Solisen fnular

Det är så himla kallt i mitt kök. Jag vet inte riktigt varför men det är fruktansvärt kallt här. Det har inte alltid varit så utan det är något som blivit det senaste året skulle jag säga. Jag har i alla fall inte upplevt det som så här kallt tidigare. Tror att det har att göra med min golvvärme på något sätt. Det är inte längre lika varmt på golven utan jag får ha sockar på sig alltid om jag inte ska bli fullständigt isfrusen om tårna. För mig som bara har golvvärme är ju det här ett problem som jag måste ta upp med min hyresvärd. Det är ju inte direkt något som jag är supersugen på eftersom jag precis bett om att få omtapetserat i vardagsrummet och köket så det får nog vänta till hösten när det börjar bli kyligare igen. Just nu hoppas jag på att det ska bli tillräckligt varmt ute att det upplevs som skönare inomhus också plus att solen värmer upp också de dagar som den visar sig.

 

 Det där med omtapetsering...det ska bli så kul! Äntligen! Jag har längtat efter det sedan den dagen jag flyttade in för drygt sju år sedan. Nu har jag äntligen blivit lovad och jag har tittat ut tapeter på den lokala coloramabutiken. Det blir grått både i kök och vardagsrum. I vardagsrummet blir det en riktigt mörk grå nyans, jättehärlig och jag tror att det kommer att bli riktigt mysigt och ombonat med en sådan färg. Tavlor och annat kommer att göra sig fint mot den gråa färgen och allt annat i rummet kommer att framhävas också tänker jag. Hoppas det blir som jag tänker. Jag ska byta ut både soffa och soffbord också men det får bli när omtapetseringen är gjord. Har också tänkt att sälja mitt gamla skrivbord för att få plats med ett matbord i vardagsrummet. Har alltid velat ha ett matbod i vardagsrum och nu ska det äntligen bli av. Det kommer nog att ta resen av det här året att få ordning där inne och det mesta kommer säkert att ske efter sommaren men det gör inget för det är kul att ha något att se fram emot.

 

 

Köket då? Ja det blir en slags grå nyans också men mycket ljusare än vardagsrummet. Lite svårt att beskriva men tror att även den kommer att göra köket så mycket ljusare och ombonat. Gillar det där matta enfärgade för det är så mycket trevligare att sätta upp något på väggen då, det framhävs på ett mycket bättre sätt. Måste hitta en möbel också till köket...ett sideboard eller liknande och så har jag ju funderingar på att sätta in en vinkyl också. Mycket spännande grejer alltså. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra när jag är klar. Visst kommer det att bli värsta kaoset (igen) och kommer säkert att vara det ett tag tills jag kommer iordning, men det får det vara värt eftersom jag är säker på att det kommer att bli SÅ snyggt!

 

Häromdagen skrev jag ett ganska långt inlägg. Det handlade kanske inte om så viktiga saker men jag lyckades ändå vara lite småkul och underfundig för en gångs skull. Jag lyckades hitta den gamla andan i just det inlägget och det behövs sannerligen efter de senast årens sorgliga och deppiga texter. Ett tecken kanske på att det äntligen börjar gå åt rätt håll igen (vågar jag ens skriva det utan att jinxa trenden?). Av någon anledning hände något i slutet på inlägget, jag smattrade på i snabb takt på tangentbordet på min bärbara jobbdator och vips så försvann allt. Jag gissar att jag kommit åt någon knapp av misstag, markerat inlägget och sedan tryckt på enter så att allt försvann. Skit alltså. Inte orkar man skriva ett nytt och det hade ju knappast blivit sådär kul igen.

 

Det där har hänt tidigare också även om det var längesedan nu. Då tog jag för vana att kopiera inlägget lite då och då under tiden jag skrev så att inte precis allt skulle försvinna om jag råkade göra det igen. Det är nog något som jag får ta och börja med igen tror jag *pausar lite här och kopierar*.

 

Imorgon ska min dotters klass sälja bakverk på en tipspromenad och vi ska baka en del och ta med till försäljning. För en stund sedan skulle jag kolla i ICA:s app för recept som jag ofta använder mig av. Döm av min förvåning över hur de gjort senaste uppdateringen. Kändes inget bra alls och år av sparade recept var som bortblåsta. Det gjorde mig skitirriterad eftersom den appen är den jag tyckt är allra bäst när det gäller receptappar. Nu blev den helt plötsligt väldigt omständlig och svår att hitta på och alla recept som fanns tidigare finns tydligen inte kvar. Den får ett stort minus av mig nu och hamnar i botten istället för toppen! Skärpning ICA!

Vilken trist rubrik egentligen, fönsterputsning och tvätt x 2...men ibland är livet inte mycket mer än så. Idag känner jag att jag måste ta tag i saker som jag inte gjort på ett tag och av någon anledning verkar söndagar vara en bra dag för det så inte så mycket till vilodag idag inte. Det var ett tag sedan jag putsade fönsterna, jag tror att jag putsade i köket någon gång i januari när jag bytte julgardinerna mot lite ljusare vårgardiner. De ser förskräckliga ut måste jag säga det är som om det vore en hinna av grus på som virvlat runt i vinden och som satt sig på rutorna. Ska bli skönt när det är gjort men troligtvis putsar jag bara i köket och eventuellt i dotterns rum som vetter åt samma håll och kanske mitt sovrum...eller så sparar jag det till senare då jag ska göra vardagsrumsfönsterna som jag måste gå ut och fixa då de inte går att öppna.

 

Sedan är det tvätten, det tar aldrig slut och jag verkar aldrig komma ner till botten av tvättkorgen. Det är väldigt skönt att ha egen tvättmaskin, enda nackdelen med det är att jag oftast bara tvättar en maskin tvätt då jag har begränsat med utrymme att hänga tvätten på tork. Dessutom är det inte så kul att nästan alltid ha tvätt hängandes i badrummet men jag skulle ändå inte vilja vara utan för det är SÅ tråkigt med tvättid i tvättstugan och att behöva offra en hel dag/kväll på det. Idag har jag dock planerat att köra två maskiner så att högen med tvätt äntligen kan sjunka något i tvättkorgen.

 

Tvätten x 2 ja...tänkte tvätta bilen också. Hade ju egentligen tänkt göra det igår men det blev inte och jag kände mig så...ja inte på humör för det helt enkelt. Tidigare var jag ju helt maniskt när det handlade om att tvätta bilen. Nu är jag inte lika manisk men vill ändå ha en ren bil. Förra årets katastrofår gjorde att det där med att tvätta bilen bortprioriterades nästan helt. Jag orkade helt enkelt inte då jag hade fullt upp med att bara orka gå upp och andas varje morgon. Nu är jag dock på bättringsvägen och då är det dags att ta tag i de där sakerna igen.

 

Jag borde dessutom ta tag i min uteplats och vårfixa lite. Den gamla julgranen ligger kvar sedan den åkte ut efter jul och det har samlats en enorm hög med löv och allmänt skräp runt om och i min rabatt och det borde rensas bort nu. Nu är det hög tid att göra fint så att man kan sitta där ute på soliga dagar och njuta lite. Som i fredags t ex då det var dryga 20 grader ute och det kändes som en sommardag...men inte hade jag någon lust att sitta på den där skräpiga uteplatsen liksom. Då hade jag bara fått ångest att jag inte gjort iordning den...och varför jag inte tog tag i den och fixade i fredags kan man ju verkligen undra?

 

 

Vilken solig lördag det är idag. Jag hade redan igår bestämt mig för att gå upp tidigt idag och det är så skönt, när jag väl kommer upp vill säga. Första ringningen på väckarklockan var väl vid halv sju ungefär, gick inte upp då utan snoozade ett par gånger innan jag kravlade mig ur sängen. Väl uppe gjorde jag  lite frukost, som idag fick bli äggmacka med kaviar och en stor mugg kaffe. Tidig morgon är bästa tiden i mitt kök eftersom det då är soligt, ljust och fint där. Funderade lite på vad jag skulle hitta på under förmiddagen. Kände inte för att vara hemma då förskolan som ligger precis bredvid och vid min uteplats på baksidan skulle ha "fixardag" idag. Det innebär jättemycket vuxna och barn som ska greja ute och jag som egentligen behöver fixa och dona på min baksida vill ha lugn och ro när jag är där och vill helst inte prata med någon eller ha någon omkring mig. Därför väljer jag att fly fältet. Idag kom jag fram till att jag skulle åka in mot stan och se om däckfirman där jag förvarar mina däck hade öppet så att jag kunde byta till sommardäcken.

 

Sagt och gjort, efter frukosten gjorde jag mig klar för att åka. Väl där såg jag att de hade öppet, toppen tänkte jag, nu kan jag äntligen få bytt däck. Inte var det mycket folk heller. På det däckhotellet har de fyra portar för personbilar och två av de portarna har sådana där lyftgrejer som lyfter hela bilen när de ska byta och det är säkert smidigare och lättare på alla sätt och vis för de som jobbar där. Men jag blir fruktansvärt nojig när jag ska köra upp bilen på en sådan. Senaste åren när jag bytt däck har jag haft tur och fått de där som man bara kör in bilen utan att behöva tänka på nåt, men idag råkade jag få en port med "lyftmojäng". Komma på gick väl ganska ok men när de var klara och jag skulle backa ur så dog bilen för jag kom nästan inte över den där "tröskeln" som man ska backa över. Jag blev väl lite stressad i det läget att jag inte tänkte mig för utan började lägga om ratten så att jag liksom svängde ur för att jag sedan skulle kunna köra iväg. Plötsligt skriker killen som bytt däcken till och viftar med armarna och jag funderar lite på vad som hände...han kommer runt på min sida och säger till mig att jag måste backa rakt bak eftersom det stod en släpkärra på höger sida precis utanför och som jag precis höll på att backa in i. Jag mitt dumma nöt säger då något i stil med "ja men jag har sånt där som varnar", varpå han säger att den kan inte ha funkat eftersom jag var vääääldigt nära. Ja herre gud alltså, jag hade alltså inte ens reagerat på att det tjöt inne i bilen av backvarningssystemet...pinsamt! Ibland är jag så disträ att jag nästan blir rädd för mig själv. Jag åkte snabbt därifrån och svor högt för mig själv hela vägen till jobbet där jag sitter nu.

 

Sånt där sitter i och jag kan oja mig för det lång tid efteråt över vilken idiot jag är och att jag inte tänkt mig för. Egentligen spelar det ju ingen roll, inget hände ju även om de säkert tänkte att den där korkade tanten inte kan köra bil. Men jag är bara lite orolig i kroppen just nu, vet inte vad det är men det gör mig lite disträ och fladdrig i huvudet och då kan jag också göra lite klantiga saker...

 

 

 

Under seneftermiddagen bestämdes det att två av kompisarna skulle sova över och jag började klura på vad vi skulle äta till kvällsmat. Oftast har de redan bestämt innan vad de vill äta men den här gången blev det alltså jag. Kände inte riktigt för vare sig tacos eller pizza som brukar ingå i deras ordinarie utbud när det ska övernattas. Själv var jag mer sugen på ostbricka och lite annan plockmat så att jag kunde njuta av ett glas vin till också. Sagt och gjort och så blev det. Det blev diverse ostar, hemmagjord hummus, grönsaker, frukt, ostfyllda pepparfrukter, ölkorv, grillade kycklinglår, kex och lite bröd. Jättesmarrigt om ni frågar mig och det verkar ha gått hem även hos de unga små damerna. Lite som tacos men ändå något helt annat...eller som en av tjejerna uttryckte sig, lite lyxigare.

 

Efter maten bestämde de sig för att hyra en skräckfilm via apple TV  och det blev en läskig avslutning på kvällen med de tre tjejerna ihopkurade i soffan tillsammans, mumsandes på godis och kakor som inhandlats för tillfället. Jag får passa på att njuta av tiden nu då de fortfarande vill vara hemma hos någon och mysa...mys!

 

 

Det är så konstigt, hur det ligger och pyr under ytan. Glad i ena stunden och ledsen i nästa. Jag förstår ju att det kanske måste få vara så, att jag måste få låta det komma när det kommer även om det känns jobbigt. Det är väl en del i läkningsprocessen i utbrändheten.

 

Idag var en sådan dag. Jag satt och var på hyfsat bra humör, jobbade med mitt och det tuffade på i maklig takt. Plötsligt trillade det in ett mail i inkorgen och så satt jag plötsligt där med tårar i ögonen, bara sådär, på ett kick. Mailet handlade om min bästa kollega vars son gick bort för ett kort tag sedan. Hon är sjukskriven sedan dess men ska försöka jobba 50% trots att hon känner sig sådär fruktansvärt trött och orkeslös. Bara att läsa det där, som jag förstod skulle hända med henne förr eller senare gjorde ont. Ont för att det jag blev ledsen å hennes vägnar och för att det påminde mig om hur förra året såg ut för mig och hur dåligt jag faktiskt mådde. Ja jag skriver i imperfekt eftersom jag mår bättre nu och är inte alls där jag var då, förra året vid den här tiden. Det påminde mig om saker som gör ont att tänka på, saker som gör mig ledsen för det är jag ju fortfarande även om jag numer lyckas hålla fasaden uppe för det mesta. Men så idag kom tårarna på jobbet och eftersom vi numera sitter i rum med stora glaspartier kan jag ju inte direkt gömma mig. Jobbigt!

 

Vände mig åt fönsterrutan till för att försöka dölja tårarna, för att ingen skulle se men självklart tittar en kollega förbi och frågar hur det är. Det är så fruktansvärt svårt att förklara för någon utomstående. Jag som dessutom har svårt att öppna upp mig för andra försökte förklara att jag fått ett mail och vad det innehöll men det lät tunt. Att jag i samband med det också tänkte på min egen sorg, att det på fredag är årsdagen sedan mamma gick bort och allt det jobbiga jag gått igenom kändes ju också sådär...Vad jag inte sa däremot var ju min stora stora ledsamhet när det gäller han med stort H, hur ledsen jag är för att jag aldrig kommer att få den jag vill ha mest av allt. Hur trasigt mitt hjärta är och jag kan inte berätta det för en endaste själ. Det gör så fruktansvärt ont att det är helt outhärdligt, är det egentligen konstigt att jag är ledsen?

 

 

 

Höll nästan på att trilla av stolen när jag kollade på smhi:s app alldeles nyss. Det ska tydligen bli upp till 17 grader idag. Känns nästan overkligt då vi för minde än en vecka sedan hade minus tio. Det är bara att tacka och ta emot och det bådar ju gott eftersom jag hade tänkt plantera i mina krukor utanför dörren idag. Lite plantering och iordningställande av uteplatsen på baksidan hoppas jag att jag får till också så att man kan börja använda den.

 

Igår kväll blev en lugn kväll. Somnade på soffan på seneftermiddagen och vaknade inte förrän på kvällen och då av att det plingade på dörren. Det var dottern som varit på kalas och som skulle hämta lite sovsaker eftersom hon tydligen bestämt med en kompis att sova över. Hon är ju hos sin pappa i helgen och jag kan inte låta bli att bli lite störd på att det ska hämtas grejer här hemma en lördag kväll då. Han får väl fixa och ta med från sitt hem liksom. Tänk om jag haft en dejt eller nåt? Då kanske jag inte hade velat att hon dundrade in på kvällskvisten kanske. Nu är det ju inte det att hon inte får vara hemma, men jag har ju nästan ingen egentid där jag bara kan vara jag och därför värnar jag om den lilla tiden jag har liksom.

 

Känsligt ämne det där att ta upp med hennes pappa. Jag tror inte att han hade tyckt det var kul om vi åkte hem till honom en lördagkväll efter 21 och hämtade grejer liksom. Att han inte tänker längre än näsan räcker? Tycker att han borde respektera den lilla tiden jag har och dessutom måna om den lilla tiden han har med sin dotter. Det är ju trots allt bara varannan helg från torsdag till söndag och då är hon ändå hemma här efter skolan och på morgonen innan och äter frukost. Det är verkligen inte mycket tid hon har hos sin pappa. Lägger man därtill att hon sover över hos kompisar som just den här helgen...ja då blir det inte mycket tid för de två tillsammans.

 

Borde jag ta upp det här för diskussion och ev starta ett världskrig eller ska jag bara låta det vara? ...det är väl ändå inte så många år kvar tills hon knappast är hemma alls utan hänger med kompisar mest hela tiden. Ja det tål att tänkas på...ännu mer saker att grubbla på för mig, som om jag inte hade nog med grubblerier liksom...

Idag har jag varit och handlat lite vårblommor. Jag har längtat efter det hela veckan eftersom prognosen lovat sol och vårtemperatur i helgen. Idag är det dock så blåsigt att det känns lite kyligt i vinden och det är inte heller riktig sol utan den gömmer sig bakom lite slöjmoln. Tror att jag planterar i krukorna utanför dörren imorgon istället och hoppas på lite soligare väder då.

 

Jag har, precis som många andra, verkligen längtat efter vår. Den här vintern har varit kall och dragit ut på tiden och senaste tiden har jag nästan blivit deppig bara för att det kommit lite snö eller för att det visat minus tio på termometern. Nu tror jag dock att jag vågar hoppas på lite värme, riktig värme och att våren spricker ut med sin härligt vårgröna färg. Passade på att handla lite blommor till jobbet också när jag ändå var i farten då det varit tomt i vasen sedan före påsk.

 

HAN ni vet, var inne på mitt kontor häromdagen och påpekade att det var tomt i vasen och fick jag för ovanlighetens skull in en snygg replik att han minsann kunde köpa blommor till mig och sedan fyllde jag i på slutet att det var precis det jag väntade på...typ...hoppas att det satte igång grubblerier hos honom eller vred om kniven lite. Det kan han liksom ha för att han vrider om kniven hela tiden i mig och får mig att grubbla dygnet runt...Usch, nu lät jag nästan elak men jag menar inte det på något elakt vis utan jag vill mer ha en reaktion och att han ska ta upp ämnet för diskussion...

 

Hur som helst, blommorna för årets vårblommor i krukorna kommer att gå åt det rosa och aprikos hållet. Såg en instagrambild på den kombinationen i morse och det var jättefint. Dock svårt att hitta den färgen på blommorna som kunde funka ihop i blomsterbutiken. Får kanske bjussa på en bild på det när jag planterat och hoppas att det jag valde blir en fin kombination.

 

Tills dess blir det en bild på blommorna till kontoret...som också går i rosa och aprikos även om man inte ser så mycket ännu då det mest är knoppar.

 

Sitter här och det är annandag påsk. Solen skiner och jag har ätit frukost och druckit de sista dropparna av muggen med kaffe. Påsken är en sån där härlig helg då det inte brukar finnas så många måsten utan jag brukar kunna göra det som faller mig in. Påskmiddag med familjen på påskafton möjligtvis men i övrigt brukar kalendern vara tom och det tycker jag är skönt. Finns inget skönare än en kalender som inte är full av inbokade aktiviteter tycker jag, i alla fall inte när aktiviteterna är sånt som jag inte själv kunnat styra. Behovet av att ha en tom kalender har blivit riktigt stort efter att jag kört huvudet i väggen. Jag blir liksom stressad av att ha saker inbokat och det spelar egentligen ingen roll att det är trevliga saker. 

 

I år är påsken inte så "ledig" som jag skulle önska. Varje dag har någon aktivitet inbokad och där jag måste passa en tid. Idag ska jag t ex på kalas kl 14, kalas för en av de yngre kusinerna som fyller 18. Jag är inte jättesugen på att ge mig iväg egentligen, hade behövt en hel dag hemma. Dottern som egentligen skulle följt med är med sin pappa och åker skidor för dagen då det är sista gången de har öppet för säsongen. Det hade ju varit en perfekt dag för mig att skrota runt här hemma men istället måste jag göra mig iordning och åka på kalas och dagen blir helt splittrad känns det som. Igår sjöng jag med kören i kyrkan på förmiddagen vilket då också innebar att jag var tvungen att gå upp tidigt för att gå dit och öva på morgonen. Påskaftonen var vi hos min bror med familj på påskmiddag och långfredagen hade jag en väninna här på middag för lite tjejsnack och vin. Jättetrevligt alltihop men någonstans i påsken hade jag velat ha en hel dag helt tom, att kunna göra vad jag vill med...som att köpa lite vårblommor och plantera i krukorna utanför dörren, gå en promenad eller bara sitta i solen en stund eftersom den gjort sällsynt besök i helgen.

 

Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet men då ska dottern till tandläkaren så där är ytterligare en tid att passa. Låter ju ganska fjantigt egentligen att bli stressad av att ha en tid om dagen att passa men det är inget som jag kan kontrollera tyvärr. Jag önskar att jag kunde känna mig sådär pigg och full av liv hela tiden. Jag måste försöka hitta tillbaka till det, minns nästan inte hur det kändes. Det får bli mitt mål med året. Inte stressa fram det utan bara försöka känna efter och hitta saker som jag tycker är kul. Jag har fortfarande svårt att hitta något som är kul nu...men jag hoppas att det kommer med tiden. Jag måste ge det tid, ha tålamod med mig själv och inse att det inte går så fort som jag önskar att komma tillbaka till livet. Jag måste hitta glädjen. Den måste finnas där ute någonstans...eller förresten...den ska ju finnas där inuti. Den har gömt sig väl, var är du?