Solisen fnular

Körsång, ja det är sånt som jag pysslar med bland annat på min fritid. Började förra våren efter att ha blivit tillfrågad av svägerskan om jag ville hänga på. Ja varför inte tänkte jag, jag som inte sjungit i kör sedan grundskolan om man bortser från skönsången i bilen när jag kör själv då såklart, tänkte att javisst det kan väl vara kul. Första gången fick jag nästan panik redan vid första frågan när körledaren undrade om jag var sopran eller alt. Vadå sopran eller alt, vad är det tänkte jag och såg förmodligen ut som ett levande frågetecken. Vi kom fram till att jag nog är allt eftersom jag inte fixar att sjunga de höga tonerna särskilt bra. En alt är alltså den som sjunger en lite lägre tonart och därmed också ofta en svårare stämma medans sopranerna är de som sjunger höga noter och oftast på melodin. När vi väl konstaterade detta så kom nästa panikkänsla när vi kastade oss direkt in i övningen. Jag som inte läst noter sedan...ja högstadiet någon gång hade fullt upp med att kolla på vad/hur vi skulle sjunga. Man kan säga att det inte gick direkt bra och jag var väldigt nära på att ge upp...men fortsatte ändå och på något vis har jag hankat mig fram och känner nu att jag klarar mig hyfsat bra även om det fortfarande finns en hel del förbättringspotential. Det där med att läsa noter går sådär, kan väl läsa hyfsat men har inte koll på alla krumelurer så jag litar på örat istället. Dessutom måste jag bara släppa lite på den sjuka fixeringen vid om jag sjunger falskt eller inte och våga sjunga ut. Våga lita på att jag faktiskt kan.

 

Det här med körsång kan ju för en utomstående låta som något oerhört tråkigt. Men där måste jag rätta var och en och säga att det är både avkopplande och kul. Man mår bra av att sjunga och den en och en halv timman vi övar i veckan kräver fullständig koncentration och det finns inte en chans att du hinner tänka på jobb eller något annat heller för den delen. Det blir som en rensning av huvudet och alla tankar, i alla fall för en liten stund och det är oerhört skönt.

 

Idag sjöng vi i kyrkan på högmässa och efter veckans knackiga övning gick det faktiskt riktigt bra. Till och med en låt som jag tidigare inte lyckats få till i stämman så jag känner mig nöjd. För en gångs skull kände jag mig faktiskt nervös, brukar inte göra det men idag hade jag fjärilar i magen. Det var kanske det som gjorde att man skärpte till sig och fick till det.

 

Nu sitter jag på...JOBBET...igen. Tog en sväng hit när jag ändå var ute och körde. Passade på att fixa till min ledighetsansökan till höstlovet som jag glömt att göra tidigare. Jag har bestämt mig för att vara ledig tre dagar, om jag får det beviljat vill säga. Nu har jag satt som mål att jag ska ta det där snacket med HAN ni vet innan dess så att jag kan smälta det de där dagarna och slippa grubbla på det. Eller så blir det ännu mera grubblerier efter att jag sagt det jag vill...om jag får sagt det på det sättet som jag tänkt. Hu vad nervös jag är!!