Kanelbullar...
...är så himla gott! Ja jag äter inte kanelbullar särskilt ofta men det är ju jättegott. Imorgon är det ju kanelbullens dag och min dotter och jag lär säkert ta en liten kvällsfika efter ridskolan imorgon och festa på just en sån, kanelbulle. Vi bakade egna kanelbullar igår eftermiddag och det var år sedan jag bakade egna. Fattar inte varför det gått så lång tid egentligen eftersom det ju går både enkelt och snabbt att baka och inte så vidare värst lång jästid är det inte heller. Receptet jag kör med är återigen från min gamla hemkunskapsbok, fantastiskt bra och funkar i alla lägen! Borde förresten baka lite oftare i största allmänhet...både fika- och matbröd. Jag köpte mig ju en Kitchen Aid för ett par år sedan men har tyvärr inte använt den alldeles för ofta trots att den står framme hela tiden och ser snygg ut. Dyr var den ju också och tyst är den så att jag faktiskt kan baka frallor på morgonen utan att väcka min dotter. Det får bli ett litet löfte till mig själv att hädanefter baka lite oftare och använda min snygga cerise hushållsassistent. Det där med att baka är förresten väldigt bra som terapi, riktigt avkopplande faktiskt, så det finns ju faktiskt inga ursäkter alls att inte baka oftare.
Föresten det där med olika dagar för olika saker egentligen, vad är det med det? Snart finns det ju en dag för precis allting...eller ja...i alla fall 365 saker. Häromdagen läster jag t ex att det var kaffets dag och kladdkakan har ju också fått en alldeles egen dag, när den nu är? Vem är det som bestämmer allt det här egentligen? Är det egentligen bara handeln som uppfinner det här för att vi ska konsumera mera? Göra slut på våra surt förvärvade slantar? Är det kanske för att vi ska försöka liva upp den där grå vardagen en smula? Då tycker jag nog snart att vi har förbrukat den där känslan, för om alla dagar är något speciellt för att fira våfflan, bullen eller mor för den delen så är det ju snart inget speciellt med de där dagarna utan det blir mer som att "jaha, chokladens dag...jaja men igår var det ju våfflans dag och jag orkar inget mer sött nu". Det blir helt enkelt inte så kul längre och vad ska vi hitta på då? Snart får vi väl fira "ingentingdagen". Dagen då ingenting händer, ingenting varken görs eller firas. Dagen då vi alla kan ligga på sofflocket med gott samvete utan att vare sig göra eller tänka på någonting alls...gud så skönt! Jag kanske helt enkelt ska bestämma ett datum (och för guds skull låt det inte krocka med bullens, kladdkakans eller någon annan bemärkelsedag), börja sprida ordet att "idag firar jag ingentings dag och det firar jag med att göra just ingenting", ropa så högt jag kan så kanske...men bara kanske den där dagen också blir inskriven i almanackan. Jag får nog dock skynda mig eftersom dagarna försvinner i en rasande takt.
Avslutar med en bild på de där bullarna vi bakat till kanelbullens dag imorgon. Så gott att få en ursäkt att svulla i kanelbullar en hel dag!
Ps. Nej, jag har fortfarande inte pratat med Mr H med stort H om det där Ds.
Kommentarer
Trackback
