Solisen fnular

Idag har jag varit hemma från jobbet. Känner mig riktigt krasslig med ont i halsen´, huvudvärk och känner mig sjukt trött. Känt mig halvdassig i veckan men i morse när jag vaknade kände jag att nej, det får nog bli hemmadag. Ändå är det precis som att jag får dåligt samvete för att jag är hemma, jättekonstigt. Velade innan jag ringde och sjukanmälde mig i morse och liksom dividerade med mig själv. Jag är helt enkelt inte uppfostrad med att vara hemma sådär hur som helst. När jag var yngre, ja ganska ung så ville jag liksom få bekräftelse på att det var ok att vara hemma och då ringde jag alltid till mamma. Sa mamma att det var ok att vara hemma, ja då hade jag gjort rätt val. Nu lever ju inte mamma längre och jag är gammal nog att fatta besluten själv. Nu är det min tur att vara det stödet åt min dotter. Vilket jag ju var i veckan då hon låg hemma sjuk ett par dagar. Hon var väldigt osäker själv och det blev jag som tog beslutet och sjukanmälde henne. Så sjukstuga här hos oss i veckan...o jag som hade tänkt ha en myshelg med lite härlig läsning, tända ljus, god mat och ett härligt glas rött. Just nu lockar det inte ett dugg så det blir nog till att bara försöka bli frisk istället.