Sju års olycka!
Ja just precis, 7 års olycka drog lillan o jag på oss idag. Min favoritspegel och enda helfigurspegeln jag har gick i kras idag. Det var väl bara väntat kanske med tanke på att lillan tjongat in i den ett antal gånger med gåstolen, för den är ju SÅ intressant :-) Tur är väl att ingen av oss skadades, både lillan o jag kunde ju faktiskt ha fått den i huvudet. Hur som helst så känns det lite sorgligt att den inte finns längre för jag gillade verkligen den (en låååång o smal spegel med svart ram). Nåväl, en anledning till att få köpa nytt är ju faktiskt också trevligt ibland.
Har föresten landat i 80-talet nu ikväll. Rensade ur ett par lådor och blev förvånad över saker jag hittade där, saker som jag trodde att jag redan slängt. Massor av vykort som man fått genom åren, de flesta var faktiskt från slutet på 80- och början på 90-talet och jösses va kul man hade då. Läste några av dem o mindes tillbaka till den härliga tiden. Några var från familjen i USA som jag jobbade hos i något år...blev alldeles rörd när jag läste "I love you Milla, I love you very much"...som barnen skrivit till mig, önskade mig faktiskt tillbaka till den tiden för en sekund. Allt var så sorglöst då...eller inte. Bara hjärnan som spökar lite och bara minns de roliga sakerna. Hittade ett block också där jag skrivit några kladder på brev som jag sedan skickade hem till familj o vänner när jag bodde i USA och det är helt otroligt egentligen hur man tänkte då. Inte alls på samma sätt som nu. Kanske det som kallas utveckling :-) Föresten så skissade jag mycket på den tiden, ritade en hel del i block (ja allt jag kom över faktiskt) och skrev ner tankar o så och det är otroligt att jag lyckas minnas när, var och hur jag gjorde det när jag bläddrade igenom teckningarna och läste tankarna.
Ska försöka ta mig tillbaka till år 2006 nu och den väntande sängen som ser otroligt inbjudande ut. Men först ska jag klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt slängt en hel del sentimentala minnen som jag sparat på i evigheters evigheter, känns som att ha gjort sig av med en del av mig själv på nåt sätt.
- "Himla stolt över dig idag som kastat så mycket saker. Bra jobbat Camilla! ...and keep up the good work"
Har föresten landat i 80-talet nu ikväll. Rensade ur ett par lådor och blev förvånad över saker jag hittade där, saker som jag trodde att jag redan slängt. Massor av vykort som man fått genom åren, de flesta var faktiskt från slutet på 80- och början på 90-talet och jösses va kul man hade då. Läste några av dem o mindes tillbaka till den härliga tiden. Några var från familjen i USA som jag jobbade hos i något år...blev alldeles rörd när jag läste "I love you Milla, I love you very much"...som barnen skrivit till mig, önskade mig faktiskt tillbaka till den tiden för en sekund. Allt var så sorglöst då...eller inte. Bara hjärnan som spökar lite och bara minns de roliga sakerna. Hittade ett block också där jag skrivit några kladder på brev som jag sedan skickade hem till familj o vänner när jag bodde i USA och det är helt otroligt egentligen hur man tänkte då. Inte alls på samma sätt som nu. Kanske det som kallas utveckling :-) Föresten så skissade jag mycket på den tiden, ritade en hel del i block (ja allt jag kom över faktiskt) och skrev ner tankar o så och det är otroligt att jag lyckas minnas när, var och hur jag gjorde det när jag bläddrade igenom teckningarna och läste tankarna.
Ska försöka ta mig tillbaka till år 2006 nu och den väntande sängen som ser otroligt inbjudande ut. Men först ska jag klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt slängt en hel del sentimentala minnen som jag sparat på i evigheters evigheter, känns som att ha gjort sig av med en del av mig själv på nåt sätt.
- "Himla stolt över dig idag som kastat så mycket saker. Bra jobbat Camilla! ...and keep up the good work"
Kommentarer
Trackback
