Solisen fnular

Nu får nog tiden gå fort tycker jag. Verkligen läääängtar tills vi har flyttat o jag kanske kan återfå mitt normala jag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig nu för tiden för jag är disträ som aldrig förr och trött som få och allmänt förvirrad.

Igår var en hejdlös dag som började redan tidigt. Lillan vaknade vid 6-snåret och skulle naturligtvis inte somna om. Att jag, hennes mor, knappast sovit en blund den natten på grund av grannens dundrande musik, varvat med lillan som vaknade och ville ha nappen som hamnat under ryggen...ovanför huvudet...you name it, spelade absolut ingen som helst roll.

Ok, upp o hoppa framåt halv sju och väl uppe tänkte jag att vi kanske kunde komma ut på stan tidigt den här dagen o handla innan det blir för mycket folk. Mitt i duschen ringer min bror och frågar om vi inte ska komma ner till huset vid lunch o kolla lite och sedan åka o välja färg/tapeter till väggar o så. Visst sa jag, gärna! Bara jag hinner ge lillan sin lunch så åker vi sedan. Så långt så lugnt. När lillan o jag piffat oss så kom vi faktiskt ut på stan strax före kl 10 och det är sannerligen ovanligt. Gick en sväng till gallerian för att inhandla ett set med underkläder som jag spanat in och väl där springer jag på min kompis A med lille O som är nere i veckan o hälsar på från (hmm...blandar ihop städer men tror att det är...) Västerås. Vi pratade en liten stund och det slutade med att vi bestämde oss för att ta en fika eftersom vi ju ses väldigt sällan. Gott om tid som jag trodde att vi hade så tyckte jag att det var en bra idé. Svisch sa det sen o så var klockan halv tolv!!! ...o brodern skulle hämta upp lillan o mig kl 12.30 ungefär...shit! Jag som dessutom skulle handla. Nåväl, det var bara att pinna på till kvantum o handla i en rasande fart och vi var faktiskt hemma strax efter tolv vilket jag tycker är ganska bra jobbat (sen att jag glömde hälften av det jag skulle kompletteringshandla, eftersom jag glömde massa saker sist jag var där, hör kanske inte till saken...eller gör det kanske det?).

Väl nere i huset så gick jag runt o kollade och....ja det känns helt overkligt att vi ska flytta in om två veckor. Badrummet hade inte ens ett golv ännu!!! Jaja...vi får bo i brorsans del av huset o leva lite primitivt ett tag tills vår del är färdig..blir jobbigt men man får väl lön för mödan sedan kan jag tänka. Hur som helst..åkte iväg för att kolla tapeter o köpa färg och när vi är i butiken så ringer min mobil. Det var lillans pappa som ringde o jag hann knappast säga mer än hej innan min dumma mobil bara dog (ska aldrig ha en ericson igen, tacka vet jag nokia!). När jag skulle slå på den igen så ska man ju knappa in koden...o ja...jag fick hjärnsläpp o glömde vilken kod jag har...o i all hast så knappade jag dessutom in fel kod TRE gånger...o vips så kunde jag inte använda den mobilen igen. Tydligen ska man kunna låsa upp den med puk-koden, men vem vet var den finns? ...speciellt inte i den röran jag har nu med alla flyttkartonger o grejer *SUCK*.

Vad jag ville säga med det var att jag är totalt väck nu för tiden. Händelsen med mobilen är bara en i raden av märkliga saker jag gjort den senaste tiden, som typ...slängt besticken i skräppåsen istället för i diskhon (flera gånger!!)...hällt ut det färdigbryggda kaffet i slasken istället för att hälla det i muggen och flertalet gånger varit på väg att ställa smöret i frysen istället för kylen. Är det här resultatet av utarbetning eller brist på sömn...eller kanske båda delar? Stress över flytten kanske?

Nä nu ska jag gå o mumsa i mig en bit rabarberpaj som står o väntar i köket (om jag nu inte slänger den i soppåsen också?!).

Ja just precis, 7 års olycka drog lillan o jag på oss idag. Min favoritspegel och enda helfigurspegeln jag har gick i kras idag. Det var väl bara väntat kanske med tanke på att lillan tjongat in i den ett antal gånger med gåstolen, för den är ju SÅ intressant :-) Tur är väl att ingen av oss skadades, både lillan o jag kunde ju faktiskt ha fått den i huvudet. Hur som helst så känns det lite sorgligt att den inte finns längre för jag gillade verkligen den (en låååång o smal spegel med svart ram). Nåväl, en anledning till att få köpa nytt är ju faktiskt också trevligt ibland.

Har föresten landat i 80-talet nu ikväll. Rensade ur ett par lådor och blev förvånad över saker jag hittade där, saker som jag trodde att jag redan slängt. Massor av vykort som man fått genom åren, de flesta var faktiskt från slutet på 80- och början på 90-talet och jösses va kul man hade då. Läste några av dem o mindes tillbaka till den härliga tiden. Några var från familjen i USA som jag jobbade hos i något år...blev alldeles rörd när jag läste "I love you Milla, I love you very  much"...som barnen skrivit till mig, önskade mig faktiskt tillbaka till den tiden för en sekund. Allt var så sorglöst då...eller inte. Bara hjärnan som spökar lite och bara minns de roliga sakerna. Hittade ett block också där jag skrivit några kladder på brev som jag sedan skickade hem till familj o vänner när jag bodde i USA och det är helt otroligt egentligen hur man tänkte då. Inte alls på samma sätt som nu. Kanske det som kallas utveckling :-) Föresten så skissade jag mycket på den tiden, ritade en hel del i block (ja allt jag kom över faktiskt) och skrev ner tankar o så och det är otroligt att jag lyckas minnas när, var och hur jag gjorde det när jag bläddrade igenom teckningarna och läste tankarna.

Ska försöka ta mig tillbaka till år 2006 nu och den väntande sängen som ser otroligt inbjudande ut. Men först ska jag klappa mig själv på axeln för att jag faktiskt slängt en hel del sentimentala minnen som jag sparat på i evigheters evigheter, känns som att ha gjort sig av med en del av mig själv på nåt sätt.

- "Himla stolt över dig idag som kastat så mycket saker. Bra jobbat Camilla! ...and keep up the good work"

En tjock dimma breder ut sig över stan idag. Blir väl så antar jag när man bor vid havet, havet värms upp när det går mot plusgrader, känns bra att vi går mot ljusare tider. För några år sedan var det mer dimma av typen "dagen efter" som bredde ut sig en söndag. Ganska skönt att ha passerat det stadiet i sitt liv även om jag inte ångrar något, för det var en fasligt rolig tid som jag för mitt liv inte skulle vilja vara utan. Satt o läste några bloggar igårkväll och flera av dem handlade om att piffa sig inför kvällens bravader. Ibland kan jag sakna det där förväntansfulla inför kvällen, det roliga med vännerna och att få spralla av sig ute på någon krog...företrädesvis något ställe med dansgolv och bra musik, ja RIKTIG dansmusik. Sällan de spelar så bra musik i en liten småstad som Varberg ändå är. Fick man en kvart eller tjugo minuter med riktig "dunka dunka" så var väl det bra...typ. Nåväl, nu för tiden får man spela "dunka dunka" hemma om det ska bli nåt.

När jag flyttat o kommit iordning så tänkte jag öka på mitt sociala liv en aning. Inte för att jag inte har något socialt liv nu utan mer lägga till lite. Som det är nu så är jag mest hemma själv med lillan på helgerna för då vill alla "par" umgås med familjen, vilket ju är förståeligt. Därför tänkte jag...eller mitt mål är att bjuda in lite mer till helgen. Ha middagsbjudningar med god mat o gott vin t ex? Förhoppningsvis kommer min inspiration till att laga mat tillbaka när jag har ett nytt kök. Inspiratioinen försvann någon gång där när jag blev gravid och har inte kommit tillbaka sedan dess. Men det är ju så mysigt...att umgås o äta god mat och dricka ett gott vin. Vill ha tillbaka det. Så därför ska jag försöka anstränga mig mer när jag får flyttat o när man kommit iordning, för lillan o jag vill ju inte bli alldeles ensamma där ute på landet :-) Sen gör det ju inte ont att kanske få en o annan inbjudan tillbaka också när man väl bjudit till lite själv...

Våfflorna var utmärkt goda...med sylt o grädde blev det en energirik fika och kaffet piggade upp. Borde ha gett mig tillräckligt med energi för att börja packa ikväll...men...varför känner jag mig så trött? Helt slut faktiskt....

Nåväl...blir en dag imorgon också ;-)

Ikväll somnade lillan verkligen tidigt. För ungefär tio minuter sedan (strax innan kl 19) somnade hon gott när hon ätit klart i min famn. Känns lyxigt som förälder när man får hela kvällen för sig själv så här. Det behövs också för att man ska kunna få lite egen tid. Inte för att det är jobbigt med lillan när hon är vaken, tvärtom, jag älskar henne verkligen och har faktiskt aldrig känt ens för en sekund att det är jobbigt...trots att jag är ensamstående. Kanske kommer sen, vem vet? Men så här långt har jag fått privilegiumet att ha en snäll bebis som inte skriker eller krånglar speciellt mycket.

Vad gör man då med sin "egna tid"? Tja...jag brukar faktiskt inte göra speciellt mycket, utan brukar försöka koppla av och göra saker jag inte tycker att jag hinner med annars. Det kan handla om så enkla saker som att läsa en tidning, bok eller bläddra runt på nätet. Ibland softar man i soffan och ibland kanske man lagar lite mat. Nu uppskattar man den tiden man får för sig själv och inser hur bortskämd man varit med det tidigare.

Annars har dagen varit ganska skön. Strålande solsken idag vilket gjorde att man blev sugen på promenad. Kompisen P hängde med på en liten sväng runt fästningen och sedan hängde jag med henne hem för en fika. Fick träffa lilleman också och han hade växt till sig en del sedan jag såg honom sist (nåja, var väl mer så att jag kikade lite när han låg o sov i vagnen...typ). Tänkte på hur längesedan det var som jag var hos P o C o hälsade på...får bli ändring på det framöver! Det är ju faktiskt himla mysigt att umgås tycker jag.

Nähe...nu ska jag fixa lite kvällsmat till mig o sedan ska jag nog se om jag har någon bok att läsa...har blivit sugen på att läsa senaste veckorna efter en tids uppehåll. Hur som helst...myspys!

Ikväll blir det mys med film o lite godis från videomix. Har hyrt Mr and Mrs Smith o hoppas att den är bra, om inte så har man ju iaf något härligt att vila ögonen på....Brad Pitt *suckar längtansfullt*.

Annars har det inte hänt så mycket mer idag. Lillan o jag var en sväng på stan och jag kompletteringshandlade idag eftersom jag nästan bara handlade mat till lillan igår o glömde mig själv. Sprang på min kusin idag och hon hade redan fått lite mage...hon ska ha bebis i början på juni. Snacka om att det är babyboom i min familj nu. Mina två bröder ska ju bli pappor och två kusiner ska ha barn också, hur kul som helst! Min lilla tjej blir äldst o kommer säkert vilja bestämma när det ska lekas. Men det är ett tag tills dess även om tiden går onekligen fort.

Kollade föresten efter sockar med halkskydd på till Julia idag men hittade inga i hennes storlek. Det fanns i storleken 0-2 månader hur de nu kan välja att göra sådana sockar till sådana små bebisar? De ligger ju mest still o hur de skulle kunna halka är för mig en gåta.

MUMS! Har precis vräkt i mig en semla som min mor hade med sig till fikat idag. Hon kom förbi en sväng för att träffa lillan men fick tji då hon låg o sussade gott...och gör fortfarande föresten :-) Det här med semlor föresten, alla har sina favoriter och sina idéer om hur de ska ätas. En del vill äta locket först o bullen sedan, medans andra äter lock, grädde, mandelmassa o bulle var för sig liksom vilket på sätt o vis sabbar hela grejen med semlans konstruktion kan jag tycka. Andra väljer helt sonika att dränka hela semlan i varm mjölk och den traditionen förstår jag inte alls ;-) Själv äter jag min semla med locket först som jag skopar upp en del grädde med o sedan mumsar jag glatt i mig bullen med grädde o allt på en gång...ja inte i en enda tugga såklart utan lagom stora tuggor. Semlan får gärna vara köpt på "Veras" som enligt mig gör de godaste semlorna i den här stan, dyra, men ack så goda. Kladda gärna någon kommentar om hur du äter DIN semla.

Föresten! Idag hade vi sovmorgon. Julia sov en hel natt för första gången på över en vecka o det var sååååå skönt. Den lilla stackarn har varit så tät i näsan att hon vaknat titt som tätt varje natt för att hon inte kunde andas ordentligt. Jobbigt för henne och inte minst för hennes mamma som sovit extremt dåligt senaste veckan. Men igår kväll fick hon "riktiga" näsdroppar och det gjorde susen minsann. Minns att jag vaknade någon gång inatt o blev nästan orolig för att hon var så tyst. Jag hade såklart också drömt något spännande (?) som jag tänkte att jag absolut inte får glömma till morgonen, vilket jag såklart gjorde...så ingen drömanalys idag, sorry! ;-)

Innan jag egentligen börjar skriva om någonting annat så måste jag påpeka för alla som börjar undra, att det faktiskt inte är meningen att den här bloggen endast ska handla om drömmar. Det är mer så att jag just nu drömmer väldigt starka drömmar och har ett visst behov att få ur mig dem...så håll ut, det kommer annat strunt att läsa så småningom ;-)

Nattens dröm utspelade sig i ett byggprojekt, där jag slet o drog o jobbade i princip dygnet runt. Många människor var inblandade o jag försökte få ordning på bygget. När jag tyckte att jag hade gjort mitt o skulle avsluta så satt en viss skolchef (från tiden då jag gick en ky-utbildning) i en fotölj o var riktigt otrevlig mot mig. Han sa att jag minsann varken var duktig eller särskillt snygg, vilket såklart gjorde mig ledsen även om jag inte visade det. Men jag hade iaf svar på tal till en annan ansvarig som stod bredvid o såg det hela. Talade om hur mycket tid jag faktiskt hade lagt ner och att jag minsann hade jobbat dygnet runt till skillnad från vissa andra och jag var värd en ganska så rejäl ersättning som bonus. Vände mig sedan om o sa till den där skolchefen att jag hellre var ful än söt med en slimeboll som han som skolchef och att jag minsann hade kvalitér som han aldrig skulle förstå sig på i sitt lilla ego. När jag rusade ut ur byggnade såg jag att de höll på med ett tillbygge i havet o bestämde mig för att rycka in o hjälpa till lite. Jag visste ju precis var man skulle gå i och hade kännedom om varenda sten o klippa i djupet. Kom på att jag glömt min plånbok o det blev lite förvirring när någon kom springande med den från det "stora" bygget (som för övrigt mer såg ut som en lada). Sedan minns jag inte så mycket mer även om det var många fler detaljer i det hela...

Någon som vågar sig på en tolkning? Måste kanske pusslas ihop med de tidigare drömmarna den här veckan eller nåt? Hmmm...tänk om det sitter nåt "drömproffs" där ute o läser och har listat ut precis allt om hur man funkar eller nåt? ...kanske avslöjat hela mitt liv, vem vet?

*skrattar* ...nåväl, må väl vara hänt isåfall :-)

Måste bara berätta om nattens dröm...Inatt drömde jag att jag gifte mig. Vem brudgummen var förtäljde inte historien utan den inbegrep mest planering inför själva händelsen. Kan det vara en följd av samtalet igårkväll?

Jag måste onekligen vara inne i en händelserik period just nu, spännande!

Vad står annars på schemat idag? Tja...lillan o jag ska på familjegruppen idag. Egentligen kan man ju kalla den för mammagrupp för det är bara mammor där. Hur som helst så ska ett par andra mammor o jag ta en sen lunch/fika efteråt. Har nästan blivit lite som tradition att vi gör det, mysigt. Mysigt är det för övrigt rent allmänt att vara mammaledig även om man inte riktigt fattar vart tiden tar vägen. Fika med andra mammor står ganska högt på listan och vi har en teori om att det där med fika är något biologiskt som man faktiskt BEHÖVER när man fått barn. Kroppen bokstavligen KRÄVER det, varje dag!

Nähe, lillan sover o jag tänkte passa på att piffa mig lite inför dagens äventyr. Hinner jag sedan med disken ses det som en bonus.

Hade en så märklig dröm inatt. Jag drömde att jag fick ytterligare ett barn...med samma pappa som till min dotter. Jag befann mig sjukhuset där jag skulle bli snittad igen och jag var övertygad om att jag skulle dö. Massa läkare o sköterskor sprang fram och tillbaka och jag blev orolig eftersom jag inte kände igen någon av dem. Barnets pappa försökte trösta på alla sätt o vis med både ömhet o presenter men jag var övertygad om att jag inte skulle överleva det där snittet och bad därför honom att ta väl hand om barnet efter att jag var borta. Plötsligt uppenbarade sig läkaren som förlöste min lílla tjej o det kändes bra. När jag fått barnet och inte dött som jag trodde att jag skulle göra så glömde de bort mig på sjukhuset så jag åkte hem istället, men ångrade mig o ville åka tillbaka men det fick jag inte. Hur det gick sedan minns jag inte riktigt för det var troligtvis då som lillan vaknade och ville ha min uppmärksamhet.

Drömmar är märkliga ibland och jag vågar mig knappast på att tolka den här. Ibland har jag ju dessutom sanndrömmar och bara det är scary. Tror inte att den här är en sanndröm...iaf inte i den bemärkelsen att det här skulle inträffa, men den kanske är sann eftersom tolkningen ju är en sanning i sig. Hur som helst, drömmar är märkliga ibland antingen de är sanna eller inte.

Det här är spännande! Men egen lilla blogg. Skönt att välja något färdigt där man slipper koda själv, vilket aldrig skulle bli av...inser jag nu. Har egentligen haft den här idén i flera år, men som sagt, har inte blivit av...som så mycket annat...

Vad kan man förväntas skriva om här då? Ja det ger sig väl med tiden, men det blir säkert en hel del om min lilla dotter som för övrigt kanske får en egen blogg vad det lider..."vad det lider" föresten? Kan undra varifrån det uttrycket kommer? Konstigt hur en del fraser kan verka märkliga ibland :-) Nåväl, inget filosoferande om det mer nu utan mer...

Välkommen bäste besökare och mycket nöje (eller inte)!