Solisen fnular

Om ett par dagar infaller min födelsedag. Ett år före det "the big 50". Hujeda mig! Kan inte riktigt fatta att jag är i den åldern jag är. Visserligen har jag gått igenom mer saker än många gör under en hel livstid, men ändå? Jag har levt mer än halva livet nu...det är nästan 30(!) år sedan jag var tjugo och jag hade hela livet framför mig, hur kunde tiden gå så fort?

 

Det som känns jobbigast nu för tiden är ju att jag inte känner att jag nåt de målen jag en gång hade. Livet blev inte riktigt som jag tänkt. Inte för att det egentligen gör något på sätt och vis men det finns ändå en del saker jag inte uppnått och som gör mig ledsen. Visst finns det väl fortfarande tid att nå de där målen men för varje år som går tappar jag hoppet lite bit för bit och en del saker känns mer avlägsna än någonsin tråkigt nog.

 

Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag befinner mig på en helt annan plats, rent fysiskt. Jag hoppas att jag är i ett varmt land tillsammans med min dotter. Målet är att åka till Marrakech och jag följer ett antal konton på instagram därifrån för att få tips och inspiration på boende. Det verkar vara en perfekt tid att åka dit med en medeltemperatur på 25 grader och sol. Jag längtar efter att bo på någon fin riad, göra en del fynd på marknaderna och bara njuta av den vackra arkitekturen...och allt underbart kakel. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg dit, min dotter och jag. Så långt från det här landet som möjligt hur som helst. Tänker inte fira något alls hemma utan försöka hålla mig undan allt det där så mycket jag kan.

 

Nåja...det är ju nästa år, först har jag det här året framför mig och födelsedag på tisdag. Det blir inte så mycket till födelsedag egentligen då jag ska på körträning på kvällen. Den enda som egentligen kommer att fira mig är min dotter och det räcker gott och väl.