Solisen fnular

Igår var jag på systembolaget för att handla lite vin. Något riktigt gott ville jag ha och så tänkte jag köpa lite Baileys eftersom jag plötsligt var lite sugen på det förra helgen men hade såklart inte något hemma. Hade flexat ut en timma tidigare från jobbet och solen sken, en perfekt fredagseftermiddag! Väl där så står jag framför hyllorna och funderar, vill testa något nytt men blir lite feg när det väl kommer till kritan. Den här gången blev det en kompromiss, både ett vin som jag vet att jag tycker om och ett vin som jag inte testat tidigare. När jag väl bestämt mig och lagt vinet i min kundkorg traskade jag bort mot likörerna. Går runt lite och kollar, helt i min egen värld liksom och funderar och tänker att det finns mycket gott som hade varit kul att ha hemma i skåpet.

 

Plötsligt när jag står där och försöker bestämma mig för om jag ska ta en flaska Baileys som jag bestämt eller om jag skulle skoja till det och ta något annat, blir jag tilltalad av någon bredvid mig. "Det finns mycket gott att välja på här" sa han, jag som blev alldeles överraskad sa något i stil med "ja verkligen!". Vände mig om och möts av världens finaste leende och blåaste ögonen. Jättefin kille. Säkert tio år yngre än mig men jättefin. Av någon anledning blev jag väldigt glad av det. Det kan ha varit hans sätt att uttrycka sig på som gjorde att det kändes som att han flirtade lite. Våra blickar möttes helt hastigt och jag kände mig nästan generad, märkligt! Var det för att han var så fin som det kändes så?

 

När jag ställt mig i kassakön såg jag att han stod i kön bredvid, vi tittade på varandra helt hastigt och log och när jag var på väg ut ur butiken stod han där och köpte ett "fuck cancer-armband" som någon stod och sålde precis vid ingången. Jag är förmodligen helt utflippad nu för tiden och han med stort H har förmodligen gjort mig överanalytisk och galen, men på något sätt kändes det som att han dröjde sig kvar. Med allra största säkerhet var det inte på det viset utan bara min fantasi som skenade iväg. I tanken tänkte jag att "ja, en dejt med honom hade jag inte tackat nej till" men slog genast bort tanken som ett rent hjärnspöke. När jag kom till bilen såg jag att han hade parkerat ganska nära där jag stod och hela vägen hem såg jag att han låg ett par bilar bakom mig. När jag svängde in till min parkering åkte han vidare och jag tänkte att han nog bor någonstans i närheten. Funderade på om jag sett honom tidigare, kanske mött i vår lilla affär här hemma eller i något annat sammanhang? Varför skulle han annars tilltala mig och ge mig värsta leendet? Ja han har säkert flickvän, kanske familj och var säkert bara allmänt trevlig och dessutom förmodligen alldeles för ung för mig hur som helst. Men det kändes lite extra och gjorde mig hur som helst väldigt glad. En liten oskyldig flirt i en butik och fick mig att känna mig på topp en liten liten stund i alla fall.

 

Just nu väljer jag att se det som ett positivt tecken på att 2017 kommer att bli ett ganska bra år trots allt. Just nu verkar det hoppfullt, härligt att få samla lite energi. Har inte haft någon på riktigt riktigt länge.