Solisen fnular

Fick ett samtal från lillans pappa för en stund sedan och nu är jag helt chockad och exalterad samtidigt. Nu har han äntligen bestämt sig för att det är ok för lillan o träffa sin farmor o farfar. Jo det är sant, hon har inte fått träffa dem tidigare hur märkligt det än kan låta. Men nu har det alltså äntligen blivit dags. Han ville att jag skulle fundera några dagar på hur jag vill att det ska gå till och så diskuterar vi det när han kommer hit nästa gång, vilket troligtvis bli på fredag. Det där med att fundera behöver jag egentligen inte, har funderat tillräckligt på det känns det som. Jag kan tänka mig att träffa dem under i princip vilka konstallationer som helst, bara det blir AAAAV!

Verkar föresten som att det har hänt mycket hos M rent känslomässigt sista tiden. Verkar ha tagit skruv när pratade med honom om hur jag kände. Först albumet och nu detta...hur ska det här sluta? ;-) Håller tummarna för att allt går bra och att vi slipper bakslag efter det här, jag känner mig hur som helst positiv.

På tal om något helt annat...När jag var o handlade tidigare idag så sprang jag på läkaren som förlöste mig med snitt i somras. Kunde nästan inte hålla mig för skratt när jag tänkte på att jag drömt om honom alldeles nyss. Var på vippen att säga nåt till honom, sådär lite på skämt...men innan jag skulle förlösas så hade jag en (mar)dröm om honom som jag berättade om för honom så jag vågade inte eftersom jag därmed skulle riskera att bli totalt idiotförklarad :-D Den gången drömde jag att han var praktikant. Tokigt.