Morsdag
För den som inte uppfattat det ännu så är det mors dag idag. Min allra första som mor. Inte för att det händer något speciellt för mig idag eller så...men ändå. Min egen mor var med på stan igår och shoppade och då fick jag välja ut något själv som jag ville ha, som hon sedan köpte, från lillan...en fin tanke....så en present har jag fått och den tänkte jag öppna senare i eftermiddag när lillan o jag tar en eftermiddagsfika.
Trots att jag fått present o så kan jag inte hjälpa att jag verkligen känner mig som en ensamstående idag. Jag har väl inte så ont av att vara ensamstående rent allmänt för lillan o jag har det bra tillsammans, men vid sådana här "familjetillfällen" så känner jag mig verkligen ensam och ouppskattad av allt och alla. Okej, lillan uppskattar ju säkert mig som mamma, men än så länge är hon ju lite liten för att kunna uttrycka det i ord.
Lite extra irriterad och besviken blev jag kanske när lillans pappa så ivrigt påpekade att "vi firar väl inte morsdag eller hur?" ...Nä vi gör väl inte det sa jag, fast att jag ville skrika rakt ut att jag egentligen skulle behöva få lite uppskattning och uppmuntran, speciellt nu när jag känner mig nere och alldeles speciellt nu när vi haft de diskussionerna vi haft som tagit minst sagt all kraft jag har, eller hade. Jag förstår inte varför man tvunget måste påpeka att vi inte ska fira morsdag, jag hade ju ändå inte förväntat mig att få något från det hållet. Antagligen vill han väl bara försäkra sig om att jag ska förstå att han inte vill fira mig för antagligen tycker han väl inte att jag är värd det. Han kunde lika gärna ha skrikit rakt ut "JAG TYCKER DU ÄR EN SÅN JÄVLA DÅLIG MÄNNISKA SÅ DU ÄR INTE VÄRD ATT UPPSKATTAS, INTE ENS FÖR EN DAG". Förstår inte varför han var tvungen att ta upp frågan på bordet, så himla onödigt om man ändå inte vill fira!
Och jag är bara en mamma som faller för kommersialismens förföriska budskap...köp, köp, köp! Nädu tack, vem har sagt att det måste kosta pengar? Jag hade blivit lika nöjd för en bukett handplockade blommor, ett vänligt ord eller en god handling. Men varför ändra på ett vinnande koncept, jag ger och han tar...och kastar sedan skit.
Grattis på mors dag!
Trots att jag fått present o så kan jag inte hjälpa att jag verkligen känner mig som en ensamstående idag. Jag har väl inte så ont av att vara ensamstående rent allmänt för lillan o jag har det bra tillsammans, men vid sådana här "familjetillfällen" så känner jag mig verkligen ensam och ouppskattad av allt och alla. Okej, lillan uppskattar ju säkert mig som mamma, men än så länge är hon ju lite liten för att kunna uttrycka det i ord.
Lite extra irriterad och besviken blev jag kanske när lillans pappa så ivrigt påpekade att "vi firar väl inte morsdag eller hur?" ...Nä vi gör väl inte det sa jag, fast att jag ville skrika rakt ut att jag egentligen skulle behöva få lite uppskattning och uppmuntran, speciellt nu när jag känner mig nere och alldeles speciellt nu när vi haft de diskussionerna vi haft som tagit minst sagt all kraft jag har, eller hade. Jag förstår inte varför man tvunget måste påpeka att vi inte ska fira morsdag, jag hade ju ändå inte förväntat mig att få något från det hållet. Antagligen vill han väl bara försäkra sig om att jag ska förstå att han inte vill fira mig för antagligen tycker han väl inte att jag är värd det. Han kunde lika gärna ha skrikit rakt ut "JAG TYCKER DU ÄR EN SÅN JÄVLA DÅLIG MÄNNISKA SÅ DU ÄR INTE VÄRD ATT UPPSKATTAS, INTE ENS FÖR EN DAG". Förstår inte varför han var tvungen att ta upp frågan på bordet, så himla onödigt om man ändå inte vill fira!
Och jag är bara en mamma som faller för kommersialismens förföriska budskap...köp, köp, köp! Nädu tack, vem har sagt att det måste kosta pengar? Jag hade blivit lika nöjd för en bukett handplockade blommor, ett vänligt ord eller en god handling. Men varför ändra på ett vinnande koncept, jag ger och han tar...och kastar sedan skit.
Grattis på mors dag!
Kommentarer
Trackback
