Solisen fnular

Jag vet varken ut eller in just nu och jag blir så himla ledsen för att allting alltid bara ska strula. Vet inte varför allting blir så himla fel för mig, vad är det jag gör/säger/tycker som är så himla galet? Det här med familje- eller egentligen alla relationer är aldrig helt lätt. Men nu känner jag att jag börjar få nog. Varför ska jag bli överkörd och tillplattad hela tiden, varför kan ingen lyssna på det jag har att säga och vad  är det för fel med ödmjukhet och att kompromissa?

Igår slängde min mamma ur sig att hon pratat med min bror (han som äger huset vi bor i) och han hade sagt att de nog inte skulle komma ner hit och fira jul (de bor i Uppsala till vardags) för att som hon sa "Camilla inte verkar vilja det"...  ?   .......VA? Jag vet nog var det där utmynnar från. Det var nämligen så att när min andra bror med familj var nere i höstas och hälsade på (för att de skulle delta i ett bröllop, de bor i Sthlm till vardags) så kom julen på tal. I år har (hade?) de tänkt fira här nere allihop, inklusive några svärföräldrar o så. Jag råkade säga att jag kanske inte såg fram emot det lika mycket som dem eftersom jag av erfarenhet vet att de inte visar någon som helst hänsyn till att jag faktiskt bor här och att det är mitt hem som alla bor i. Det stökas ner, läggs prylar överallt och pratas ovanför mitt huvud och så fort jag påtalar något (för allas trevnad) så får jag en svordom tillbaka eller något spydigt i stil med att jag minsann kan göra allt själv (ungefär som ett hembiträde eller nåt, trots att ingen ens frågat eller informerat att de kommer på besök), känner mig behandlad som en jobbig inneboende i mitt eget hem. Är det så himla konstigt att jag kanske inte ser fram emot besök när det blir på det viset? Är det för mycket begärt att man åtminstonde frågar hur jag skulle vilja ha det eller hur jag brukar göra på julafton t ex? Är det verkligen för mycket begärt, i mitt eget hem? Tydligen. Det har t om hamnat på den nivån att om jag ens föreslår något som vi ev skulle kunna äta till middag eller så, så förkastas det om det ens är någon som tar en notis om att jag faktiskt hade något att säga. Oftast ignoreras jag helt o hållet förutom om det är något negativt, då kan man kasta skit eller slänga ur sig något så okonstruktivt som "ja nu är du precis som morsan", som känns så himla förnedrande. Jag är inte alls som hon och om de tror det så visar det bara på hur lite de känner mig om de ens känner mig alls. Vad ska jag göra? Hur handskas man med sånt här?

Jag försökte säga ifrån i somras men det var ingen som lyssnade eller tyckte att jag hade något viktigt att säga utan de tycker att det är självklart att de bara dyker upp här utan att ringa i förväg o tala om att de kommer och att de ska stanna i ett par månader. De tycker att det är helt ok att bjuda in egna kompisar hit utan att kolla med mig först om kanske jag hade några egna planer eller så. Fattar ni, jag sa till i somras att "ni kan väl fråga mig eller åtminstonde informera mig om att ni bjudit in kompisar på middag/fika så att jag vet"...till svar får jag "varför då?" ...Är det normalt? Att de kommer o använder mitt kök, badrum o vardagsrum utan att visa någon som helst hänsyn eller respekt för att det är i MITT (så kallade) HEM. Jag har ingenstans att ta vägen när de är här, jag har inte en chans att föra ett privat samtal med någon eller få någon som helst egen tid. Är det så j-la konstigt att jag kanske inte JUBLAR när de säger att de ska vara här över julen?

Självklart vill jag fira med familjen och de får mer än gärna vara här egentligen, men inte med den attityden! Jag ska inte behöva känna mig överkörd o tassa på tå i något som ska föreställa mitt hem. Varför är det så JÄVLA (ursäkta språket, jag svär sällan men nu  kunde jag helt enkelt inte låta bli) svårt att sätta sig ner o KOMMUNICERA, LYSSNA och KOMPROMISSA???  Eftersom de verkar ha bestämt sig för att vara tjurskalliga i jul  och inte ens diskutera eller prata med mig om saken så innebär det ju att de inte vill gå med på ovanstående och jag tycker att det är skit! Faktiskt.

Finns hur mycket som helst att säga om det här (det mesta av dagens dravvel är nog förvirrande för alla utom de som är någorlunda insatta) och jag kommer med största säkerhet att återkomma till ämnet, men nu orkar jag inte skriva mer om det för idag. Var bara tvungen att spy lite galla en stund, få ur mig lite ilska och frustration. Förlåt.