Solisen fnular

I söndags bakade min dotter och jag lussekatter. Äntligen skulle man väl kunna säga med tanke på att jag lovat henne i ett par veckor att vi skulle göra det men hela tiden skjutit upp det av olika anledningar. Egentligen har väl lusten inte riktigt infunnit sig och jag är på ett väldans rastlöst och oroligt humör nu för tiden, ganska ledsen egentligen och vill ju som bekant helst inte fira jul över huvud taget. Men i söndags hände det alltså, vi bakade våra lussebullar.

 

Egentliga anledningen till att jag fick tummen ur och satte igång baket som utlovat var ju att jag hade en hemlig plan. Planen gick ut på att jag skulle ta ledigt på luciadagens morgon och fixa lite lussemys framför SVT:s luciamorgon som i år sändes från Varbergs Fästning, min hemstad alltså.

 

Sagt och gjort, upp tidigt på morgonen för att duscha och göra mig iordning för dagen och därefter fixa frukosten så tyst som jag bara kunde för att inte väcka den lilla sötnosen. När jag var klar och hade dukat upp frukosten med tomtegröt, skinkmackor med vörtbröd, färskpressad apelsinjuice och självklart var sin lussekatt framför TV:n gick jag för att väcka henne lagom till kl 7. Upp o hoppa sa jag ganska bestämt och sa att hon måste skynda sig upp och komma och kolla på en grej i vardagsrummet. Yrvaket rusade hon upp och blev riktigt förvånad när hon såg frukosten och tända ljus och TV:n där luciamorgon precis inleddes. En riktigt lyckad och mysig morgon tillsammans måste jag säga. Det är hon verkligen värd med tanke på hur totalt jättetråkig jag varit senaste tiden. Känns gott i mammahjärtat att åtminstone ha skapat ETT mysigt minne den här julen.

 

Nu återstår att se huruvida jag kommer att skapa något mer minnesvärt innan året är över...ett steg i taget...