Solisen fnular

Plötsligt händer det! Häromdagen fick jag ett kuvert från CSN. Brydde mig inte så mycket om det eftersom jag redan visste att det var årsbeskedet som brukar dyka upp vid den här tiden på året. I fredags öppnade jag det i samband med att jag gjorde en liten fredagsstädning och vilken glad överraskning det blev! Jag har tydligen betalt av min studieskuld. Jag visste ju att jag inte hade så värst mycket kvar att betala men trodde ändå att jag hade några månader kvar. Så var tydligen inte fallet utan det stod 0 kr i skuld. Det kändes fantastiskt, som att få en löneförhöjning på dryga 1200kr/mån bara sådär. Ska verkligen försöka sätta undan det mesta av den summan varje månad, det börjar ju bli dags att spara ihop till den där fantastiska resan min dotter och jag ska göra när jag fyller 50. Nu har ju dessutom fått lust att åka på TVÅ resor det året, en till New York som jag lovat min dotter och sedan vill jag jättegärna åka till Marrakech så det gäller verkligen att börja spara nu.

 

I min hjärna kan jag inte låta bli att reflektera lite över brevet från CSN...är det här ett positivt tecken? Är det här en indikation på att 2017 kommer att bli ett positivt år? Det har i alla fall smygstartat åt det positiva hållet och fortsätter det på det här sättet är jag nöjd. Hoppas att fler bitar i livet faller ut åt det positiva hållet, jag håller verkligen tummar och tår på att det blir så. Inga mer tårar nu, vill inte gråta alls 2017 mer än möjligtvis till en sorglig film eller så. Känns som att hela 2016 bara bestod av tårar, har de tagit slut nu? Vågar jag hoppas på att det här året blir mitt år, året då allt vänder? Eller kommer det att komma tillbaka och bita mig där bak? Kan inte annat säga än att jag känner mig försiktigt optimistisk.