Solisen fnular

I morse dog min mobil. Den verkligen tvärdog och det gick inte att ladda den mer. Batteriet har varit kass länge på den men genom att alltid ha den inkopplad i strömsladden har den ändå hängt med, ända tills idag vill säga. Snacka om att känna sig bortkopplad från omvärlden. Tänkte först att jag skulle klara mig över helgen eftersom jag har jobbmobil och skulle kunna koppla upp mig på webben via den eller den bärbara datorn. Men så kom jag på att ja just det, mobilt bankID har jag ju bara på den privata och spotify likaså och en helg utan spotify vet vi ju alla är en fullständig katastrof! Sagt och gjort, i en rasande fart fixade jag iordning mig och bytte från de goa myskläderna till något anständigt.

 

Väl inne i stan lämnade jag in den i en sån där "fixa telefonen butik", en halvtimma skulle det ta. Under tiden strosade jag runt på stan, kollade lite skor. Behöver nya inför vintern, mina vinterkängor har sjungit på sista versen i ett par år nu så i år MÅSTE jag köpa nya. Hittade inget som jag föll för just nu och egentligen fanns det mest höstskor på hyllorna och det är inte det jag behöver just nu. Tog en sväng om bokhandeln också, köpte mig en pocket som jag tänkte koppla av med i helgen. Den heter Alfie som är skriven av Paulo Coelho. Tycker verkligen om den författaren. Hans böcker få mig att tänka till och reflektera över saker och öppnar sinnet för nya intryck. För er som inte läst något av honom ännu så tycker jag absolut att ni måste ge honom en chans. Första boken jag läste var Alkemisten som kanske är den mest kända boken av honom. Fantastiskt bra!

 

Förresten...gissa var jag sitter just nu? Ja ok, en ledande fråga det där och såklart sitter jag på JOBBET...igen haha. Det är börjar likna en riktigt kass dokusåpa där man kan missa ett helt år och ändå hänga med i handlingen när man plockar upp tråden långt senare. Det här var egentligen inte alls planen den här helgen eftersom jag tänkt prata med han med stort H igår. Men helt oplanerat fick jag skjutsa min bror till en gala som han skulle på igår kväll så jag hann inte komma till skott. Det var verkligen synd för igår var perfekta läget på flera olika sätt. Dels så hade jag piffat mig extra, kände mig på väldigt bra humör och lite flirtig sådär. Dessutom verkade han vara på det perfekta humöret också så alla förutsättningarna var de rätta. Jag satt kvar en stund på jobbet och inväntade att alla andra skulle åka hem så att vi var själva...tyvärr gick klockan lite fort och vips så var det dags för mig att åka. Jag vill ju inte börja prata och inse att jag bara har fem minuter på mig...det blir ju inte bra. Inte bra alls.

 

Så nu sitter jag här igen och försöker sysselsätta mig själv med lite av varje, som att blogga till exempel. Det börjar kurra lite i magen nu faktiskt så jag borde nog snart börja dra mig hemåt och äta lite sen lunch...men det hade varit bra om han hade dykt upp så att jag fick det här ur världen. Jag vill lätta mitt hjärta så att i alla fall jag kan gå vidare...oavsett om det blir med eller utan honom på något sätt. Jag har faktiskt en plan för saker jag tänker göra om det blir en lite jobbig situation där utgången inte blir som jag önskar. Den har formats i mitt huvud så att jag är beredd på att fånga upp mig själv om jag blir ledsen. Det här har faktiskt aldrig hänt tidigare, att jag haft en plan B liksom...utifall att... Men jag kanske har lärt mig av livet, borde jag ju faktiskt ha gjort vid det här laget. Sen är ju frågan om det hjälper? Nåja...det får tiden utvisa.