Solisen fnular

Idag ska det bli fullt ös här hemma. Måste plocka ihop allt i kök och vardagsrum eftersom målaren kommer imorgon och ska äntligen tapetsera. Tydligen ska det målas tak också och jag är liiite orolig för att det ska skvätta både här och där. Det är helt otroligt hur lång tid det tagit efter att jag faktiskt var och beställde tapeter tills att de faktiskt kommer och utför jobbet. Åter igen tycker jag att det där med kommunikation fallerar. De kunde ju informerat mig i april om att de inte skulle ha tid att komma förrän i oktober så att jag var inställd på det. Kan ju förstå att de inte kommer mitt i sommaren på grund av semester och på grund av utomhusjobb, men ändå...lite information om det hade ju inte skadat, eller?

 

Hur som helst, det ska verkligen bli superkul med nytt. Det kommer att förändra hela känslan här hemma tror jag. Ser fram emot att köpa matbord till vardagsrummet, som jag alltid velat ha men inte haft plats till eller haft råd att köpa. Det blir ett svart, runt bord från IKEA och stolar blir eventuellt några från mio. Sedan gäller det att skaffa rätt belysning också. Eftersom väggarna i vardagsrummet är mörkgrå kommer det verkligen att behövas rätt och framför allt mycket belysning i det rummet, jag tror att det kommer att bli jättebra och ge en mysig känsla vilket är det jag är ute efter.

 

Köket då, ja jag hoppas att det blir en ljusare känsla där med den ljusgråa tapeten vi valt. Hoppas också på att få bytt skåpsluckor till vitt vilket skulle göra underverk för ljusets skull. Köket är ett av de mörkaste rummen i vår lägenhet. Det är bara morgonsol där och stora tunga träd utanför skuggar ganska mycket med sina bladverk större delen av året. Även köket behöver en ny möbel och det är en skänk som går i samma stil som matmöbeln som jag köpte förra hösten.

 

Ja mycket förändringar på gång och jag hoppas att det piggar upp mig lika mycket som lägenheten.

 

 

Ja han ja, det är jättejobbigt. För att över huvud taget kunna få någon distans till honom och för att få möjlighet att andas över huvud taget så behöver jag få vara ifred. Det är ganska svårt. Just nu är jag hård, jag måste vara det eftersom jag annars skulle börja gråta titt som tätt, och möter inte hans blick. Gör vad jag kan för att slippa heja på morgonen, svarar knappt på tilltal om det inte är något som är jobbrelaterat och det är väldigt ansträngande eftersom han hela tiden försöker och liksom söker kontakt. Jag ser i ögonvrån hur han tittar på mig, ofta. Han iaktar mig väldigt mycket och förmodligen fattar han inte varför jag är som jag är just nu. Vilket egentligen är ganska märkligt i så fall eftersom han borde förstå, han är ju själv en grubblare. Men å andra sidan så verkar han ju fullständigt sakna självinsikt och inte förstå sin egen roll i någonting. Han verkar ju hur som helst inte inse hur mycket den här situationen påverkar mig eller hur mycket känslor jag har. Det är så konstigt alltihop, för jag vill ju inte ha känslor för honom men i det här fallet har mitt hjärta valt åt mig, antingen jag ville det här eller inte.

 

En vän till mig var här igår och fikade en stund med sin lilla bebis. Vi pratade en del om det här, jag förklarade i stora drag hur situationen sett ut de senaste veckorna och hon kunde inte heller förstå varför han beter sig som han gör. Varje normal människa hade ju backat, tagit sig en rejäl funderare på sitt eget agerande och tagit ett samtal om situationen, bitit i det sura äpplet och rett ut saker och ting istället för att bete sig som en struts och blåneka till saker som är fullständigt uppenbara, det är liksom inte trovärdigt någonstans och är inte heller särskilt snällt mot mig eftersom det lämnar mig någonstans i limbo. Det bli så mycket svårare för mig att komma vidare eftersom jag inte får svar på de funderingarna jag har och har haft.

 

Alltså, det här är så himla sorgligt alltihop. För innerst inne saknar jag ju honom också och de små samtalen vi hade om än det ena än det andra. Han hade kunnat dra sig ur situationen på ett mycket smidigare sätt och vi hade fortfarande kunnat ha en okej relation då. Nu kan vi inte det och det kommer med största sannolik aldrig bli bra igen. Indirekt har han ju behandlat mig som skit i det här och därtill kränkt mig genom att stirra på mina attribut och bara utnyttjat min goda vilja och mina känslor, så fruktansvärt fult. Det är ju så det måste vara, om det stämmer som han uttryckte när han blånekade. Vad har jag gjort för att förtjäna det där? Det gör mig så fruktansvärt ledsen.

 

I veckan så hade jag en tanke om att jag skulle överraska min dotter med frukost på stan på lördagen med lite tillhörande shopping. Det blev nu inget med det eftersom hon i torsdags kom på att hon glömt meddela mig att det var skötarridning på ridskolan på lördagen och hon skulle vara borta hela förmiddagen och till efter lunch, så det blev till att ändra mina planer och tänka om. Det där med frukost på stan får vi ta en annan helg helt enkelt. Lite synd eftersom jag sett fram emot en mysdag på stan och samtidigt få gjort lite ärenden, nåja det får bli en annan gång.

 

I stället tvättade jag lite, städade lite lätt så att vi skulle kunna ha en härlig helg. Jag blir annars lite småstressad när det är stökigt hemma, jag vill liksom ha lugn och ro och iordningplockat för att kunna koppla av när det är helg. Funderade lite under tiden som jag gick och fixade och tänkte på att en sväng till stora gula huset (Ge-Kås i Ullared) inte hade varit dumt på söndagen och  min dotter skulle säkert tycka att det var kul också. Men även den planen gick i stöpet en stund senare när hon messade och skrev att hon skulle ha "unghästridning" på söndagen och även det på förmiddagen. Jaha tänkte jag, så fick jag massor av oplanerad egentid igen och vad ska jag göra då tänkte jag? Det hade ju varit kul att komma iväg på något i helgen istället för att bara gå hemma och skrota. Vilket i och för sig är ganska trevligt också tycker jag men just den här helgen hade jag lust att göra lite annat.

 

Bestämde mig för att kolla öppettiderna i helgen och såg att de hade öppet till klockan åtta på kvällen under lördagen så sagt och gjort, vi åkte iväg dit efter att min dotter kommit hem och efter att hon fått duschat och fräschat till sig efter ridskolan.

 

Det blev en del shopping, mest till min dotter...som vanligt. Inte för att det gör något, det är ganska kul att kunna skämma bort henne ibland. Vi handlade extra ridbyxor till henne vilket är bra med tanke på att hon är i stallet så ofta nu är det svårt att hinna tvätta ridkläderna så ombyte är ett måste. Sedan köpte vi också en ridjacka som är lite gott skydd mot vind och regn och ett par extra ridstrumpor. Efter det gick vi en sväng på klädavdelningen och där hittade hon en Sveatröja, en hoodie såklart. Min dotter är inne i någon slags hoodiefas och har hur många sådana som helst men just den här var jättesnygg och hade den funnits i min storlek hade även jag önskat mig en sådan. Sedan blev det lite böcker till oss båda och lite annat smått och gott. Jag köpte en mörkgrön tröja till mig själv och ett par nya växter till jobbet. Min dotter, som jag fört över en extra slant till så att hon kunde shoppa lite eget också, köpte en t-shirt, nya hörlurar till mobilen och lite annat smått o gott...Vi blev väldigt nöjda båda två men var helt slut efter flera timmars rundtur i det numera jätte STORA gula huset.

 

När vi hade betalat och gått ut köpte vi lite mat i gatuköket utanför så att vi skulle slippa tänka på det när vi kom hem och det var nog tur eftersom vi båda var helt slut när vi kom innanför dörren här hemma någon gång strax efter klockan åtta...men en skön lördag konstaterade vi båda.

Det där med nya skor alltså. Ibland är det lite svårt att komma igång att använda de nya som inköpts. Så är det för mig i alla fall. I mitt fall beror det nog på att de vid iköpstillfället kändes liiiten aningens obekväma, för trånga eller att de skavde någonstans men att de var för snygga för att bara hoppa över. Så var det med ett par gympaskor som jag hittade i somras. Jag föll för dem på direkten, de var liksom som finskor fast gympaskor samtidigt, men de var aningens trånga men vad gjorde väl det? De går jag snart in tänkte jag. Nu blev det kanske inte riktigt så, de har stått i skohyllan ett bra tag, ja faktiskt sedan i juni då de inhandlades för att...ja det var ju just det, de behövdes ju "gå in". Till mitt försvar har ju sommaren varit både solig och supervarm så det kanske inte heller känts så lockande att ta på sig ett par gympaskor över huvud taget. Men nu har jag gjort slag i saken och sitter faktiskt i skrivande stund med de nya skorna på. De klämde åt riktigt ordentligt när jag tog på dem, faktiskt mer än jag mindes i butiken men å andra sidan kanske det var många som provat just den skon och hade därför vidgats ut lite. Inser att jag för tillfället inte skulle kunna gå särskillt långt med dem utan att mer eller mindre tappa känseln i fötterna men skam den som ger sig. Får använda dem här hemma ett tag, gå till affären som ligger ett par hundra meter bort och testa hur det känns.

 

Passade på att färga håret idag också. Hade färg kvar sedan tidigare och tänkte jag skulle använda den då det solblekta och med världens utväxt i håret såg jag för bedrövlig ut. När jag väl satte igång så blev jag först lite orolig för att färgen inte skulle räcka, hade jag kortare hår sist? Sedan såg jag på färgen att det gick åt det lila hållet och funderade på om jag haft den på redan färgat hår för att få en lila nyas i det bruna och tänkte för mig själv att jag kanske skulle se ut som ett lila troll när jag var klar. Så blev det dock inte, det blev mörkbrunt och precis så som jag hade hoppats och ganska jämnt dessutom, vilket kändes skönt eftersom jag gjorde infärgningen utan glasögonen på vilket hade kunnat sluta hur som helst. Men som sagt, det blev riktigt lyckat och de ljusa partierna som jag haft i mitt gamla blev aningens ljusare även nu så det ser ut som att jag har effekter i det vilket bara gjorde att det såg mer proffsigt utfört ut, tycker i alla fall jag.

 

När jag var klar med håret fick jag för mig att piffa naglarna också. Just för tillfället är det den perfekta längden och dagen till ära blev det mörk lila, min absoluta favoritfärg när det kommer till nagellack.

 

Hade tänkt åka till Mio idag och kolla möbler inför kommande piff av vardagsrummet för nu ska det äntligen bli av, omtapetseringen. Nu blev ju klockan nästan två och kände att, nej jag hoppar nog över det. Måste ju iväg och rösta idag också och så kommer min dotter snart hem. Det får helt enkelt bli en annan dag.

 

Men den som väntar på något gott....

 

 

Idag har jag varit hemma från jobbet. Känner mig riktigt krasslig med ont i halsen´, huvudvärk och känner mig sjukt trött. Känt mig halvdassig i veckan men i morse när jag vaknade kände jag att nej, det får nog bli hemmadag. Ändå är det precis som att jag får dåligt samvete för att jag är hemma, jättekonstigt. Velade innan jag ringde och sjukanmälde mig i morse och liksom dividerade med mig själv. Jag är helt enkelt inte uppfostrad med att vara hemma sådär hur som helst. När jag var yngre, ja ganska ung så ville jag liksom få bekräftelse på att det var ok att vara hemma och då ringde jag alltid till mamma. Sa mamma att det var ok att vara hemma, ja då hade jag gjort rätt val. Nu lever ju inte mamma längre och jag är gammal nog att fatta besluten själv. Nu är det min tur att vara det stödet åt min dotter. Vilket jag ju var i veckan då hon låg hemma sjuk ett par dagar. Hon var väldigt osäker själv och det blev jag som tog beslutet och sjukanmälde henne. Så sjukstuga här hos oss i veckan...o jag som hade tänkt ha en myshelg med lite härlig läsning, tända ljus, god mat och ett härligt glas rött. Just nu lockar det inte ett dugg så det blir nog till att bara försöka bli frisk istället.

 

 

 

 

Vaknade tidigt idag. Skönt. Solen skiner och det är en sådan där höstlik dag med dagg i gräset och ett lugn som ofta är på höstmornar. Det är den bästa tiden för mig som älskar höst eller i alla fall tidig höst. Att få tända ljus i mörkret på kvällen eller som nu vakna tidigt är underbart. På hösten brukar ett lugn sänka sig över mig och allt känns klarare på något vis. En bra tid för mig att starta nya projekt. 

 

Den här hösten hoppas jag på att få omtapetserat i vardagsrum och kök efter en lång väntan då jag valde tapet någon gång i april redan. När det är klart ska jag troligtvis köpa ny soffa och definitivt ett nytt soffbord. Hittade ett jättesnyggt på em möbler i våras med svart underrede i metall och en mörk grå granitskiva ovanpå. Inte jättebilligt men jag föll för det på en gång så då gäller det att slå till. Soffa däremot är svårt, den ska ju vara både snygg, bekväm och tåla en del. Tänker på när min dotter sitter i soffan och äter (när jag inte är hemma) eller om det skulle råka spillas något när man har gäster eller för den delen när jag själv klantar mig. Soffan ska också vara skön att ligga i, så att jag kan ligga där och läsa bok exempelvis.Hyfsat tidlös också eftersom en soffa ändå ska hålla sig i ett antal år...och så lagom dyr då också förstås. Den soffan jag har nu, en Ektorp från IKEA, har varit jättebra och snygg också för den delen men känns nedsutten och inte så bekväm längre. Ett stort plus för den soffan är ju att klädseln går att byta ut och att man dessutom kan tvätta klädseln vilket känns fräscht emellanåt. Så ja, soffa tål att tänkas på. 

 

Något annat som blir annorlunda i vardagsrummet är ju att jag vill ha in ett matbord där, ett runt matbord med några coola stolar. Om jag ska få plats med det gäller det att vara smart med placeringen av möblerna och att jag dessutom gör mig av med sånt jag inte behöver. Har ett skrivbord som jag nog måste sälja, tycker egentligen jättemycket om det men har helt enkelt inte plats för det...tyvärr. Så ja, det finns en del att tänka på och fixa med i höst, men det är ju roliga saker så det känns bara bra.