Grupptryck och facebookträsk!
Jaha, så har jag då alltså fallit för grupptrycket. Jag har gett mig in i facebookträsket liksom så många andra. Fattar inte riktigt vad det är så speciellt med det annat än att man hittat ännu ett sätt att göra folk o fä beroende av nätet? Den senaste tidens tryck från nästan alla jag känner har fått sin tribut. Ni kan sluta fråga nu, jag finns där, jag finns DÄR....om ni kan hitta mig vill säga.
Intrycket efter registreringen igår var föga imponerande. Sökfunktionen är säkert kanonbra om du finns i USA eller så, men vill du söka efter särskillda namn på folk du känner som du vet befinner sig i det där förtrollande landet, är det näst intill omöjligt att hitta dem. Ja om du nu inte skulle råka ha ett fullständigt unikt namn förstås. Det tog mig minst en timma att hitta min kompis Fidden (ja han har ett riktigt namn, men jag nämner det inte här) och när jag väl hittat honom så blev det lixom....jaha, och nu? Fattar ingenting om någonting på det där stället så här långt. Men jag förstår att folk blir fast, det tar liksom flera timmar eller kanske dagar, veckor och kanske t om år innan man förstår sig på det hela och greppat allt. Men då ska man såklart inte finnas där, utan då ska man plötsligt befinna sig i någon annan comunity...
Jag tror jag börjar bli gammal! :-)
