Solisen fnular

Året går mot sitt slut. Det har varit ett år fyllt med sorg, ilska, frustration och rädsla. Ett riktigt skitår om ni frågar mig som också slitit hårt på själen och tagit oerhört mycket energi, faktiskt det värsta hitintills för min del måste jag säga. Det känns skönt att få stänga dörren om 2017 och få gå in i ett nytt år med allt vad det kan föra med sig. Jag hoppas att det för med sig lite mer glädje, livslust och positiva händelser som ger ljuva minnen och på något sätt kan mildra de djupa sår som 2017 skapat. Mest av allt önskar jag mig lugn och ro. Lugn och ro i livet men också framför allt i själen.

 

 Förra året vid den här tiden kände jag en viss hoppfullhet inför det stundande året. I år känner jag inte riktigt samma hoppfullhet utan känner mig mest ledsen...på allt! Tror aldrig att jag varit så ledsen eller förresten, jag tror inte jag vet att jag aldrig tidigare varit så här ledsen och aldrig under så lång tid. Förra året valde jag att fira in det nya året ensam för att jag kände att jag för mig själv ville avsluta 2016 och ta nya hoppfulla tag på 2017. I år väljer jag att vara hemma själv för att jag helt enkelt inte orkar fira alls. Jag är helt enkelt för trött och ledsen att jag inte vill förpesta andras glädje med min egen sorgsenhet. Det är en stor skillnad, jättestor skillnad och vid närmare eftertanke borde jag kanske bli lite orolig för mig själv, vart är jag på väg liksom?