge och att ha lite kul hade nog inte skadat, i lite lagom dos då. Trots det valde jag igår att hoppa av julbordet med jobbet på fredag. Jag orkar helt enkelt inte med. Det hade säkert kunnat bli hur kul som helst med tanke på hur kul jag hade förra året...men ändå...nej det går helt enkelt inte. Känner mig ostabil och det är inte kul att gå dit om den där känslan dyker upp, risken är ju dessutom då att man kanske häller i sig en eller två snapsar för mycket och det är inte så kul (eller är det kanske det?...för alla andra?). Jag har inte heller tid att vara seg en hel dag efteråt, det finns inte utrymme för det i år. Ett annat argument är ju också att jag inte har någon skjuts varken dit eller hem och taxi har jag inte heller råd med i år...så nej, inget julbord för mig.

 

Sedan känner jag mig inte på topp efter tjänsteresan förra veckan. Allt var ju egentligen bra på det sättet att det var bra innehåll, bra planerat och lärorikt på många sätt. Vi hade fantastiskt trevligt tillsammans och middagen på kvällen var superb! Det var mer det där när vi gick igenom "utökade arbetsuppgifter" som jag kände att det inte blev så bra.

 

Alltså, jag jobbar med lön, är löneadministratör och har ganska så många killar o tjejer på mitt bord med allt vad det innebär. Nu är det så då att jag ska släppa ett par avdelningar eftersom det blivit en smula för mycket och för att vi växer hela tiden, speciellt mycket på den divisionen som jag jobbar med. Anyway...det annonserades på mötet i torsdags att vi ska hjälpa till och "avlasta" personalavdelningen. Jo tjena, vad de egentligen menar är att vi ska göra "skitgörat" som personal inte orkar göra själva. Ett par av grejerna kan jag köpa på det sättet att det är relaterat i viss mån till lön...även om det inte direkt är "lön" i den bemärkelsen. Det jag tycker känns mindre bra och som gett mig en lite olustig känsla är det där andra...boka annonser vid nyrekryteringar, boka resor, utbildningar, lokaler med mera när de behöver gå kravutbildningar osv...alltså, det här är sånt som jag inte alls har en koppling till lön och varför i hela fridens namn kan inte personal anställa en personalassistent som gör allt det där? Av erfarenhet från tidigare arbetsplatser så vet jag att det är oerhört tidskrävande att pyssla med sånt. Att vi ska avlasta personal så att de får mer tid över att åka på utlandskonferenser och halsa ur vinflaskor får mig nästan att vilja spy...faktiskt! Jag behåller hellre de avdelningarna jag har och jobbar häcken av mig med det, bara jag slipper att göra det där andra...Är det åt det här hållet vi går så får jag nog börja fundera på om jag vill jobba kvar. Känns som att vi blir degraderade på något vis, känns för jävligt rent ut sagt. Hoppas verkligen att det innebär ett rejält lönelyft åtminstone, allt annat vore skandal.

 

Nu återstår det ju att se huruvida det där nya faller på mitt bord eller inte...men det är definitivt inte något jag vill hålla på med resten av livet för i så fall finns det andra företag där man kan jobba med lön. Eller så kan jag gå tillbaka och jobba som produktionsledare på reklambyrå för då ingick det iaf i mina arbetsuppgifter att boka annonser i dagspress.

 

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det här året är allt annat än mitt och jag kan knappast vänta tills det är över. Inte för att jag ser så mycket fram emot nästa, för det ser inte särskilt ljust ut i dagsläget...men det kan ju knappast bli sämre än det här...eller?

I förra veckan var jag på tjänsteresa. Vi i lönegruppen skulle träffas under torsdagen och fredagen för att dels gå igenom hur 2017 kommer att se ut för oss samt utbildning i en del av vårt lönesystem. Jag fick börja min resa redan på onsdagen eftersom det ju är så att jag annars inte hade hunnit fram i tid till starten på torsdagen. Ibland är det lite irriterande att det är så eftersom det går många dagar för mig så fort jag ska iväg på en sån tjänsteresa men ibland är det ganska skönt också. Jag anländer kvällen innan och får lite egen tid att landa och fundera på allt och inget, reflektera över livet.

 

Just den här gången var det ganska skönt, i alla fall när jag väl kommit iväg. Jag brukar åka tåg och det är väldigt avkopplande. Jag älskar att ha lurarna i öronen och lyssna på musik...bara försvinna lite i mig själv och man kan fundera på saker utan att bli avbruten. Just nu passade det mig extra bra eftersom jag är inne i en grubblande period och helst skulle vilja lämna allt och alla och bara vara för mig själv ett tag. Jag orkar inte riktigt med omgivningen just nu, det är för mycket och det har jag nämnt i tidigare inlägg också. Jag har inte lust med någonting alls, orkar inte ens med mig själv...

 

Hur som helst...den här gången skulle jag till Stockholm och bo på The Winery Hotel. Det är mitt absoluta favorithotell hitintills. Jag älskar inredningen och hela känslan på hotellet, very stylish! Att de dessutom har sin egen vintillverkning på hotellet blir liksom grädden på moset. De har supersköna sängar och jag som sällan sover gott på hotell sover som en liten gris i just deras sängar. Tycker att de har väldigt trevlig och tillmötesgående personal dessutom. Man skulle kunna tro att alla hotell har det, men det har de inte!

 

Dagens bild får bli en bild på mitt hotellrumet som jag hade den här gången...snyggt eller hur?

 

Idag är det andra advent, det andra ljuset är tänt och det går i en rasande fart mot jul. Jag som annars brukar få julkänsla redan i oktober har i år ingen julkänsla alls, inte ens en liten gnutta. Helst hade jag velat hoppa över julen helt och hållet i år men det går ju inte...jag har ju barn och då måste man göra så gott man kan för att skapa julkänsla ändå.

 

Vi ska åka bort på julen i år. Vi åker till min bror och hans familj i Stockholm och firar med hela familjen samlad. Det är ju faktiskt ganska trevligt i och för sig men jag oroar mig för att köra bil ditt den tiden på året med trafiksituationen och vädret, därmed också väglaget, kan ju vara lite hur som helst vid den tiden. På plus ligger väl i och för sig att vi kanske har möjlighet att få en vit jul, som ju sällan inträffar här nere på västkusten speciellt ofta. För egen del trivs jag bäst när det är "västkustvinter" med några plusgrader och ingen snö alls. Eller förresten, snö är ju ganska mysigt, det är halkan jag inte står ut med. Det är väl framför allt för barnens skull som jag önskar en vit jul.

 

Det där med julklappar också...ett kapitel för sig. I år har jag inte en aning om vad jag ska köpa till min dotter. Hon önskar sig ganska så dyra saker och just i år känner jag att jag inte har råd att köpa så dyra klappar. Vi ska ju dessutom handla till alla andra sju syskonbarnen också och hur jag ska få ihop allt det där är för mig en gåta just nu. Vi har mycket att göra på jobbet och har inte en aning om när jag ska ha tid att åka och handla dessutom. Av någon anledning har det varit en dyr höst, vet inte riktigt varför men den har det och jag har inte haft möjlighet att lägga undan till de här utgifterna. Att jag inte fått sålt min gamla bil *ÅNGEST* gör ju att det inte kommit in några pengar där heller. De kommer i och för sig att gå åt att betala brorsan för utlägg för begravningen för pappa...hmmm...kanske inte så konstigt att jag har panik eller saknar julkänsla trots allt när man tänker på det...

 

En bild på adventsljusstaken med släckta ljus får idag symbolisera bristen på julkänsla...