Solisen fnular

Nu är det snart den där dagen igen, alla hjärtans dag. Ytterligare ett år utan någon att ösa hjärtan på om man bortser från min dotter som såklart får det allra största hjärtat. Men det där med att ha en älskling att få skämma bort verkar inte ligga i mitt öde. Det är så sorgligt att jag bara vill gråta egentligen. För att förvärra saken ännu mer sitter jag galet nog och googlar på alla hjärtans dag, alla hjärtans dukningar och alla hjärtans meny och så vidare. För mig som är en sån där som gillar att fixa och dona, duka fint och fixa det där med detaljerna och vara lite kreativ lite sådär i största allmänhet är det ju inte annat än självplågeri att hålla på som jag gör. Sedan sitter jag där på själva dagen och hoppas på att jag har någon hemlig beundrare som ska skicka en bukett med blommor med bud eller nåt...men självklart har jag ju inte det. Var skulle han komma ifrån liksom?

 

Nä jag måste skaka av mig det där rosa dammet och inse att det där med en romantisk alla hjärtans dag inte är något för mig utan endast för alla andra romantiker där ute. Jag får helt enkelt göra som de andra åren och komma på något kul för min dotter för att påminna henne om hur mycket jag älskar henne, så får det helt enkelt bli.