Solisen fnular

Nu får nog tiden gå fort tycker jag. Verkligen läääängtar tills vi har flyttat o jag kanske kan återfå mitt normala jag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden för jag är disträ som aldrig förr och trött som få och allmänt förvirrad.

Igår var en hejdlös dag som började redan tidigt. Lillan vaknade vid 6-snåret och skulle naturligtvis inte somna om. Att jag, hennes mor, knappast sovit en blund den natten på grund av grannens dundrande musik, varvat med lillan som vaknade och ville ha nappen som hamnat under ryggen...ovanför huvudet...you name it, spelade absolut ingen som helst roll.

Ok, upp o hoppa framåt halv sju och väl uppe tänkte jag att vi kanske kunde komma ut på stan tidigt den här dagen o handla innan det blir för mycket folk. Mitt i duschen ringer min bror och frågar om vi inte ska komma ner till huset vid lunch o kolla lite och sedan åka o välja färg/tapeter till väggar o så. Visst sa jag, gärna! Bara jag hinner ge lillan sin lunch så åker vi sedan. Så långt så lugnt. När lillan o jag piffat oss så kom vi faktiskt ut på stan strax före kl 10 och det är sannerligen ovanligt. Gick en sväng till gallerian för att inhandla ett set med underkläder som jag spanat in och väl där springer jag på min kompis A med lille O som är nere i veckan o hälsar på från (hmm...blandar ihop städer men tror att det är...) Västerås. Vi pratade en liten stund och det slutade med att vi bestämde oss för att ta en fika eftersom vi ju ses väldigt sällan. Gott om tid som jag trodde att vi hade så tyckte jag att det var en bra idé. Svisch sa det sen o så var klockan halv tolv!!! ...o brodern skulle hämta upp lillan o mig kl 12.30 ungefär...shit! Jag som dessutom skulle handla. Nåväl, det var bara att pinna på till kvantum o handla i en rasande fart och vi var faktiskt hemma strax efter tolv vilket jag tycker är ganska bra jobbat (sen att jag glömde hälften av det jag skulle kompletteringshandla, eftersom jag glömde massa saker sist jag var där, hör kanske inte till saken...eller gör det kanske det?).

Väl nere i huset så gick jag runt o kollade och....ja det känns helt overkligt att vi ska flytta in om två veckor. Badrummet hade inte ens ett golv ännu!!! Jaja...vi får bo i brorsans del av huset o leva lite primitivt ett tag tills vår del är färdig..blir jobbigt men man får väl lön för mödan sedan kan jag tänka. Hur som helst..åkte iväg för att kolla tapeter o köpa färg och när vi är i butiken så ringer min mobil. Det var lillans pappa som ringde o jag hann knappast säga mer än hej innan min dumma mobil bara dog (ska aldrig ha en ericson igen, tacka vet jag nokia!). När jag skulle slå på den igen så ska man ju knappa in koden...o ja...jag fick hjärnsläpp o glömde vilken kod jag har...o i all hast så knappade jag dessutom in fel kod TRE gånger...o vips så kunde jag inte använda den mobilen igen. Tydligen ska man kunna låsa upp den med puk-koden, men vem vet var den finns? ...speciellt inte i den röran jag har nu med alla flyttkartonger o grejer *SUCK*.

Vad jag ville säga med det var att jag är totalt väck nu för tiden. Händelsen med mobilen är bara en i raden av märkliga saker jag gjort den senaste tiden, som typ...slängt besticken i skräppåsen istället för i diskhon (flera gånger!!)...hällt ut det färdigbryggda kaffet i slasken istället för att hälla det i muggen och flertalet gånger varit på väg att ställa smöret i frysen istället för kylen. Är det här resultatet av utarbetning eller brist på sömn...eller kanske båda delar? Stress över flytten kanske?

Nä nu ska jag gå o mumsa i mig en bit rabarberpaj som står o väntar i köket (om jag nu inte slänger den i soppåsen också?!).