Solisen fnular

....Min dotter! Ja det är faktiskt sant. I natt är första natten sedan hon föddes som jag spenderat utan henne och första natten som hon sov hos sin pappa. Det känns oerhört märkligt. Den första känslan är tomhet, känns väldigt tomt här och en konstig känsla att vakna utan att behöva gå upp och dessutom få gå upp när man själv vill och inte i tidiga ottan som jag brukar. Det känns både lite skönt och läskigt att vara själv hemma och jag har redan börjat räkna ner tills hon kommer hem igen (i kväll vid 17-18-tiden).

Igår eftermiddag efter att M hämtat den lilla, satte jag igång att fixa med gardinerna i vardagsrummet. Något som jag tänkt göra i flera veckor utan att det blivit av. Jag blev riktigt nöjd måste jag säga, speciellt efter att jag fick lagt på nya mattan och nya kuddar i soffan. Känns sådär härligt höstigt mysigt med tända ljus. Precis när jag var klar fick jag ett sms från M där han skrev att den lilla sov gott och att allt gått bra. Kändes skönt att få det meddelandet, precis som om han visste att jag behövde veta. Det är ju inte det att jag tror att det inte skulle gå bra eller att hon inte vill vara hos honom, det är bara jag som får lite sådär ångest för att jag inte är med och kan försäkra mig själv om att hon inte är ledsen eller orolig eller så. Äsch, det är ju inte det heller egentligen för jag tror inte att hon är så ledsen när hon är hos sin älskade pappa, det är helt enkelt jag som har svårt att släppa taget om det finaste jag har, min älskade dotter! Hon har ju alltid varit hos mig och så vill man ju egentligen ha det alltid även om man vet att det ju inte funkar så i verkliga livet. Man kan kanske inte tro det, men det var faktiskt mitt eget förslag att hon skulle sova över hos honom. Jag ville liksom ge honom det, för det är han värd, M alltså. Vi har verkligen kommit en lång väg efter en start som kunde fått vem som helst att gå under.

Kom föresten på mig själv igår kväll med att sänka TV:n lite då och då, så som jag gör ibland när Julia ligger o sover för att jag ska höra så att hon inte vaknat eller så. När jag kom på mig själv så höjde jag faktiskt TV:n lite extra, bara för att jag kunde det. Stannade uppe extra länge också eftersom jag visste att jag kunde sova så länge jag ville idag :-) Vaknade föresten ett par gånger sådär riktigt tidigt, vilket antagligen berodde på att jag brukar vakna så tidigt när J är här. Kanske var det så att hon faktiskt vaknade samtidigt fast hos M? Måste fråga när han kommer.

Usch, jag kan inte sluta prata om det. Det är verkligen en märklig känsla att ha varit borta från J så här länge. Att kunna sitta o äta frukost så här sent och så länge och dessutom blogga under tiden är något som jag aldrig kunnat göra sedan hon kom. Saknar hennes sällskap och finurliga kommentarer på allt och inget. Saknar att vi inte haft söndagsmorgonen ihop i soffan när vi myst tillsammans samtidigt som vi kollat på hennes favoritprogram "Dora utforskaren" på TV:n. Saknar tassandet av tår när hon springer o hämtar en en bok som vi ska läsa....Ja det är tur att hon kommer hem idag. Måste bara hitta på något najs att göra för mig själv idag också. Ska nog bara skrota omkring i mysbyxor, läsa drömhem och trädgårds stora julnummer som jag köpte häromdagen eller kanske läsa klart boken eller kanske alltihop :-) Fundera lite på något julpyssel att göra kan jag ju också göra eller nåt helt annat. Jag ska hur som helst bara göra saker som jag tycker är kul idag, inget annat, bara mys hela dagen. Sedan blir det nog till att göra middag tills M kommer tillbaka med J igen...så det finns nog tillräckligt för mig att distrahera mig själv med...om inte annat så får jag väl sätta mig ner o blogga heeeeeeeeela dagen.