Solisen fnular

I natt kom jag på en bra idé och nej, jag hade inte druckit något vin eller annan dryck med alkohol i. Jag bara låg och grubblade precis så som jag brukar göra ibland på nätterna. Borde ju såklart sova som vanligt folk men min hjärna tycker inte alltid samma nu för tiden och det kanske var just därför som den där idén dök upp?

 

Vad är det då får genial idé jag fått och vad handlar det här egentligen om? Jo men gissa tre gånger, HAN såklart! Jag låg och funderade eller grubblade och blev som vanligt ledsen och tänkte att vi måste prata med varandra, han och jag. Vadå, det där var väl inget nytt tänker ni? Nä det är ju sant men den här gången funderade jag rent konkret på hur jag kan lösa det, för det börjar bli akut att göra det känns det som (som om det inte varit akut senaste två åren...eh...). På jobbet funkar det inte längre känns det som eftersom jag inte längre är där utanför arbetstid så ofta som tidigare och det är svårt att pricka in honom där också samtidigt och utan att någon annan är på plats. Att göra det på arbetstid är ju mer eller mindre uteslutet eftersom jag alldeles säkert kommer att börja gråta och förmodligen gråta floder efteråt för att jag blivit så dränerad och för att jag troligtvis kommer ha en jättestor anledning att vara ledsen dessutom. Dessutom är det väldigt lyhört mellan kontoren så många skulle höra vad vi pratade om och det är ju inte så bra. Så hur ska jag göra då? Hur var det med den där bra idén?

 

Jo jag tänkte så här. På fredag ska jag till tandhygienisten på förmiddagen och tänkte eventuellt flexa ut resten av den dagen sedan. Har bjudit in en kompis från kören jag sjunger i till kvällen sedan för en "tjöt och vinkväll" och det hade varit skönt att vara ledig där på eftermiddagen. Jag fick då den perfekta idén att bjuda in honom på lunch, för lunch måste han ju äta och åker man motorvägen från jobbet och hem till mig tar det inte mycket mer än tio minuter, om man gasar på lite, innan man är framme. Förhoppningsvis hade jag då hunnit hem, fixa en enkel lunch och så kunde vi prata lite. Nå, låter inte det som en perfekt idé? En av mina bättre kanske för att vara mitt i natten.

 

Kruxet är bara att jag ska våga fråga och också stå på mig om han är tveksam. Nästa grej kan också vara att han är stressad och har andra saker han måste göra eftersom han ska iväg och åka skidor veckan därpå. Kan också vara så att han har inbokade möten som gör det omöjligt, vilket han ofta har. Skulle han ändå tacka ja vore det perfekt, extremt jobbigt och nervöst, men perfekt. En annan bra grej med att lägga det precis just då är ju att han är borta v13 och jag är ledig en dag v14 vilket gör det perfekt och ger mig massor av tid att gråta ut och att mobilisera lite styrka att gå vidare sedan. Kanske konstigt att  planera för att gråta men det känns som att chansen för mig, att gå glad och styrkt ur det här är minimal. Dessutom har jag ju gråtit så mycket de senaste två åren och att gråta en skvätt till och sedan förhoppningsvis kunna gå vidare är ju ingenting i jämförelse.