Solisen fnular

Jaha...hur går det nu då? Med livet, jobbet och allt annat? Jag säger som så här, det går upp och det går ner...och sedan lite upp igen...och ner...och...ja ni fattar. Känner inte riktigt igen mig själv just nu. Men det kanske jag inte ska förvänta mig heller när livet varit och fortfarande är så kaotiskt. En del dagar känns det så jobbigt att jag nästan inte kan andas och jag har lust att gråta. Andra dagar är jag bara trött och orkar ingenting. Sedan har vi dagar när jag är jätteglad och allt känns som vanligt...och dagar när jag känner mig arg, för minsta lilla. Ilskan kan väl i och för sig vara lite befogad, men blir större och utom rimliga proportioner och det beror nog på att livet är lite stökigt just nu. Någonstans har jag ändå någon slags överlevnadsinstinkt som kickar in när livet känns tungt. För hur dåligt jag än mår och kan göra under någon period så vaknar jag oftast upp efter ett tag och tänker att "nä nu jäklar, nu får det blir ordning på livet igen" och så gör jag ett röj och rycker upp mig själv igen, går vidare liksom. Den här gången verkar jag dock ovanligt svajig och när jag försöker rycka upp mig själv så kommer det ena bakslaget efter det andra...men det ordnar sig väl...brukar det ju göra, jag litar på det.

 

Idag har jag emellertid en arg dag. Jag är arg på jobbet. Arg för att en del är ute och "glassar runt" och andra (typ jag) får lösa problemen här hemma. En grupp på jobbet som jag jobbar mycket med i mitt arbete gav sig iväg på tjänsteresa häromdagen, utan att berätta för någon att de skulle vara borta ett antal dagar. Man kan säga att det har tystats ner, av vilken anledning vet jag egentligen inte. Men jag kan säga att jag är måttligt road av det här...nä jag är i ärlighetens namn skitförbannad eftersom den där resan innebär att jag får sätta mig och jobba på helgen. Det här kommer också få konsekvenser för några anställda och det är jag allra mest förbannad över. För det första förstår jag inte varför man ska tysta ner något sådant här? Det gör mig faktiskt ganska misstänksam när det görs på det sättet, varför liksom? Dessutom tycker jag att man ser till att ha gjort sitt jobb innan man åker. Särskilt eftersom den här gruppen av människor verkar varit helt avskilda från verkligen och inte varit uppkopplade varken på dator eller telefon. Någon av de inblandade kunde ha sagt att de skulle vara borta vilket då hade gett mig chansen att reda ut saker som behövde redas ut innan deadline. Nu blir de inte gjorda och tredje part blir drabbade i slutändan, jävligt fel om ni frågar mig.

 

Jag är inte ett dugg missunnsam mot de som åkt, tvärt om tycker jag verkligen att de är väl värda uppskattning och avkoppling som de nu verkar ha fått. Vad jag protesterar emot är sättet det här har hanterats på och att det får konsekvenser för mig som får jobba på helgen samt att tredje part blir drabbade. Det som dessutom triggade igång den här ilskan allra mest är när man ser en bild på instagram där en av de närvarande halsar bubbel från en flaska, inget fel i det egentligen...får väl hen göra om hen vill...men när hen inte riktigt gör sitt jobb i vardagen enligt mitt sätt att se det, att hen inte tar saker som hör till hens arbetsuppgifter på allvar...ja då blir jag faktiskt irriterad, ganska så mycket faktiskt. När hen går någon annans ledband och som till synes hellre glassar runt istället för att ta tag i de frågor som egentligen tillhör hens befattningsbeskrivning då tycker jag att det är jäkligt opassande att lägga ut bilder när hen halsar ur en flaska...faktiskt.

 

Sådärja...nu fick jag spytt ut lite galla igen...over and out!