Höstkänslor
Idag har det varit kvavt, mulet men väldigt fuktigt i luften och trots att det är behaglig temperatur känns det att hösten är på gång. Man kan ana att träden börjar skifta i färg och några löv har redan börjat trilla av grenarna. Men jag är inte ledsen för det, hösten är nämligen min bästa tid. Trots att kvällarna blir mörkare och morgonen likaså känner jag en slags inre känsla av vilja börja på något nytt. Ett nytt projekt...det kan vara på jobbet eller hemma eller helt enkelt mig själv eller alltihop på en gång.
Den här sommaren försvann verkligen snabbt, i ett svart hål kan man säga. Jag tror aldrig jag varit så ledsen och utarbetad i hela mitt liv. Inte ens när han, som jag tyckte var min stora kärlek, körde ihjäl sig på motorcykel. Tankarna har surrat och brist på sömn på grund av att jag vaknade flera gånger varje natt gjorde att hjärnan gick på högvarv precis hela tiden. Blev verkligen orolig över mig själv och över att jag aldrig lyckades varva ner. Jag såg säkert lugn (om än trött) ut på utsidan men insidan var i ett enda kaos, på riktigt! Nu har jag emellertid landat en smula, sover bättre och bara det gör underverk för hjärnan. Det är ganska märkligt det där, hur den inre kraften kan ta en ut ur det värsta kaoset när man minst anar det och när resten av omvärlden tror att det är kört. Visst har jag dagar när jag är lite orolig inombords men på något sätt lyckas jag ändå övervinna det med ett slags jävlar anamma. Fråga mig inte var det kommer ifrån för det vet jag inte ens själv. Förmodligen en slags inre styrka som tar vid när botten är nådd eller när jag på något sätt fått nog. En styrka som jag trots att den dykt upp med jämna mellanrum i mitt liv ändå alltid glöms bort, men den finns uppenbarligen där ändå... Då får jag ett slags driv som bara driver mig framåt med en envishet och där tankarna säger åt mig att köra mitt eget race oavsett vad andra tycker, ta tillbaka kontrollen över mitt liv och inte bry mig så mycket om yttre omständigheter utan bara gå framåt och göra det jag vill på det sätter jag själv tycker känns rätt.
Den där känslan av jäklar anamma brukar faktiskt dyka upp på just hösten. Kanske har att göra med att luften känns klarare på något vis och ett märkligt lugn lägger sig som ett täcke över världen. Det är ju såklart min egen upplevelse och jag vet att många blir deprimerade på just hösten...men inte jag, men så ska jag ju alltid vara tvärtom...varför vara som alla andra liksom? :-)
Vad är det för projekt eller nystarter jag tänker göra nu då? Jo jag har flera projekt i tankarna även om alla inte riktigt konkretiserats ännu. För det första har jag bestämt mig för att må bra, det får vara slut på tårar nu, jag tänker vara egoistisk och tänka på mig själv och bara göra sånt som får mig att må bra och skita i konsekvenserna av det. För det andra tänker jag köra mitt eget race på jobbet, så långt det är möjligt såklart. Det finns saker jag vill och faktiskt också behöver lära mig mer om och får jag inte den hjälpen på plats kommer jag att göra allt jag kan för att på egen hand att se till att jag får den informationen jag behöver för att känna mig nöjd med det jag gör. Kosta vad det kosta vill. Ingen ska stå i vägen för det jag vill och behöver. Mitt tredje projekt handlar om lite mer lättsamma saker än ovan nämnda. Jag vill förnya mitt hem och ska göra mitt bästa för att övertala min hyresvärld att tapetsera/måla om i vardagsrum och kök...för det minsta ett av de alternativen! Förutom de där tre "stora" projekten är målet med hösten också att umgås med vänner. Blev ju inget sånt alls den här sommaren och det känns inte bra alls. Till att börja med har jag bjudit hem tjejerna på jobbet på middag nu i september. Ska också planera in ett besök för min dotter och mig hos min bror med familj i Stockholm. Min dotter och jag har också planerat in ett besök på Liseberg med en kompis till mig och hennes dotter helgen efter kommande helg. Med andra ord...en rivstart på hösten! Höstkänslorna är här.
Nu jävlar!
Kommentarer
Trackback
