På väg tillbaka?

Hej o hå vad det var längesedan jag skrev här. Inte för att jag inte velat, men av någon anledning gick luften ur mig under flytten. Har tänkt att skriva flera gånger...men när lillan har lagt sig och somnat och när jag så småningom dessutom fått lite mat i mig så har jag helt enkelt inte orkat. Det har hänt mer än en gång, till mitt stora förtret, att jag somnat i soffan vid...ja sisådär 8-tiden på kvällen och missat allt vad tv heter (om man nu kan missa nåt när man numera är begränsad till kanalerna 1, 2 och 4:a). Ibland kan jag bli ganska trött på att vara så trött och att inte ens orka kolla på en deckare som slutar kl 21...en LÖRDAG! Men så är det kanske att vara småbarnsförälder...eller för den delen ensamstående. Men jag klagar inte, finns de som har det värre.

Flytten då? Jodå, själva flytten i sig gick riktigt bra och jag fick mycket hjälp både på själva flyttdagen och med flyttstäd. Själv kände jag mig mest i vägen och allmänt förvirrad, tappade minnet och det enda jag kunde fokusera på (och tur var väl det) var lillan och hennes välmående. Vad jag däremot inte var förberedd på var hur jobbigt det skulle bli sen, när vi väl var på plats.

Den delen av huset där lillan o jag ska bo är inte färdig och det i sin tur innebär en hel massa saker som jag inte riktigt tänkt på innan. Dels så är det ju det här med att bo i något som inte är ens eget. Att bo och använda någon annans saker är väl ok å ena sidan....men är ganska påfrestande i längden. För det är ju så, att det är ju trots allt inte ens egna saker. Jag kan inte hjälpa det, men jag blir väldigt orolig i kroppen av att bo i något som mest kan liknas vid ett kaos. Just nu står nämligen mina möbler bland någon annans möbler och ouppackade lådor upp till taket, att försöka hitta något är som att ge sig på att leta efter en nål i en höstack. Dessutom har jag total blackout och minns inte vad jag lagt i vilka lådor, trots att jag skrivit på varenda låda (snacka om att ha varit sönderstressad under packningen?!?). Jag har fått göra små gångar till lillan och mig för att vi ska kunna ta oss fram i röran. Skötbordet står i ett rum där jag inte har tillgång till vatten och jag är tvungen att använda våtservetter med kemikalier som man inte vill använda egentligen till att torka lillan i rumpan med när jag bytar blöja. Köket ja...där står massor av lådor med mina matvaror på golvet i en enda röra och just för tillfället luktar det död mus där (vilket kanske kan bero på att vi var tvungna att lägga ut gift under diskbänken eftersom mössen hade fest där). Bara att blåsa håret är ett helt projekt och hur kul är det egentligen att se sig själv i spegeln med grodperspektiv, kan faktiskt göra vem som helst less på sig själv. Men för rättvisans skull kanske jag ska nämna att sovrummet faktiskt är färdigt...eller ja...det ska ju bli lillans eget sovrum till sommaren då jag ska flytta in i mitt...men just nu fungerar det fint som sovrum till oss båda.

Allt det här kanske låter löjligt och som ett mindre problem för en del...men lägg då till att jag de senaste veckorna fått minimal sömn då lillan haft förkylning och sovit ganska dåligt. Inte helt lätt att få någon sömn när man har en liten som ligger o sparkas, nyps o rivs bredvid sig....eller vad sägs om det här? ..i morse vaknade jag av att lillan hade sina fingrar upp i min näsa...mysigt...eller inte...iaf inte kl 05.30.
Ok ok...jag ska sluta beklaga mig. Jag vet ju att det kommer att bli hur fint som helst när nya köket o badrummet o allt det andra är klart. Men det är lite svårt att se det positiva när man inte ser ett slut på det vi bor i nu, kan helt enkelt inte hjälpas :-)

Men annars är väl allt bara hur fint som helst. Vi har blivit med katt t ex....en bonus som följde med huset kan man säga. Dessutom ingår morgontidningen i hyran. Bil är också en bonus som följde med beslutet att flytta ut på landet och det är inte fel. Att ha bytt ljudet av lastbilars brummande tidiga mornar mot fågelkvitter ångrar jag inte en sekund!

Berättade jag föresten om den härliga födelsedagen jag hade? Jasså inte...Men i så fall kan jag berätta att jag vaknade upp för att upptäcka att vattnet frusit i ledningarna och därmed saknades vatten...ja fram tills på eftermiddagen någon gång. Men då var det emellertid försent för mig att fira och för att ta mig en dusch. Nåväl, blir väl fler födelsedagar o vad är föresten 37 för ett nummer att fira?

Men men....nu har det dock börjat hända saker med renoveringen och man kan se att det nog faktiskt kan bli ett slut på det hela...så har jag tur kanske lillan o jag kan flytta in på riktigt till april...eller nåt. Tills dess är det bara att hoppas på att våren behagar dyka upp (och att jag inte fått ett mentalt sammanbrott) så att jag kan sätta igång med mitt projekt "trädgårdsodling"...och att vi kan få börja njuta på riktigt av livet på landet. Förhoppningsvis ska jag lyckas få lite ork till att skriva här också och kanske t om lyckas fixa till bredband här så att man slipper sitta uppkopplad på modem. Någon som har något företag att rekomendera föresten?

Nämen OJ...klockan är snart elva o jag är VAKEN!!! ...Nog bäst att knyta sig  nu utifall att lillan vaknar i natt igen o ska sova bredvid mig...jag behöver min skönhetssömn (ja det ska gudarna veta att jag gör, ser ut som ett helt skatbo för tillfället).

Godnatt gott folk!

Ps. Idag fyller min lilla tjej 8 månader minsann! ...tiden rinner iväg! ds.

Kommentarer
Postat av: a.

jag har hittat klänningen!

2006-03-21 @ 08:12:56
Postat av: Solisen

Va kul! Då kanske vi kan ta det när vi ses på lördag? Ska bli väldans trevligt att ses...kommer f tro?

2006-03-21 @ 11:01:50
URL: http://solisen.webblogg.se
Postat av: f

låter som att när våren verkligen kommer, så kommer ni ha det helt underbart. Bara att försöka härda ut fram tills dess, ska jag också försöka göra (den traditionella vårhuvudvärken har kommit hit)

Siktar för övrigt på att fika i sommar istället, lär behövas en del kaffebröd efter min cykeltur :)

Får väl passa på att gratulera också, eftersom jag uppenbarligen inte lärt mig att komma ihåg födelsedagar. Förra veckan ringde exempelvis pappa och tyckte att jag skulle sjunga för honom, varpå jag skrattade och undrade varför då. Pinsamt.

Så grattis till alla tjejer straxt utanför varberg som läser detta och känner sig träffade :)

2006-03-22 @ 16:20:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0