Solisen fnular

När jag nu bestämde mig för att plocka upp och damma av bloggandet igen funderade jag på om jag skulle byta ut citatet som jag haft under mitt bloggnamn. Jag bestämde mig dock för att behålla det för det kunde egentligen inte vara mer aktuellt. "Gud måste varit hög när han skissade upp ditt öde", ja det var så han sa, min kompis Fidden. Klok kille. Han kunde inte haft mer rätt, det var liksom huvudet på spiken på något sätt.

 

Ibland känns hela livet som en enda stor käftsmäll, lite som att "du ska inte tro att du kan vara lycklig för då kastar jag olycka på dig". Varför ska den röda tråden i mitt liv bestå av tråkigheter? Ja nu vet jag ju att jag har bra saker i livet också såklart, inte minst min älskade dotter. Jag har ett bra jobb, även om det är krävande och att det är svårt att vara ledig så älskar jag det. Har ett några få riktigt bra vänner, några sedan långt tillbaka och en alldeles ny vän, som känns som en gammal som man kan skratta och gråta med. Har en bra familj med syskon och nu bara en förälder. Jag har ett hem jag trivs i även om längtan efter eget hus är stor. Och ja...ja jag vet att jag borde vara otroooligt tacksam för det jag har, men det är jag, tro mig!

 

Men ändå...det känns som livet är en stor fet käftsmäll hela tiden. Varje gång jag kravlat mig upp ur eländet och tror att det ska ordna sig...ja jag kanske till och med känner mig en aningens lycklig. Ja då kommer den, smockan, som smäller till som om den vill trycka till allt vad den orkar tills man ligger ner och undrar vad som hände!?! Som t ex det här med relationer alltså, vad är problemet? Kan någon tala om för mig varför det alltid går åt skogen? Vad gör jag för fel? Eller varför träffar jag bara människor som gör mig illa på ett eller annat sätt...det är så förbannat orättvist. Det måste ju vara något jag gör eller som jag utstrålar som gör att "fel" människor dras till mig...eller att jag har helt defekta antenner som är riktade åt helt fel håll, född sån kanske?

 

Ta det här med bilen också...köper en urtjusig bil, känner mig jättestolt för det. För mig är det inte en statussymbol utan mer friheten att kunna åka vart jag vill, när jag vill utan att vara orolig. Okej, lite sådär "haha, jag kan visst" är det kanske också, men bara för att så många sagt att jag aldrig kommer att ha råd eller att jag borde ha en liten mini mini bil för jag är ju ändå bara ensam...Ja lång näsa åt dem! Jag vill inte ha en yttepytteliten bil bara för att jag råkar vara singel med barn. Nej jag vill ha något jag verkligen vill ha, en säker bil där jag kan lasta in saker i...för ja just det, jag är ju ENSAM *suck*. Anyway...nu var jag ju så glad och stolt att jag lyckats spara till något jag verkligen ville ha (och faktiskt behövde också) men det är klart...jag var väl FÖR glad för den där så varför inte slänga in ett dödsfall...ja så får det bli! Käftsmäll! En rak höger!

 

Frågan är väl hur länge man orkar egentligen? När ska mitt liv vända? Jag försöker göra bra saker för världen, vara en bra mamma, vän, syster, dotter, kollega, äter så mycket ekologiskt som jag kan, försöker tänka på miljön ...men för vad då? Käftsmäll hit och käftsmäll dit, är det konstigt att jag blir deppig? Jag vill också ha lite lugn och ro i livet, kunna landa, känna mig trygg och älskad...men det är väl för mycket begärt antar jag. Jag kan helt enkelt inte begära sådär mycket av livet, inte ens för en liten stund. 

 

Nu låter jag som värsta gnällspiken, men det är min blogg och jag får gnälla hur mycket jag vill ;-) Nä skämt åsido...Till och med min omgivning börjar tycka att jag fått mer än min beskärda del av olycka i livet. Gick i samma klass som en tjej som hade författardrömmar och som efter att vi känt varandra ett kort tag sa "C får jag skriva en bok om ditt liv, det är helt otroligt"...det säger ju en del...och det är snart 20 år sedan, har ju hänt en hel del efter det liksom. Kanske jag som ska skriva en bok om mitt liv, alla tokiga och galna, oväntade saker som hänt eller som jag råkat ut för? Är det då det vänder? När jag skriver boken? ...eller böckerna! Finns stoff till en hel serie!

 

Tror jag kör med bloggen istället...just nu i alla fall.