Solisen fnular

Det där med att vara bestämd i olika lägen kan vara ganska så knepigt. Det handlar ju lite om att vara både konsekvent och att stå upp för det man tror på till hundra procent. Allra svårast är det nog att stå upp för sig själv, att vara bestämd och framför allt ärlig mot sig själv...utan att för den skull vara elak mot det egna jaget.

 

Jag är nog ganska hård mot mig själv, har lätt för att straffa mig själv antingen jag förtjänar det eller inte. Hänger säkert ihop med den där självkänslan som tycks saknas. Självförtroende har jag å andra sidan men det håller ju inte hela vägen ut när man inte har någon självkänsla. Därför pågår det nästan alltid någon slags inre strid mellan att tro eller inte tro på sig själv, fullt ut. Utåt sett verkar människor uppfatta mig som en självsäker, utåtriktad person som tar för mig av livet, vilket jag på sätt och vis också gör. Medans den inre känslan är känslan av misslyckande, kanske på de höga kraven jag ställer på mig själv, att inte vara värd någonting och att jag inte är en person man gillar...egentligen.

 

Hur hanterar man en sådan här inre konflikt? Ska man ens försöka eller blir jag en dryg och självgod person om det inre matchade den yttre upplevelsen? Själv tycks jag lägga hinder i min egen väg, krångla till livet mer än jag egentligen behöver. Gör jag det då, på ett slags undermedvetet sätt? För mig är det ofta så att när något börjar gå riktigt bra, när man känner att något positivt är på gång, ja då blir jag nästan lite...orolig på insidan och helt plötsligt gör jag tokiga saker, säger konstigheter och beter mig på ett sånt sätt att jag verkar sabba för mig själv. Är det så att jag hindrar mig själv hela tiden från att faktiskt komma till ro, våga tro på mig själv och emellanåt ge mig själv en klapp på axeln? ...Eller framför allt...låta människor komma nära, att faktiskt våga tro på att de faktiskt gillar mig för den jag verkligen är? Är det egentligen på det viset att det är JAG som inte gillar MIG SJÄLV? Är det egentligen det som är själva kärnan, roten till det onda?

 

Hur som helst, jag har en hel del saker jag behöver bestämma mig för...

 

- Älska mig själv, inte för den jag vill vara utan för den jag faktiskt är

- Bli den jag vill vara, genom att vara snäll mot mig själv

- Leva livet som jag vill, inte som andra tycker att man borde

- Våga tro på att jag också är värd att älska och inte nöja mig med något mindre än det

...och en hel del annat också...och som jag avslutade ett annat inlägg med...

 

Jag vill, jag kan och jag ska...ska bara bestämma mig!